Födelsekyrkan i Betlehem.

© Berthold Werner

Vägen till Betlehem

Betlehem lever på sin bibliska historia, men föddes Jesus verkligen här? Sören Wibeck har besökt ett resmål som få turister vågar ta sig till idag.

19 november 2006 av Sören Wibeck

Jag kröker ryggen och kryper in genom ”Ödmjukhetens port”. Födelsekyrkan i Betlehem kräver vighet. Öppningen är bara någon meter hög. Ursprungligen var kyrkporten vidare, men korsfararna förminskade den av säkerhetsskäl. Fienden skulle inte kunna rida rakt in i helgedomen. Senare gjorde de osmanska turkarna öppningen ännu mindre.

Födelsekyrkan ligger likt ett citadell över platsen där Jesus enligt traditionen föddes. Mittskeppet bärs upp av röda sandstenspelare som mycket väl kan vara originalen. En del av dem är dekorerade med fresker målade av konstnärliga korsriddare på 1100-talet.

Platsen för Jesu krubba

En trappa leder ner till grottan under mittskeppet, där en silverstjärna markerar platsen för Jesu krubba. Platsen pekades först ut av den kristne författaren Justinus Martyren (cirka 100–165 e Kr) som ”en grotta nära byn”, och sedan dess har platsen i obruten följd vördats av kristna. Rökelsedoft och brinnande ljus skapar en intensiv religiös atmosfär.

Initiativet att bygga en kyrka över grottan kom från Sankta Helena (248–328), mor till den förste kristne romerske kejsaren Konstantin. Kyrkan uppfördes på 300-talet och är följaktligen en av världens äldsta. Fortfarande är den grundläggande strukturen intakt, även om den nuvarande formen skapades av den bysantinske kejsaren Justinianus I (regerade 527–565) efter att kyrkan delvis demolerats.

Gemensam vårdnad

Precis som i fallet med den Heliga gravens kyrka i Jerusalem har det varit många konflikter mellan olika kyrkoriktningar om vem som ska ha det prestigefyllda ansvaret för platsen. I dag delas det mellan grekisk-ortodoxa, romersk-katolska och armenisk-ortodoxa kyrkan. Samarbetet regleras i ett komplicerat dokument från 1757 kallat Status Quo. 

Den grekisk-ortodoxa kyrkan fick då huvudansvaret efter att ha betalat en stor summa pengar till den osmanske sultanen i Istanbul. Status Quo förbjuder den romersk-katolska kyrkan att hålla mässor men beviljar den tillträde till födelsegrottan. 

Bestämmelserna finns i en 300 sidor tjock bok som reglerar allt in i minsta detalj, till exempel placeringen av oljelampor och rökelsehållare i grottan och den exakta väg som romerska katoliker måste ta under de begravningsceremonier som går genom ”Ödmjukhetens port” till det franciskankloster som ligger i anslutning till kyrkan.

Ingången till Födelsekyrkan är bara någon meter hög.

Silverstjärnan, som markerar platsen för Jesu födelse, stals 1847 – vilket var en faktor som ledde till Krimkriget 1853–56, där Ryssland bland annat krävde överhöghet över alla kristna platser i det osmanska riket.

Slagsmål mellan munkar och präster

Periodvis har det förekommit öppet våld mellan väktarna. Juldagen 1928 uppstod ett rejält slagsmål mellan grekiska präster och franciskanmunkar om vem som hade rätten att tvätta kyrkans fönster. Under senare årtionden har kyrkan dock varit en oas av lugn i en turbulent omgivning. Även om intifadan rasar i de trånga gränderna runtomkring så har våldet stannat vid ”Ödmjukhetens port”.

Men i april 2002 stormade militanta palestinier in i kyrkan för att söka skydd. En sex veckor lång israelisk belägring började. Palestinierna var muslimer och många frågade sig varför de inte tog skydd i en moské. Hade de gjort det hade den israeliska armén säkert skjutit sönder den. Födelsekyrkans internationella status gjorde att man avstod.

Ute i solen igen går jag över Krubbans torg till Betlehems rådhus. Israeliska militärfordon står parkerade på torget och en klunga soldater hänger runt en jeep, röker och samtalar med varandra. Några har vapnen skjutberedda. I rådhuset saknas vakter och reception. Jag frågar en man som sopar vestibulen efter borgmästaren. Han pekar upp mot andra våningen. 

Borgmästaren Hanna Nasser tittar upp och lämnar trots mitt oanmälda besök vad han har för handen, sätter sig i en fåtölj bredvid sitt stora skrivbord, ringer i en klocka och beställer in te. Från kontoret är det fri utsikt över torget och Födelsekyrkan. Under normala omständigheter vimlar det av turister och pilgrimer. Nu är det tomt. Få vågar sig hit.

Östra Jerusalems framtid

Hanna Nasser är katolik och berättar att hans släkt har levt i Betlehem i 450 år. ”Du förstår, överst på listan står östra Jerusalems framtid”, säger han innan jag ens hunnit fråga. ”Som punkt nummer två kommer vattenfrågan. Israelerna låter oss få bara en fjärdedel av vattnet. Det övriga går till de judiska bosättningarna. Få besökare i Betlehem tänker på att detta är öken, stenöken. Vatten är därför livsviktigt och en bristvara”, säger han. 

”Det tredje problemet är de israeliska bosättningarna på ockuperad mark. I dag finns det mer än 150 bosättningar och 140 000 judiska bosättare. Du hittar inte en palestinier som inte betraktar bosättningarna som hinder för freden. Israelerna har verkligen ställt till det för sig”, säger Hanna Nasser och läppjar på teet som serveras i glas.

Ockuperat av Israel

Mitt besök inföll under den första intifadan. Idag har antalet bosättningar växt till 205 och antalet bosättare till 200 000 förutom de som bor i Jerusalem.

Betlehem ligger på Västbanken tio kilometer från Jerusalem. Området är ockuperat av Israel sedan sexdagarskriget 1967. Jag fick betala en israelisk taxichaufför en rundlig summa för att köra mig till fiendens område. Han var rädd. På goda grunder: människor tittade fientligt på hans registreringsskyltar vilka visade att bilen kördes av en israel.

al-Aqsa-intifadan

I dag är det inte möjligt att få en israelisk taxi att köra till Betlehem. Vid mitt senaste besök, som skedde under den nu pågående al-Aqsa-intifadan tog jag en arabisk servicetaxi, som kör när bilen är fullsatt. Men vi kom aldrig fram. Utanför Betlehem hade israelerna stängt tillfarten. Trots att jag reste som ackrediterad journalist släpptes jag inte igenom. Orsaken var min arabiske chaufför, upplyste mig en officer. 

Taxin återvände till Jerusalem, där jag fick tag i en annan bil vars förare var beredd att köra in i staden bakvägen, via en liten väg som inte var avstängd. Problemet var att andra tänkte likadant. På en lerig, nästan obefintlig väg konkurrerade hundratals personbilar och lastbilar om utrymmet. Lastbilarna körde fast, någon välte. Efter ett par timmars väntan var det bara att vända.

Detta är vardag på Västbanken. Frustrationen är stor, och det kommer att bli ännu värre. Runt Betlehem dras nu den israeliska barriären. När den är klar kommer staden att vara innesluten, och infart och utfart kan enbart ske genom tre olika checkpoints.

Betlehems historia

Staden har gamla anor. Platsen är möjligen omnämnd i de utombibliska Amarnabreven, ett diplomatiskt dokument från 1300-talet f Kr funnet vid Tell el-Amarna i Egypten, men läsningen är osäker. Det är genom Bibeln som Betlehem är känt, annars skulle få utanför regionen känna till denna lilla stad med 20 000 invånare.

Vy över dagens Betlehem.

© Bukvoed

Första gången Betlehem omnämns i Bibeln är i samband med den vackra Rakel, hustru till patriarken Jakob, som dog vid vägkanten när hon födde ett barn. Första Mosebok 35:19 berättar:

”De [patriarken Jakob med familj] bröt upp från Betel, och strax före Efrata var tiden inne för Rakel att föda. Förlossningen blev svår, men när det var som svårast sade barnmorskan till henne: ’Var lugn, också denna gång får du en son.’ Hon var nu döende, och när livet höll på att fly gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Benjamin. Så dog Rakel och blev begravd vid vägen till Efrata, det nuvarande Betlehem. Jakob reste en sten över hennes grav; denna Rakels gravsten står där än i dag.”

Rakels grav på fel plats

I texten identifieras Efrata med Betlehem, vilket troligen inte är korrekt. Det fanns två orter med namnet Efrata; den som avses låg en knapp mil norr om Jerusalem.

Men traditionen har trots detta pekat ut hennes grav vid korsningen av Hebron Road och Manger Road (Krubbans väg), 30 minuter till fots från Födelsekyrkan. Platsen är en av judendomens heligaste, och den vördas också av kristna och muslimer. Graven, som är intensivt bevakad, består av en enkel vitmålad byggnad från 1860. Hit kommer människor för att be om fruktsamhet och säker nedkomst; ofta ses judiska kvinnor gråtande och bedjande.

Ruts bok utspelar sig i Betlehem

Betlehem är scenen för Ruts bok i Gamla Testamentet. Innehållet har formen av en novell med ett positivt innehåll. Det handlar om hur änkan och moabitiskan Rut, alltså en ickejude, blev stammoder till kung David. Handlingen utspelas runt 1100-talet f Kr, men skriftens tillkomst är svår att datera. 

Eftersom Ruts bok slutar med Davids stamtavla har man ibland velat se den som ett inlägg för blandäktenskap i en tid då sådana var ifrågasatta. Andra centrala inslag är änkans trohet och inskärpandet av vissa familjerättsliga regler.

Betlehem var förmodligen födelseplatsen för hennes ättling, David. Det var här han vaktade sina får innan han smordes till Israels kung av profeten Samuel; därför kallas Betlehem för ”Davids stad”.

Födelsekyrkan sägs stå på den plats där Jesu krubba låg. 1400-talsmålning av Piero della Francesca.

Profeten Mika om Messias

Gamla Testamentets profet Mika profeterade på 700-talet före Kristus:

”Men från dig, Betlehem i Efrata, så obetydlig bland Judas släkter, skall jag låta en härskare över Israel komma, en som leder sin härkomst från forntiden, från det längesedan förflutna. Ja, folket skall vara utlämnat till dess hon som skall föda har fött. Då skall de som är kvar av hans bröder återvända till Israels folk. Han skall träda fram som herde med Herrens kraft i Herrens, sin Guds, höga namn, och folket skall bo i trygghet, nu då han blir ärad över hela jorden. Han skall vara fredens herre.”

Utifrån bland annat denna utsaga kom uppfattningen att Messias skulle födas i Betlehem. Och sjuhundra år senare kom de vise männen, österländska stjärntydare, och frågade var judarnas nyfödde konung fanns. ”Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att hylla honom”, sa de. Herodes samlade hela den religiösa eliten, och frågade var Messias skulle födas. De tvekade inte: ”I Betlehem i Judeen”, sa de och åberopade Mikas gamla profetia.

Markus nämner inte födelsen

Moderna Jesusforskare tvivlar emellertid på att Jesus verkligen föddes i Betlehem. Nya Testamentets evangelier är inte historiska källor i modern mening. De utgör mera trosvittnesbörd och författarna ägnade sig inte åt kritisk källforskning. Jesu födelse är skildrad i Matteus och Lukas evangelier medan det äldsta, Markus evangelium, tillkommet omkring år 70 e Kr, inte nämner födelsen överhuvudtaget; den var uppenbarligen inte viktig för författaren utan han börjar sin berättelse när Jesus träder fram offentligt i trettioårsåldern.

Jesus föddes enligt Matteus och Lukas i Betlehem men växte upp i Nasaret.

Matteus nämner ingen resa; Josef och Maria tycks i hans skildring bo i Betlehem. Lukas skriver att de bodde i Nasaret men färdades till Betlehem. När Maria hade fött barnet återvände familjen till Nasaret.

Tog skydd vid franciskanskt kapell

Matteus har en annan berättelse: Josef och Maria flydde med barnet till Egypten, där de bodde tills Herodes, som traktade efter Jesu liv, var död. Traditionen gör gällande att den heliga familjen på väg till Egypten tog skydd vid det som i dag är ett franciskanskt kapell, ett par minuters väg från Födelsekyrkan. 

När Maria diade barnet droppade en del av mjölken ner på marken och klippan blev alldeles kritvit. Kvinnor kommer i dag hit för att be i tron att den vita stenen hjälper deras mjölkproduktion. Paket med pulvriserad sten säljs till hugade pilgrimer.

Varför skattskrivning i Betlehem?

Om Josef bodde i Nasaret, varför begav de sig till Betlehem när Maria var höggravid? Lukas berättar att en skattskrivning tvingade alla att färdas var och en till sin stad. ”Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.”

Berättelsen verkar mystisk. Enligt Lukas egen stamtavla var Josef den fyrtioandra generationen efter David. Varför skulle han skattskriva sig på en plats där hans anfader hade bott för tusen år sedan? Om denna princip skulle ha tillämpats generellt hade mängder av människor varit på fötterna i ett fullständigt kaos. 

Vad tänkte i så fall kejsar Augustus på? Han var den kanske mest rationelle kejsaren av alla. Hur skulle människor veta vart de skulle bege sig? Ingen kunde sin stamtavla fyrtiotvå generationer bakåt. Om någon till äventyrs gjorde det, skulle han finna massor med anfäder. Dessutom hade Josef tiotusentals samtida som också var avkomlingar till David. Kunde dessa identifiera sig själva? I så fall, hur klarade de alla att registrera sig i en liten stad?

Lukas misstag med folkräkningen

Det finns många svårigheter med Lukas folkräkning. Ytterligare en är att han daterar den till nära Herodes död (4 f Kr) och samtidigt tio år senare när Quirinius var ståthållare i Syrien. Vi vet från historieskrivaren Josephus, som stöds av en gammal inskription, att romarna år 6 e Kr, när Quirinius var ståthållare, gjorde en räkning av dem som levde i Judeen, Samaria och Idumeen men inte i Galileen. 

Folkräkningen innebar inte att folk tvingades resa till anfädernas stad. Syftet med antikens folkräkningar var att registrera mark och dess ägare för beskattning. Vilket innebar att de utsända skattetjänstemännen fick resa, inte de beskattade.

Den troliga orsaken till Lukas uppgift är att han – eller hans källa – kombinerar misstaget 4 f Kr (Herodes död) och 6 e Kr (Quirinius folkräkning) och ”upptäcker” en folkräkning, som får bli orsaken för Josef och Maria att bege sig till Betlehem. Härmed uppfyllde Jesus hoppet om att en ättling till David skulle födas i Betlehem för att befria Israel från romarnas förtryck.

Herodes barnamord

När de vise männen svek Herodes och inte återvände för att berätta var den nyfödde kungen fanns, lät han döda alla gossebarn under två år i Betlehem. Skildringen finns hos Matteus men inte hos Lukas och har en viss sannolikhet. Herodes var en man fullt kapabel till mord om hans makt var hotad. Han hade redan dödat sin favorithustru och deras två barn, plus en son med en annan hustru.

Men är barnamorden en historisk händelse? Troligen inte. Den romerske historieskrivaren Josephus berättar många historier om Herodes brutalitet men inte denna. 

Matteus fick förmodligen inspirationen från Andra Mosebok, enligt vilken Moses som spädbarn hotades av en liknande order från den egyptiske Farao. Matteus såg Jesus som en andra Moses (liksom Davids son) och han drar paralleller till judarnas uttåg ur Egypten och citerar profeten Hosea: ”Ut ur Egypten kallade jag min son”, ett citat som ursprungligen handlade om Israels folk, men som Matteus tolkade som om det gällde Jesus.

Jesus föddes troligen i Nasaret

Ett skäl som talar för att Jesus istället föddes i Nasaret är enligt många Jesusforskare att han konsekvent kallas för ”Jesus från Nasaret”. På den tiden namngavs en person på två sätt: antingen med faderns namn, till exempel Simon, Jonas son, eller med födelseplatsen. Den naturliga slutsatsen blir därför att han föddes i Nasaret och växte upp där.

Men alla historiska slutsatser rymmer osäkerheter.

Publicerad i Populär Historia 12/2004

Kanske är du intresserad av...

Läs också