Svenska flottan – drama vid Svensksund 1790
I slutet av Gustav III:s ryska krig 1790, vände Sverige en nästan säker förlust till en avgörande sjöseger vid Svensksund.
Slutskedet av slaget, skildrat av Johan Tietrich Schoultz. I mitten försöker de stora ryska fartygen, som inte kan fly, stå emot den svenska artillerielden. Till höger sprängs två kanonslupar ur bohuslänska brigaden i luften efter fullträffar.
Under Gustav III:s ryska krig 1788–90 misslyckades de svenska operationerna till lands och örlogsflottan förmådde inte heller besegra sin ryska motståndare.
Visserligen lyckades de båda svenska flottorna år 1790 med knapp nöd att bryta sig ut ur en rysk inringning vid Viborg, men det såg ändå ganska mörkt ut.
I det läget drabbade de båda sidornas skärgårdsförband samman vid Svensksund utanför Kotka. Gustav III ledde skärgårdsflottan med sina seglande skärgårdsfregatter, galärer som roddes, samt de mindre men effektiva kanonsluparna.
Ombord på fartygen fanns 6 250 armésoldater, varav 3 313 kavallerister, kommenderade, både för att ro och för att kunna slåss i närstrid. Därtill kom drygt 6 000 båtsmän.
De svenska fartygen bildade en ”hästsko”
När striden inleddes den 9 juli 1790 bildade de svenska fartygen en ”hästsko”. Detta innebar att ryssarna, om de anföll mot den svenska centern, skulle kunna beskjutas från tre håll. Centern bestod av sex skärgårdsfregatter och 16 galärer, och på hästskons flyglar grupperades 99 kanonslupar och 55 kanonjollar.
På rysk sida deltog 35 större fartyg, 23 galärer och 77 kanonslupar med sammanlagt 14 000 man ombord. De ryska fartygen hade ett övertag i artilleri, medan svenskarna hade flera mer lättmanövrerade farkoster.
Ryssarna inledde med ett frontalanfall mot den svenska centern, men den höll. Detta samtidigt som de svenska flyglarna pressade de ryska fartygen från sidorna.
De små svenska kanonsluparna låg i skydd av kobbar och grynnor, medan deras kanoner hamrade på de ryska fartygen. Vrakspillror och sjömän fyllde vattnet inne i hästskon, men ännu höll en stor del av den ryska slaglinjen.
Uniformer för Arméns flotta i 1779 års modell.
En viktig sjöseger för Sverige
Framåt kvällen var dock sammanbrottet totalt. Den ryske befälhavaren, prinsen av Nassau-Siegen, lyckades undkomma. Men han tvangs att lämna sitt flaggskepp Katarina, liksom alla sina personliga tillhörigheter.
På morgonen den 10 juli blossade striden åter upp när de kvarvarande ryska fartygen försökte undkomma. Men snart var det hela över, och man kunde börja överblicka vidden av den ryska katastrofen.
De ryska skärgårdsförbanden var mer eller mindre förintade efter att ha förlorat 19 större fartyg, 16 galärer, 16 övriga fartyg och minst 7 400 stupade. På svensk sida uppgick förlusterna till ett större fartyg, fem lättare fartyg och 300 döda eller sårade.
Segern vid Svensksund var oerhört viktig, eftersom den gjorde att Ryssland några veckor senare gick med på en fred utan svenska landavträdelser. Sverige lyckades härmed skjuta upp den slutliga katastrofen – förlusten av Finland – i två decennier. Därmed kom Svensksund att bli en av de viktigaste svenska sjösegrarna, och skärgårdsflottans största insats.
Publicerad i Populär Historia 6/2022
