Svenskporten i Riga, en av de viktigaste städerna i det svenska stormaktsväldet.

© Vinterfrid

Spår efter Sveriges stormaktstid i Europa

I Östersjöområdet finns gott om minnen från stormaktstiden. Vissa platser tillhörde Sverige i mer än två sekel.

9 mars 2006 av Folke Schimanski

Breitenfeld

I utkanten av Leipzig ligger Breiten­feld där en minnessten från 1831 påminner om slaget som stod den 7 september 1631. Här möttes den svenska hären, förstärkt med den sachsiska, och den hittills obesegrade kejserliga, ledd av Tilly. Slaget blev en stor framgång för svenskarna.

Wismar

En liten pärla från svensktiden i Tyskland är hamnstaden Wismar sex mil öster om Rostock. Wismar hade ett utsatt läge, vilket gjorde att svenskarna byggde en fästningsgördel kring staden, bestående av 18 bastioner, två raveliner och två citadell. Wismar blev därmed en av Europas största fästningar.

Den befästa staden gav goda arbetstillfällen, och ett ansenligt antal skeppsbyggare, hantverkare och köpmän slog sig ner här.

I början av 1800-talet skedde något märkligt. Kung Gustav IV Adolf bröt sin förlovning med den mecklenburgska prinsessan Luise Charlotte. Men detta togs inte nådigt upp av hennes far. Grälet slutade med att Sverige måste överlämna Wismar åt Mecklenburg. Därmed var svensktiden slut för Wismars del.

Det finns några svenskminnen i Wismar. Tyghuset med den svenska garnisonens vapenarsenal (numera stadsbibliotek) är byggt av Erik Dahlbergh. Den svenska överdomstolens stora och praktfulla byggnad Fürstenhof står också kvar. En annan »svenskism» är Die Schwedenköpfe (svenskskallarna), som ursprungligen satt på pålar vid hamninloppet och som kopior kan beskådas vid den gamla hamnen idag. De har blivit ett slags stadssymbol.

Narva

Namnet Narva minner om en av Sveriges största militära triumfer genom tiderna, när Karl XII:s 10 000 soldater i november år 1700 lyckades besegra 35 000 ryssar.

Narva blev svenskt tack vare fältherren Pontus de la Gardie 1581. Under den svenska tiden gick staden tillbaka ekonomiskt, men en uppryckning skedde efter 1659 års stora brand då Narva blev en blomstrande handelsstad.

Tyvärr återstår inte mycket i dag av Narvas forna glans. I februari 1944 anföll sovjetiska stridsflygplan Narva och bombade sönder i stort sett hela staden. Sovjetiska grävmaskiner fullbordade förstörelsen under 1950-talet och de ursprungliga narvaborna förbjöds återvända.

Förstört blev också det svenska minnesmärket över slaget vid Narva, invigt 1936. Det fördes bort av tyska trupper i slutet av andra världskriget för att gjutas till kanonkulor. Minnesstoden var en bronsavgjutning av lejonet på Lejonbacken vid Stockholms slott.

Ett nytt lejonmonument invigdes dock i november 2000.

Mer svensk historia

Sveriges historia är fylld av spännande öden och omvälvande förändringar. Med en prenumeration på Populär Historia får du de bästa berättelserna direkt hem i brevlådan!

SPECIALERBJUDANDE – Pröva 6 nummer av Populär Historia!

Stralsund

Den gamla hansestaden Stralsund var svensk i nästan 200 år, mellan 1630 och 1815 (med några kortare avbrott). Det är den icke-svenska stad som har flest reminiscenser från vår stormaktstid, och betecknande nog har Stralsunds webbplats en version på svenska.

Karl XII styrde det svenska riket från Stralsund i ett år, på väg hem från Turkiet. Under preussarnas belägring år 1715 hade han sitt läger vid en av stadsportarna, Frankentor. Porten finns inte längre, men en minnesplakett berättar om kungens läger.

I Stralsunds äldsta kyrka, Nicolaikyrkan vid Gamla torget, ligger svensken Jacob McDuwall, bördig från Skottland, begravd, liksom den mystiske agenten Malcolm Sinclair, känd från Sinclairsvisan.

Greifswald

Greifswalds universitet grundades redan 1456, drygt två decennier före det i Uppsala. Staden Greifswald tillhör numera Tyskland, men under 150 år låg den officiellt under svenskt välde. Därför kan man säga att dess universitet har varit Sveriges äldsta.

I Greifswald kunde man understundom stöta på svenska kändisar. Den levnadsglade barockdiktaren Lasse Lucidor (1638–74) rumlade om i den lilla staden en tid. Många svenska adelsynglingar sökte sig hit i en tid då utbildning var A och O för en karriär i statens tjänst.

Ända sedan början av 1900-talet har universitetet haft en nordisk institution, där studenter bland annat lär sig svenska. Stadens svensk-tyska förening organiserar midsommar- och luciafester, kräftskivor och firandet av den svenska nationaldagen.

Stade

Stade, som ligger några mil från Hamburg, tillhörde Sverige mellan 1648 och 1712. Sverige erhöll hertigdömena Bremen och Verden, dock inte hansastaden Bremen, i westfaliska freden. Stade blev guvernörsstad i de nya besittningarna och förvandlades av Erik Dahlbergh till en av norra Tysklands bäst befästa städer. Resterna av murbastionerna bär namn efter svenska fältherrar som Königsmarck, Torstenson, Wrangel och Gyllenstierna.

Det stora magasinet Schwedenspeicher, som Karl XII på sin tid lät bygga som proviantlager åt sina trupper, är i dag ett av norra Tysklands mest sevärda stads- och regionmuseer. Stades vackra rådhus vid Hökerstrasse byggdes under svensktiden och stod färdigt 1668. Fasaden pryds av det svenska riksvapnet och Karl XII:s namnchiffer. Inte långt från rådhuset ligger Pferdemarkt där man en gång i tiden höll hästmarknader. Här uppfördes 1698 ett vapenmagasin på order av Karl XII, och hans krönta namnchiffer pryder ingången till byggnaden.

Fehrbellin

Slaget vid Fehrbellin den 18 juni 1675 brukar knappast framhävas i svenska historieböcker. Det var nämligen ett nesligt nederlag. En till antalet underlägsen styrka på 5 600 brandenburgiska ryttare lyckades jaga bort den svenska armén, som bestod av hela 7 000 infanterister, 4 000 ryttare och 38 kanoner.

Den brandenburgska härens bedrift lät tala om sig i hela Europa – uppfattningen att svenskarna var militärt oslagbara fick sig en knäck. Man kan se slaget som en vändpunkt i det svenska stormaktsväldets historia och som en startpunkt för kurfurstendömet Brandenburgs utveckling till en av Europas stormakter – den som snart skulle bli kungadömet Preussen.

Till Fredrik Vilhelm av Brandenburgs ära invigdes 1879 ett 35 meter högt torn som minne av slaget vid Fehrbellin. I sockeln finns en nisch av svensk granit med en byst av kurfursten.

Lützen

Minnet av Gustav II Adolf har hållits högst levande i Lützen. På platsen, där kungen enligt traditionen – men knappast i verkligheten – dog i strid den 6 november 1632, finns en enkel gra-nitsten med påskriften »G A 1632». (Han lär ha stupat 40 meter härifrån).Drygt 200 år efter slaget restes över stenen ett monument i form av en tio meter hög baldakin efter ett utkast av den produktive preussiske arkitekten Karl Friedrich Schinkel. Monumentet finansierades genom en penninginsamling, till vilken även den preussiske kungen bidrog.

Den 6 november 1907 invigdes bakom Schinkels monument Gustav II Adolfs minneskyrka, byggd av en tysk arkitekt i »svensk stil» och stiftad av konsul Oscar Ekman och hans maka Marie. Utanför kyrkan är några svenska timmerstugor uppförda.

Denna lilla Sverigeenklav – i en park med svenskimporterade träd – ligger någon kilometer från den lilla staden Lützen, där man passerar en anslående staty i sandsten av hjältekungen infälld i ett hörn av stadens rådhus. Inte långt från det forna slagfältet och minneskapellet ligger Lützens slott. Här hade Albrecht von Wallenstein sitt huvudkvarter under striderna, och i slottsmuseet finns i dag ett stort diorama med 3 600 tennsoldater, som skildrar det skede av slaget vid Lützen, då Gustav II Adolf blev dödligt sårad.

Tartu

Tartu, eller Dorpat, som det tidigare hette, var under stormaktstiden i kronologisk ordning Sveriges tredje universitetsstad, efter Greifswald och Uppsala.

När universitetet öppnades i oktober 1632 förklarade generalguvernören Johan Skytte att det skulle stå öppet för alla och envar, »rik eller fattig, tysk eller icke-tysk». Undervisningsspråket blev dock latin, vilket alla akademiker i Europa begagnade sig av. Flera svenskar med ryktbara namn studerade här, bland annat den från Ingermanland bördige Urban Hjärne, känd som läkare, skald och administratör i svenske kungens tjänst samt för att ha bidragit till att häxprocesserna fick ett slut.

Riga

Riga har varit en av det svenska stormaktsväldets viktigaste städer. Efter att ha tillhört Tyska orden och sedan Polen, erövrades den starkt befästa staden av Gustav II Adolf efter en månads belägring. Det högtidliga intåget i en oskadd stad skedde den 16 september 1621.

Det finns ett antal svenskminnen i Riga. Viktigast är Svenskporten som höggs ut ur den dåvarande stadsmuren 1698. Årtalet kan läsas ovanför porten, där också ett svenskt lejon är avbildat. I Domkyrkans korsgång träffar man på utsirade bronskanoner, varibland två praktpjäser med en inskription där det framgår att drottning Kristinas förmyndarregering förärat staden dessa kanoner till dess skydd.

I stadens museum finns en stol med Karl XII:s namnchiffer och porträtt av Kristina, Karl X och Karl XI.

Krostitz

Den gamla tyska ölnäringen har också ett svenskminne från trettioåriga kriget. Före slaget vid Breitenfeld i september 1631 hade svenskarna nått en liten by, Klein-Crostitz norr om Leipzig, där de intog försvarliga mängder av det goda och kraftiga öl, som just hade bryggts inför byns skördefest.

Även kung Gustav Adolf kände sig torr i strupen, och hans törst var så mäktig att han i ett enda drag tömde en hel silverkanna med drycken. Kungen tyckte ölet smakade så förträffligt att han skänkte en guldring med en infattad granat till bryggherren. Påföljande dag ägde slaget rum och vanns av Gustav Adolfs trupper.

Härefter kallades källan varifrån vattnet till ölet kom för Svenskkällan. Ölet finns ännu i dag i handeln, och buteljerna är som minne av den svenske monarkens besök prydda med ett konterfej av kungen.

Tallinn

Tallinn, som tidigare kallades Reval, är en av de äldsta städerna i det svenska östersjöväldet. Införlivandet av Estland började redan under Erik XIV:s tid. I juni 1561 underkastade sig adeln i Reval och i några andra områden den svenska kronan.

Först 1710, året efter det olyckliga slaget vid Poltava, måste staden ge sig åt ryssarna. Det skedde utan strid; hungersnöd och pest räckte för att bryta ner stadens motstånd.

Den långa period som staden befann sig under svenskt välde har naturligtvis lämnat efter sig svenska reminiscenser. Mest syns de i den medeltida domkyrkan, som blev renoverad i svensk regi efter en brand 1684. Här finns flera gravvårdar med svensk anknytning, varav den pampigaste är den över härföraren Pontus de la Gardie och hans maka Sofia Gyllenhjelm, som var dotter till Johan III. I Domkyrkan finns också Gustav Vasas syster Margareta begravd, men ingen vet riktigt var, eftersom graven försvann med 1684 års eldsvåda.

Den svenska kolonin i Reval bestod under stormaktstiden av tusentals personer, och de har haft flera församlingskyrkor. Den ursprungliga var S: t Michaelskyrkan. Under sovjettiden tjänade helgedomen som sportlokal. 1992 återinvigdes kyrkan som svensk församlingskyrka i svenska kungaparets närvaro. Även ett gymnasium som Gustav II Adolf instiftade år 1631 finns kvar.

Publicerad i Populär Historia 11/2005

Kanske är du intresserad av...

Läs också