Kyrkan och staten – en historisk separation

800-TALET: MISSIONÄRERNA KOMMER

Kristendomen kommer till Sverige med missionärer från norra Europa. Mest känd är Ansgar. Initiativet till hans första missionsresa hade tagits i Birka. Därifrån skickades sändebud till kejsar Ludvig den fromme. Budskapet från svearna var att det fanns många som ville gå över till kristendomen bland deras folk. Den mest berömde bland dem som döptes var hövitsmannen Hergeir.

1000: KUNGEN BLIR KRISTEN

För omkring tusen år sedan låter den svenske kungen Olof Skötkonung döpa sig vid Husaby i Västergötland. Den katolska kyrkan har nu etablerat sig. Vid sidan av en ny tro och europeisk kultur för den också med sig en utvecklad rättsordning – den kanoniska rätten – som konfronteras med tidigare, sannolikt betydligt mindre utvecklade juridiska system. Kyrkan vill stå fri från det världsliga samhällets lagar. Målet är att bli en övernationell stat med egen rättskipning, lag och ekonomi. Förverkligandet av den kanoniska rätten går som en röd tråd genom hela medeltiden.

1200: ETT ANDLIGT FRÄLSE

I kung Sverker den yngres donationsbrev till Uppsala domkyrka omnämns ett andligt frälse. Brevet slår fast att ”klerker, knutna till gudstjänsten, för brott som de anklagats för, eller för förbrytelser, som de låtit komma sig till last, aldrig skall dras inför världslig domstol utan för sina brott svara och avlägga räkenskap inför biskoparna och prelaterna. Vi ha likaledes bestämt, att kyrkans hus och åkrar skall vara fria från all kunglig uppbörd.”

1248: SKÄNNINGE MÖTE

Den påvlige legaten kardinal Vilhelm av Sabina har sänts till Norden för att knyta kyrkorna närmare påven. Detta är inte minst viktigt i en tid då en maktkamp pågår mellan påven Innocentius IV och kejsar Fredrik II. Under Skänninge möte genomförs flera kyrkliga krav, bland annat beslutar man att celibatet ska införas och att den andliga domsrätten ska iakttas. Varje biskop måste också skaffa sig Gregorius IX:s samling av påvliga förordningar.

Kyrkans ekonomi byggs upp av naturaskatter, tiondet, och inkomster från stora jordegendomar. I slutet av medeltiden hör ungefär 20 procent av alla gårdar till kyrkan. Den växande statsmakten gör flera försök att begränsa omfattningen av den kyrkliga ekonomin.

1527: REFORMATIONEN INLEDS

De evangeliska strömningarna på kontinenten i början av 1500-talet når snabbt Sverige. Nu ska kyrkans ”överflödiga egendom” dras in till staten. Riksdagen i Västerås 1527, fyra år efter Gustav Vasas maktövertagande, bestämmer att kyrkans domsrätt över prästerna ska upphävas och att den skattefrihet som funnits i över tre sekler ska upphävas. Hädanefter får heller inga högre kyrkliga ämbeten tillsättas utan kungens samtycke. Genom riksdagsbesluten försvagas kyrkans makt avsevärt och dess position som en stat i staten undanröjs.

1544: SVERIGE BLIR PROTESTANTISKT

På den så kallade valriksdagen i Västerås 1544 proklameras Sverige officiellt som ett evangelisk-lutherskt rike. Var och en som sätter sig upp emot den antagna läran ska ”bannlysas och hållas för kättare och hedning”. Samma år förbjuds också vallfärderna och krucifixen vid vägarna rivs ner.

1593: KAMP FÖR ENHETEN

Ett riksmöte i Uppsala tillkommer på initiativ av den mäktige hertig Karl (IX) för att skapa religiös enhet i landet och hindra kungens, Karls brorson Sigismund, planer på att föra Sverige tillbaka till den romersk-katolska kyrkan. Mötet fattar en rad viktiga beslut för att stoppa katolicismens återinförande och avslutas med att ordföranden utropar: ”Nu är Sverige blivet en man, och alla hava vi en Herre och Gud.”

1634: FÖRSTA REGERINGSFORMEN

I regeringsformen uttrycks att stat och kyrka i princip vuxit samman och att religionens enhet är en av samhällets grundpelare: ”Medan enighet i religionen och den rätta gudstjänsten är den kraftigaste grundvalen till ett lovligt, samdräktigt och varaktigt regemente, så skall härefter så väl konungar som andra ämbetsmän och undersåtar i riket först och främst bliva vid Guds rena och klara ord, såsom det i de profetiska och apostoliska skrifter författat, uti kristliga allmänneliga symbolis, Lutheri katekismo, den oförändrade augsburgska konfession förklarat och i Uppala konciliis samt förre riksens beslut och föräkringar därutöver stadgat är.”

1686: NY KYRKOLAG

Kyrkolagen karakteriserar relationen mellan staten och kyrkan i orden ”Guds kyrka och församling, vilkens uppsikt, vård och försvar av Gud oss (konungen) anförtrodd är”. Den nya lagen medför en ökad statskyrklig inriktning av kyrkans författning med kunglig uppsikt över kyrka och prästerskap. Kungens befogenheter vid tillsättande av kyrkliga tjänster ökar och hovrätterna blir överinstans över domkapitlen. Under stormaktstiden är kopplingen kyrka-stat som starkast.

1726: KONVENTIKELPLAKATET

Förbud mot ”konventiklar”, sammankomster vid sidan om kyrkans gudstjänster, utfärdas redan 1713. Den så kallade pietismens utbredning och pietisternas försök att via riksdagen gripa ledningen i kyrkan ställer frågan på sin spets. Prästerna begär ett ingripande från regeringen. Genom konventikelplakatet förbjuds alla sammankomster ”uti private och enskilde hus man- och kvinnkön, gamla och unga, kände och okände, få eller flere, skola hava frihet sig att samla och tillhopa komma, allt under förevändning att bruka sin andakt och enkannerligen gudstjänst”. Straffen för brott mot plakatet var hårda och den som för tredje gången ertappades landsförvisades i två år.

1781: ÖKAD RELIGIONSFRIHET

Nu blåser nya vindar. Inom den kyrkliga enhetens ram försöker Gustav III möta upplysningens krav på religionsfrihet. Det finns också handelsintressen bakom det förslag den teologiskt konservative men ekonomiskt liberale Anders Chydenius i samråd med kungen lägger fram om utsträckt religionsfrihet, med ”fullkomlig samvetsfrihet”, för alla främlingar i Sverige. I toleransediktet ges främlingar också rätt till fri religionsutövning. Reformarbetet fortsätter året efter med religionsfrihet för judar och 1784 tillåts katolikerna i Sverige hålla egna gudstjänster.

1809: NY REGERINGSFORM

Genom regeringsformen tas bestämmelsen om religiös enhet bort. Istället införs en paragraf om samvetsfrid på det religiösa området: ”Konungen bör … ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid fri utövning av sin religion, så vitt han därigenom icke stör samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.” Även om bestämmelsen visar på en nedtoning av enhetsdoktrinen kvarstår kravet att kungen, statsråden, ämbetsmännen och domarna ska bekänna sig till den evangelisk-lutherska läran.

1862: SOCKNARNA FÅR DUBBELSTYRE

De nya kommunala författningarna, som gäller kommunalstyrelse på landet och i städerna samt kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd, betyder att socknens gemensamma frågor delas upp i ett borgerligt och ett kyrkligt organ. Bland den kyrkliga stämmans uppgifter kan nämnas användandet av kyrkomedlen, folkundervisningen och ordnande av begravningsplatser. Kyrkoherden ska vara självskriven ordförande i den kyrkliga stämman medan den borgerliga stämman själv väljer ordförande. Denne har att presidera över socknens gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter.

1863: ALLMÄNT KYRKOMÖTE

Redan i början av 1800-talet ifrågasätts konstruktionen att kyrkliga frågor avgörs av riksdagen. Förslag väcks att kyrkan ska få en egen representation vid sidan av riksdagen. Arbetet med representationsreformen i mitten av seklet – ståndsriksdagen ska avskaffas – aktualiserar frågan. Reformen betyder ju att prästerna inte i kraft av sitt ämbete tar plats i riksdagen. För att tillgodose kyrkans behov av att medverka i bland annat kyrkolagsarbetet inrättas därför allmänna kyrkomötet.

1929: »FRIA UTTRÄDET BRA»

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet diskuteras religionsfriheten allt intensivare.

Då och då dyker också frågan om statskyrkosystemet upp, men några lagändringar görs inte. 1929 års kyrkomöte markerar dock att den fria utträdesrätten på olika sätt är till gagn för kyrkan, inte minst som religiöst samfund.

1952: RELIGIONSFRIHETSLAGEN

Lagen slår fast rätten för var och en att fritt utöva sin religion och ordna offentliga gudstjänster. Lagen uttalar också att ingen är skyldig att tillhöra ett trossamfund. Den som inte längre vill tillhöra Svenska kyrkan kan begära utträde. Genom religionsfrihetslagen framträder Svenska kyrkan för första gången i lagstiftningssammanhang som ett trossamfund.

1958: UTREDNING TILLSÄTTS

Förhållandet kyrka-stat aktualiseras 1958 då en statlig utredning börjar arbeta. Tio år senare lägger man i sitt slutbetänkande fram förslag om ändrade relationer. Utan resultat.

1959: KVINNOR FÅR BLI PRÄSTER

Kvinnor tillåts nu bli präster i Svenska kyrkan. De första prästvigningarna av kvinnor äger rum året därpå. Frågan ska dock komma att debatteras länge inom och utom kyrkan.

1992: ÖVERLÄGGNINGAR OM STATSKYRKAN

Regeringen tillsätter en parlamentarisk kyrkoberedning som två år senare överlämnar sitt slutbetänkande ”Staten och trossamfunden”. Efter en bred remissbehandling och partiledaröverläggningar presenterar rege-ringen på kyrkomötet 1995 ett principförslag om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan.

1998–2000: »NYA RELATIONER»

År 1998 ändrar riksdagen grundlagen för att bana väg för nya relationer. 1999 beslutar kyrkomötet om ny kyrkoordning och den 1 januari 2000 ersätts statskyrkan Svenska kyrkan av trossamfundet med samma namn – ett samfund bland alla andra i vårt land. Den månghundraåriga traditionen av nära relationer mellan stat och kyrka är därmed bruten. Men enligt kyrkans uppfattning är det inte fråga om en skilsmässa. Snarare handlar det om ”nya relationer” där staten och kyrkan blir ”särbor” med delvis nytt regelverk. För den enskilde är skillnaden inte så stor.

Publicerad i Populär Historia 2/2000