Bohlins snillrika punkter

Bilen är ett farligt transportmedel. Den orsakar många dödsfall i en värld där bilåkandet ökat dramatiskt sedan massproduktionen av Henry Fords berömda

28 oktober 2002 av Joakim Thelander

Bilen är ett farligt transportmedel. Den orsakar många dödsfall i en värld där bilåkandet ökat dramatiskt sedan massproduktionen av Henry Fords berömda modell T startade i början av 1900-talet. Men dödssiffrorna hade varit betydligt högre om det inte hade varit för svensken Nils Bohlin och hans trepunktsbälte. Denna typ av säkerhetsbälte finns i dag i praktiskt taget alla nya bilar och har spelat en viktig roll när det gäller att förbättra krocksäkerheten.

Nils Bohlin, född i Härnösand 1920 (och nyligen avliden), var i mitten av 1950-talet anställd vid Saabs flygavdelning. Där arbetade han med att förbättra säkerheten för piloterna genom att utveckla katapultstolarna i företagets överljudsflygplan. 1956 tog Gunnar Engellau över som högste chef på Volvo. Han satsade på att öka exporten och ville marknadsföra Volvo i USA genom att göra

säkerheten till en huvudfråga. Engellau behövde duktiga tekniker med kompetens inom säkerhetsområdet och 1958 rekryterade han Bohlin från Saab.

Enkla varianter av bilbälten hade patenterats redan runt sekelskiftet, men dessa kunde inte stå emot krockkrafterna tillräckligt. Med sin bakgrund från flyget förstod Bohlin vikten av att skydda bilföraren från de krafter som uppstår vid kollisioner i höga hastigheter. Men hur skulle föraren hållas bättre på plats i sätet vid en krock?

Efter några månaders tester och utvecklingsarbete kom resultatet i form av ett trepunktsbälte. En rem över bröstet skyddade överkroppen och en annan rem över höfterna skyddade den nedre delen av kroppen. Lösningen var elegant, inte minst därför att konstruktionen också var lätt att använda. I augusti 1958 fick Bohlin patentet, och 1959 blev trepunktsbältet standard i Volvos modeller P120 (Amazon) och PV544.

Just komforten hade varit ett viktigt hänsynstagande för Bohlin under utvecklingsarbetet. Piloterna inom flyget var villiga att acceptera nästan vilka säkerhetslösningar som helst, bara de kunde skyddas vid en eventuell krasch. Men Bohlin förstod att bilisterna inte kunde förväntas vara lika tillmötesgående.

”Min konstruktion fungerar lika mycket för att bältet är bekvämt att använda som för att det är säkrare”, sade Bohlin och konstaterade att om inte bilisterna kände sig bekväma med bältet så skulle inga biltillverkare eller myndigheter kunna övertala människor att använda det.

Trots Bohlins omsorg om användarna, de dokumenterade säkerhetsfördelarna och omfattande bilbälteskampanjer tog det lång tid innan motståndet kunde övervinnas. Många tyckte att säkerhetsbältet var obekvämt eller såg det som ett intrång i den personliga friheten.

År 1969 blev Tjeckoslovakien först i världen med att införa en lag om obligatorisk bältesanvändning. I Sverige blev det lag på att använda bilbälte i framsätet 1975, och sedan 1988 måste samtliga åkande använda bälte.

Bältesanvändningen i Sverige ligger enligt siffror från Vägverket på närmare 90 procent. Ändå beräknar Vägverket att runt hundra människor varje år dör i onödan därför att de inte använt bilbälte.

Publicerad i Populär Historia 7/2002

Kanske är du intresserad av...

Läs också