Vardagsprylen: Stegvist löpande band
Tunnelbanestationen Angel i London lär ha västra Europas längsta rulltrappa – den är 60 meter lång och har 318 trappsteg. Rulltrappor har flera fördelar. Hissar kan bara transportera ett visst antal människor åt gången, vanliga trappor kan vara alltför ansträngande. Rulltrappor, däremot, kan transportera människor upp eller ner i ett kontinuerligt flöde. Och skulle den någon gång vara ur funktion kan den ändå användas som en vanlig trappa.
Rulltrappor är vanliga på tunnelbanestationer, men de har sitt ursprung i andra sammanhang. Mot slutet av 1800-talet började det bli trångt i städerna. Vid rusningstid blev det ofta kaotiskt med långa köer i affärerna och vid järnvägsstationerna. Det var också i dessa miljöer som de första rulltrapporna började användas.
Amerikanen Charles D Seeberger anses vara den som på 1890-talet först kom på idén med en rullande trappa. Han kallade sin konstruktion för escalator, vilket än i dag är det engelska ordet för rulltrappa. Namnet inspirerades av det latinska ordet scala, som betyder både ”stege” och ”trappa”.
Rättigheterna till Seebergers uppfinning köptes av Otis Elevator Company. Företaget hade redan utvecklat hissen och rulltrappor blev en naturlig fortsättning på verksamheten. Världens första rulltrappa med vågräta, inbördes rörliga trappsteg demonstrerades av Otis Elevator Company vid världsutställningen i Paris 1900.
Men redan tidigare hade andra former av rullande transportband använts. En annan amerikan, Jesse W Reno, hade 1892 tagit patent på en variant med rullande träribbor. Renos uppfinning installerades på många platser både i USA och i Europa. I London försågs varuhuset Harrod’s med ett rullande band av denna typ 1897. Vid invigningen stod personalen redo med konjak och luktsalt, för den händelse upphetsningen vid premiären skulle bli alltför stor.
Rullbanden och rulltrapporna blev populära. De blev faktiskt så populära att försäljningen vid varuhusen ökade så fort man skaffade anordningarna. År 1911 installerades de första rulltrapporna i Londons tunnelbana vid stationen Earls Court. En del människor var dock fortfarande misstänksamma och skeptiska mot nymodigheten. För att råda bot på detta lär man ha anställt Bumper Harris, en man med träben, som fick åka upp och ner hela dagen för att visa hur enkelt och säkert det var att åka rulltrappa.
Samma år köpte Otis Elevator Company rättigheterna till Renos rullband och kunde på så sätt utveckla och förbättra rulltrappan ytterligare. I början av 1920-talet kunde man presentera en rulltrappa som i stort sett hade samma konstruktion som våra dagars. Materialen har utvecklats och även designen, men principen är fortfarande densamma.
Till Sverige kom rulltrappan på 1930-talet, bland annat installerades då det bekväma transportmedlet vid Saltsjöbanans station vid Slussen och i varuhuset PUB vid Hötorget.
