Emanuel Swedenborgs grav i Uppsala domkyrka.

Swedenborgs skalle på avvägar

Var det verkligen den svenske tänkaren Emanuel Swedenborgs skalle som låg i kistan man öppnat? 1950 konstaterades att det inte var rätt huvud. Fortfarande är det ett mysterium vad som hände med skallen – och hur den kunde dyka upp igen på en auktion 1978.

8 maj 2019 av David Dunér

Emanuel Swedenborg var son till psalmdiktaren och biskopen Jesper Swedberg (1653–1735), en stridbar person. Han dundrade och domderade från predikstolen över de ogudaktiga tiderna och kunde inte tiga still när Guds lag inte följdes. Av stillsammare natur var Swedenborgs svåger, universitetsbibliotekarien Eric Benzelius d y, gift med Emanuels syster Anna.

När Jesper Swedberg lämnade sin professur i teologi i Uppsala och flyttade till biskopsstolen i Skara 1703 stannade Emanuel kvar. Han bodde nu inneboende hos Benzelius för att kunna läsa vidare vid universitetet. Universitetsstudierna hade han påbörjat redan vid 11 års ålder, 1699, och han avslutade dem först 1709.

Adlades av Ulrika Eleonora

Tillsammans med sina syskon adlades Emanuel av drottning Ulrika Eleonora 1719. De tog nu namnet Swedenborg. Eftersom Emanuel var den äldste sonen tog han plats i riksdagen som huvudman för släkten. I släktvapnet finns en mitra, biskoparnas huvudbonad, och två femuddigastjärnor som syftar på de besläktade ätterna Stiernhielm och Svinhufvud. Nycklarna, himmelrikets nycklar, är en annan biskoplig symbol. Med en brinnande hytta och en dalpil berättar vapnet även att ätten har sitt ursprung i Västmanland och Dalarna.

Carl von Linné var också en avlägsen släkting till Swedenborg. Linné var gift med Sara Moraea, dotter till Swedenborgs kusin, provinsialläkaren Johan Moraeus. De gifte sig för övrigt på den swedbergska släktgården Sveden utanför Falun. På Linnés förslag invaldes också Swedenborg i Kungliga Vetenskapsakademien.

Swedenborg själv gifte sig aldrig. Han hade en gång av Christopher Polhem blivit lovad hans dotter Emerentia som hustru, men hon motsatte sig äktenskapet.

Swedenborgs försvunna kranium

Mystiken kring Swedenborg har fortsatt även efter hans död. När man 1908 flyttade kvarlevorna från den svenska kyrkan i London till Uppsala domkyrka och öppnade hans gravkista blev man osäker på om det verkligen var Swedenborgs kranium som fanns där. På 1950-talet öppnade man kistan igen. Då kunde man definitivt konstatera att det inte var Swedenborgs skalle. Det äkta var borta och i dess ställe låg en annan mans huvud. 

Men så 1978 dök den riktiga skallen plötsligt upp i London. En gammal dam hade lämnat in den till auktionsfirman Sotheby’s. Den ropades nu in på auktion av svenska staten och lades sedan ner i sarkofagen i Uppsala. Men hur hade den kommit på avvägar? Det är fortfarande ett mysterium, men det finns teorier om hur det kan ha gått till.

Thomas Thorild utpekad

En version utpekar, på tveksamma grunder, den svenske filosofen Thomas Thorild som delaktig i dramat. Thorild ska ha kontrollerat innehållet i kistan, för att se vad som hänt med Swedenborgs kropp, men sedan slarvat med förslutningen. Detta gjorde att en vetenskapligt intresserad svensk löjtnant 1816 kunde smyga sig in i kyrkan i London och stjäla skallen. 

Swedenborgs skalle var säkert intressant för frenologiska studier, det vill säga tanken att det fanns ett samband mellan kraniets yttre form och intelligensen. För att dölja sitt brott lade löjtnanten istället dit ett kranium från en engelsk sjörövare. Vad som sedan hände är oklart. Kanske hade någon Swedenborgs skalle på sitt skrivbord som en påminnelse om människans dödlighet eller som relik av ett geni.

Publicerad i Populär Historia 3/2000

Kanske är du intresserad av...

Läs också