Svenska flottan – blågul seger vid Femern 1644

Svenska och danska flottan stod inför avgörande strider under kriget på 1600-talet. I det dramatiska slaget vid Femern segade den svenska flottan, förstärkt med nederländska skepp.

Sjoslag | Sverige och Danmark

Danske kung Kristian IV förlorade sitt ena öga, men var ändå segerviss efter sjöslaget vid Kolberger Heide, som föregick slaget vid Femern. Här ses den sårade kungen på skeppet Trefoldigheden. Målning från 1865 av Wilhelm Marstrand.

© Det Nationalhistoriske Museum

De stora sjöslagen av klassiskt snitt är relativt ovanliga i den svenska flottans historia, men under de svensk-danska krigen från 1560- till 1670-talen var de förhållandevis vanliga.

I december 1643 invaderade en svensk armé Jylland söderifrån och senare föll andra svenska trupper in i Skåne. Nu gällde det att besegra den danska flottan som skyddade de danska öarna.

Svenska trupper landsattes på ön Femern, och då seglade den danska flottan söderut från Köpenhamn för att förhindra ytterligare svenska landstigningar.

Svenska flottan fick uppbackning av nederländska skepp

Den 1 juli möttes 40 danska och 43 svenska fartyg vid Kolberger Heide i Kielbukten. Slaget slutade oavgjort, med mycket små förluster.

Den svenska flottan sökte sig in i Kielfjorden för att bunkra och reparera fartygen. Detta medan den danska flottan lade sig i fjordens mynning för att vänta ut sin motståndare. I slaget träffades danske kung Kristian IV av splitter från en kanonkula och miste sitt ena öga. Den händelsen har gett upphov till den danska kungssången ”Kong Christian stod ved højen mast”.

Inne i Kielfjorden besköts de svenska fartygen från en dansk skans, och den 26 juli träffade en kula det svenska amiralsskeppet Scepter. Kulan for in genom fönstret till den svenske amiralen Klas Flemings kajuta. Kulan krossade Flemings ena lårben och amiralen förblödde.

Flemings ersättare blev generalmajoren Carl Gustaf Wrangel. Den 11 oktober lät han lätta ankar, nu med den svenska flottan förstärkt med en nederländsk eskader. Hela 33 stora fartyg (14 svenska och 19 nederländska) angrep 15 danska fartyg norr om Femern.

En överlägsen seger

Snart utvecklades strider mellan olika grupper av fartyg. Wrangels amiralsskepp Smålands Lejon skadades och fick dra sig ur striden, men samtidigt sänktes eller skadades svårt flera danska fartyg. Endast två av de danska skeppen lyckades undkomma de överlägsna fienderna och nå säkerheten i Köpenhamn.

Minst ett tiotal danska fartyg sänktes eller erövrades. På den allierade sidan gick endast ett nederländskt fartyg förlorat, och den marina styrkebalansen tippade över i svensk fördel.

Vid riksrådet i Stockholm konstaterade rikskanslern Axel Oxenstierna i januari 1646 förnöjd att ”Kongen i Danmark är nu utur Östersjön, så att Hennes Majestät [det vill säga drottning Kristina] har den mest allena”.

Den förkrossande segern vid Femern bidrog starkt till freden i Brömsebro 1645, när Sverige erhöll Gotland, Ösel, Jämtland och Härjedalen (och i praktiken även Idre och Särna socknar) samt Halland på 30 år.

Publicerad i Populär Historia 6/2022