Därför firar vi alla helgons dag

Första gången allhelgonadagen syns i källorna är år 1198. Därefter har högtiden haft en krokig väg till dagens almanacka.

1 november 2019 av Katarina Harrison Lindbergh

Alla helgons dag firas lördagen mellan den 31 oktober och 6 november. 

Högtiden är inte identisk med de närliggande syskonen halloween (»allhelgonaafton«, den 31 oktober), allhelgonadagen (den 1 november) och alla själars dag som firas den 2 november av romersk-katolska kyrkan. Ursprunget till alla helgons dag kommer emellertid från dessa firanden. 

Allhelgonadagen belagd 1198

Det hittills äldsta svenska belägget för att allhelgonadagen firades återfinns i Vallentunakalendariet i en notering år 1198. Detta var dagen då man uppmärksammade alla de helgon som inte hade egna dagar i almanackan. 

Det fanns många fler helgon än det fanns dagar på året, och denna »uppsamling« blev en lösning på problemet med helgdagslösa helgon. Som kyrklig högtid rankades den lägre än jul, påsk och pingst, men den verkar ändå ha varit betydelsefull i folkdjupet.

FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Allhelgonagillen etablerades på många platser i landet, och dagen kunde användas till att sprida välgörenhet samtidigt som man festade och gladdes tillsammans. Under medeltiden ansågs dessutom vintern börja denna dag.

Alla själars dag

Alla själars dag växte fram som en spinoff till allhelgonadagen. Sedan urminnes tider hade folk haft dagar då de högtidlighöll sina egna döda med mat, fest och sammankomster. Denna dag kunde inte konkurreras ut av allhelgonadagen (vilket kyrkan gärna hade sett), utan kom bara att göra även detta firande större.

Till slut blev även denna dag inlemmad i kyrkans värld. Alla själars dag förlades till dagen efter allhelgonadagen, och tillsammans utgjorde de en folklig högtid då man mindes sina döda släktingar och vänner, bad för dem och gladdes över deras gärningar.

En kyrkogård alla helgons dag.

© Mats Landin/Nordiska museet

Reformationen flyttade helgen

Reformationen ställde till det för många medeltida högtider som inte hade uttryckligt stöd i Bibeln, vilket allhelgonadagen och alla själars dag saknade.

Trots detta överlevde helgen. Allhelgonadagen fanns kvar på sin plats i den svenska almanackan till 1772, då den flyttades till en söndag vid samma tid på året. Alla själars dag utraderades i och med reformationen, men vid det laget var helgen så populär att folk fortsatte fira sina döda just då.

Började tända ljus på gravar

Exakt hur dagen firades är okänt, men från och med 1800-talet finns belägg för att svenskar, särskilt stadsbor, gick till kyrkogårdar och satte ljus på gravarna, framför allt på barngravar. Under 1900-talet slog seden igenom i hela landet.

Om man utgår från hur annat äldre firande gick till kan man anta att folk samlades till en gemensam festmåltid, tände ljus för de döda, skålade för dem, avsatte en del av maten till dem och mindes dem med värme medan festen pågick, men detta är endast en hypotes.

Efter andra världskriget upplevde gravljussättningen en boom. Impulser kom både från katolska delar av Europa och från de enorma krigsgravarna i Normandie. Svenska kyrkan såg sig tvungen att agera. Ljussättningen skedde ju på kyrkogårdar, varför det inte gick att blunda för verksamheten.

Alla helgons dag 1953

Efter viss diskussion återskapades den gamla högtiden under ett nytt namn. Sedan 1953 firas således alla helgons dag lördagen mellan den 31 oktober och 6 november inom svenska kyrkan. Från 2002 följs den på söndagen av alla själars dag. 

Allhelgonadagen har fortsatt att firas den 1 november men har inte varit helgdag sedan 1772.

 Publicerad i Populär Historia 11/2018

Kanske är du intresserad av...

Läs också