Dammets fiende nummer 1

Likt de flesta uppfinningar var dammsugaren inte resultatet av en enda mans ansträngningar. Att använda luft för att suga eller blåsa bort damm från mattor

20 juni 2002 av Joakim Thelander

Likt de flesta uppfinningar var dammsugaren inte resultatet av en enda mans ansträngningar. Att använda luft för att suga eller blåsa bort damm från mattor hade inspirerat flera uppfinnare, men det var britten Hubert Cecil Booth som 1901 fick idén att verkligen fungera och konstruerade en praktiskt användbar dammsugare.

Före elektriciteten hade man försökt använda olika former av blåsbälgar, drivna med hand- eller fotkraft, för att åstadkomma den nödvändiga sug- eller blåskraften. Ett gemensamt problem för dessa tidiga varianter var deras oförmåga att behålla allt damm som sögs upp. Filtreringen av dammet från luften var något som de tidiga konstruktörerna inte hade lyckats lösa på ett tillfredsställande sätt.

Ett annat problem var apparaternas storlek. Många var stora, otympliga och krävde minst två kammarpigors insatser för att fungera: en skötte blåsbälgen medan den andra förde munstycket över de mattor som skulle rengöras.

Den elektriska motorn löste frågan med kraftförsörjningen. Men fortfarande återstod problemet med filtreringen, och det var här Booth gjorde sin avgörande insats. Han var egentligen ingenjör och brobyggare. Vid ett besök på St. Pancras järnvägsstation i London fick han se en demonstration av en ny rengöringsapparat byggd för att blåsa bort damm från järnvägsvagnar. Han framhöll att det borde vara mer effektivt att suga upp dammet i stället för att blåsa bort det, men fick till svar att detta hade prövats men inte fungerat.

Booth höll fast vid att sugmetoden borde vara överlägsen. Väl hemma lär han ha lagt sig ner på golvet, och med en näsduk för munnen sög han hårt mot golvmattan. Dammet som fastnade i näsduken gav honom idén till hur ett fungerande filter skulle kunna konstrueras. En prototyp byggdes och The Vacuum Cleaner Company registrerades 1903. De första maskinerna hade filter av tyg, men det är i stort sett Booths princip som används även i dagens dammsugare.

Den första dammsugaren konstruerad av Booth delade emellertid ett problem med många av sina föregångare: den var stor och klumpig. Själva dammsugaren stod på en hästdragen vagn, som parkerades på gatan utanför det hus där dammsugningen skulle ske.

Dammet sögs in i apparaten genom en 25 meter lång slang. Booth och hans företag fick problem med polisen eftersom den bullrande apparaten och den långa, ormlika slangen skrämde förbipasserande hästar. Efter flera stämningar kom till sist ett domstolsbeslut som slog fast företagets rätt att använda dammsugaren på gatorna.

Utvecklingen gick mot allt mindre apparater. Den första portabla elektriska dammsugaren lanserades i USA 1905 och i Sverige konstruerade Eberhardt Seger 1910 en hanterbar dammsugare avsedd för hemmabruk.

Seger inledde ett samarbete med företaget AB Lux, som senare skulle ingå i Electrolux, och två år senare kom de första serietillverkade apparaterna. Konstruktionen vägde 14 kilo, något som då ansågs lätt och behändigt. I dag väger de flesta dammsugare för hemmabruk inte mer än 4–6 kilo.

Publicerad i Populär Historia 3/2002

Kanske är du intresserad av...

Läs också