Vardagsprylar: Flygradar blev matvärmare
Nya uppfinningar kommer ofta till som ett led i utveckling och förfining av en befintlig produkt inom ett givet område. Men ibland ligger ursprung och nytt användningsområde mycket långt ifrån varandra. Så är fallet med mikrovågsugnen. Den uppfanns inte genom en målinriktad strävan att komma på ett snabbare sätt att värma mat, utan var snarare resultatet av en lycklig slump.
I andra världskrigets inledningsskede anfölls England av tyska flygplan, och det blev snart tydligt att de engelska radarsystemen inte räckte till för att stoppa de tyska bombanfallen. Lösningen kom genom mikrovågsradarn. Hjärtat i det nya radarsystemet var magnetronen – ett elektronrör för alstring av mikrovågor. Olika typer hade konstruerats i såväl Tyskland som USA under 1920-
talet, och magnetronen vidareutvecklades 1940 av John Randall och Harry Boot vid Birminghams universitet.
Men hur skulle den nya radarutrustningen kunna produceras tillräckligt fort för de militära behoven? Percy L Spencer var forskare och självlärd ingenjör hos det amerikanska företaget Raytheon, och genom att föreslå en metod för hur magnetroner kunde serietillverkas tog Raytheon till sist hem ordern. Under några år mångdubblades företagets omsättning, men efter kriget minskade behovet av magnetroner och produktionen dalade.
Nu var det nödvändigt att finna en annan produkt, och tursamt nog kunde Spencer erbjuda en lösning. Redan 1942 hade han noterat att magnetronrören framkallade värme, enligt vissa källor efter att ett av rören fått en karamell eller chokladbit i hans ficka att smälta.
Ytterligare försök visade att man även kunde poppa popcorn genom att hålla en påse majskorn framför röret. Styrelsen lät sig övertygas och man beslöt att satsa stort på det nya projektet. Den 8 oktober 1945 lämnades en patentansökan in, och 1947 lanserades den första mikrovågsugnen, kallad ”Radarange”.
Men de tidiga mikrovågsugnarna hade inga större kommersiella framgångar. De var dyra, stora som kylskåp och användes i stort sett bara av restauranger och storkök. Under de första fjorton åren såldes mindre än 10 000 exemplar.
Trots att man 1955 hade presenterat en nedbantad variant avsedd för hemmabruk dröjde det till slutet av 1960-talet innan mikrovågsugnen började bli intressant för allmänheten. Den japanske ingenjören Keishi Ogura lyckades utveckla en mer kompakt konstruktion som var lämpad för hemmabruk. År 1967 kom den första mikrovågsugnen av bordsmodell ut på marknaden. Den var betydligt mindre än ”Radarange”, men med ett introduktionspris på 495 dollar innebar den en dyr investering.
Till en början var många tveksamma till den nya tekniken att laga och värma mat. Det ryktades att mikrovågsugnarna kunde ge strålningsskador och även leda till sterilitet. Men på 1970-talet ökade försäljningen – när ryktena inte kunde bekräftas började de praktiska fördelarna ta överhanden. Med åren har apparaterna förbättrats, priserna sjunkit och nu är mikrovågsugnen en självklarhet i de flesta hushåll.
