Olaus Petri med en Stockholmsvy från 1598 i bakgrunden. Statyn står framför Storkyrkan som syns till höger i bild.

© Alexander Langauer/Alamy/image select & Paul Fearn/Alamy/image select

Olaus Petris bröllop reformerade Sverige

Diakonen Olaus Petri ville tvinga fram en brytning med den katolska kyrkan. Ett led i detta var att han gifte sig, tvärtemot reglerna för präster. Att den svenske reformatorn backades upp av Gustav Vasa kom att få stor betydelse.

27 oktober 2018 av Kajsa Brilkman

Tidigt på året 1525 hände något ovanligt i Stockholm. Olaus Petri, diakon och stadens sekreterare, gifte sig i Storkyrkan med Kristina Mikaelsdotter. Som diakon hade Olaus Petri lovat att viga sitt liv åt Gud och att leva i celibat. 

Ceremonin i Storkyrkan var därmed ett löftesbrott mot Gud – något oerhört i en djupt religiös tid. Men Olaus Petri var inte någon ickereligiös människa, tvärtom var han en av de drivande krafterna i tidens stora religiösa förändringsprocess – vad vi i dag kallar reformationen.

Hos Martin Luther i Wittenberg

År 1516 hade Olaus Petri varit i Wittenberg för att studera och där blivit inspirerad av Martin Luther. Denne var sedan 1512 professor i teologi vid det nya universitetet, grundat 1502. Det var hans roll som professor som gjorde att Luther hade rätt att yttra egna tankar om den kristna läran, och i oktober 1517 offentliggjorde han sina 95 teser mot avlatshandeln.

Luther menade att handeln med avlatsbrev lurade människor att tro att de blev frälsta av att köpa ett papper. Frälsningen kunde bara nås genom Guds ödmjukhet – inte genom att människan gjorde vissa saker i syfte att förtjäna den, menade han.

Martin Luther var inte ute efter att bryta sig ur kyrkan eller starta en ny, men när påven och biskoparna inte tog hans kritik på allvar blev han mer och mer förbittrad och hans motstånd växte. 

MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

Han argumenterade nu inte bara mot avlatshandeln, utan också till exempel mot celibatet, mot att gudstjänsten hölls på latin och att folket inte hade tillgång till Bibeln på sitt eget språk. Luther menade att kyrkan måste renas från vad han såg som onödigheter och felaktig förståelse av Guds budskap. 

Snart började fler och fler anamma hans idéer. Det handlade om andra professorer vid universitetet, men också om studenter, vanliga borgare – och om furstar.

Olaus Petri (stående bakom bordet och porträttet av Luther) diskuterar med Peder Galle vid riksdagen i Västerås 1527, medan Gustav Vasa och hans män hör på. 

© Nationalmuseum

Olaus Petri i Strängnäs och Stockholm

Som student tog Olaus Petri med sig Luthers tankar hem till Sverige. Först blev han diakon i Strängnäs och sedan, år 1524, sekreterare i Stockholm.

Det var alltså inte vem som helst som gifte sig den där vinterdagen i Storkyrkan i rikets huvudstad, utan en man som bar med sig revolutionära idéer. Olaus Petri ville, liksom Luther, förändra kyrkan, inte bryta med den. För att lyckas behövde han vänner och möjlighet att föra ut sitt budskap.

Tiden i Wittenberg hade dock gett honom en plan. I den tyska staden och på många andra ställen hade det blivit vanligt att präster, diakoner och andra personer som hade avgivit celibatlöfte bröt detta genom att gifta sig.

Provocerande prästbröllop

Ofta arrangerades dessa bröllop i städernas största kyrka, inför många åskådare och inbjudna gäster. Ibland trycktes bilder upp för att i efterhand kunna visa upp vad som hade hänt. Bröllopen var medvetna provokationer som ofta markerade början på reformationen i den stad och i det rike där vigseln hölls.

Det som upprörde många med dessa ceremonier var att de bröt med en flerhundraårig tradition. Sedan medeltiden hade det varit påbjudet att präster skulle idka sexuell avhållsamhet, det vill säga de skulle leva i celibat. Därmed kunde de inte heller gifta sig.

Celibatet ansågs göra prästerna renare, mer upphöjda, än andra människor. I verkligheten levde dock många präster – särskilt på landet – tillsammans med en hushållerska i ett slags samboförhållande. Ibland hade de också barn. Att framstående klerker bröt mot principen om celibat var dock ovanligt – därmed blev det extra uppseendeväckande när sådana kyrkomän gifte sig.

Martin Luther och Katharina von Bora vigdes den 13 juni 1525 och förblev gifta till hans död 1546. Samtida berättelser vittnar om att äktenskapet ska ha varit lyckligt. 

Även Martin Luther gifte sig

Först att ingå äktenskap var studenter från Wittenberg som Olaus Petri antagligen hade träffat under sin egen tid i staden. De fick utstå hård kritik, men fick också stöd av världsliga makthavare. Ganska snart blev det populärt bland teologer att markera sympati för de lutherska idéerna genom att gifta sig.

Så gjorde till exempel en annan professor i Wittenberg, Andreas Karlstadt, redan 1522. I samband med detta utkom flera kända skrifter som argumenterade för giftermål för präster.

Saken fick mycket stor uppmärksamhet. Luther själv var länge tveksam, men sommaren 1525 gifte han sig med Katarina von Bora, en före detta nunna som hade lämnat sitt kloster. Mot bakgrund av detta måste Olaus Petri ha insett äktenskapets potential för att starta den förändring av kyrkan som han eftersträvade även i Sverige.

Olaus Petris bröllop i Storkyrkan

Vi vet inte mycket om själva bröllopet, förutom att det hölls i Storkyrkan och att bruden var en av stadens borgardöttrar. Men händelsen fick genast den effekt Olaus Petri hade väntat på – den skapade debatt och ledde till en konflikt med företrädare för kyrkan. Hans Brask, biskop i Linköping, blev genast på det klara med att de lutherska idéerna nu på allvar hade nått det svenska riket.

Redan ett par år tidigare hade böcker med lutherskt innehåll kunnat läsas i Sverige, och Olaus Petri var känd för sina lutherska predikningar. Något så allvarligt som ett offentligt och demonstrativt brott mot regeln om celibat hade dock aldrig inträffat tidigare.

Biskop Brask ville bannlysa Olaus Petri

Brask skrev till Gustav Vasa och berättade att bröllopet var »mycket omtalat i landet«. Biskopen – kyrkans främste representant i riket – bad kungen att ogiltigförklara äktenskapet och lysa Olaus Petri i bann.

Det kan tyckas som att biskopens brev var ett bakslag för Olaus Petri, men så blev det inte. Istället vände han Brasks upprördhet till sin fördel. Äktenskapet mellan Olaus och Kristina, som skulle kunnat bli en fotnot i svensk historia – ogiltigförklarat för att det inte stämde med kyrklig lag – blev istället en startpunkt för en genomgripande förändring i hela riket.

Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 av Johan Gustaf Sandberg.

Brasks vrede gav Olaus Petri en anledning att berätta varför han gifte sig och rikets furste – Gustav Eriksson Vasa – blev tvungen att tydligt ta ställning till om han ville hjälpa Olaus Petri i förändringsarbetet av kyrkan eller inte.

Gustav Vasa kung men inte krönt

Vid den här tiden var Gustav Vasa ännu inte krönt regent (han kröntes i Uppsala domkyrka år 1528). Efter Stockholms blodbad 1520 hade kung Kristian II lämnat Sverige och begett sig hem till Danmark.

På flera håll i Sverige pyrde det och snart var upproret i full gång. Gustav Vasa var en av upprorsledarna och lyckades 1523 bli vald till ny kung över Sverige. Han hade samarbetat med hansastaden Lübeck som hade lånat honom knektar och gett honom kredit. Lübeck krävde nu tillbaka sina skulder, vilket försatte kungen i en svår situation.

Kyrkan var vid medeltidens slut mycket rik. Genom att den samlade på sig gåvor växte hela tiden dess jordinnehav och furstarna hade under lång tid försökt att komma åt denna rikedom. Så när Gustav Vasa nu sneglade på kyrkans rikedomar för att kunna betala sina skulder var det inte något nytt. Det nya var att han upptäckte att det fanns teologer som menade att kyrkans rikedomar egentligen inte tillhörde kyrkan.

Sekreterare i Stockholms råd

När Gustav Vasa och Olaus Petri första gången möttes vet vi inte, men ganska snart flyttade Olaus Petri från Strängnäs till Stockholm, där han blev sekreterare i stadens råd. Detta betydde att han fanns nära kungen, som residerade på slottet Tre kronor.

Stockholm var vid början av 1500-talet den största staden i riket med en befolkning på 6.000–7.000 personer. Det var alltså en ganska liten stad där många kände varandra.

Ingen källa berättar om hur många åskådare som bevittnade giftermålet mellan Olaus Petri och Kristina Mikaelsdotter, men Hans Brask skrev upprörd att vigseln hade ägt rum »i församlingens närvaro«. Storkyrkan var Stockholms enda församlingskyrka, vilket gör det möjligt att hela stadens borgerskap var närvarande. Som sekreterare i stadens råd var Olaus Petri också en aktad och välkänd person för borgarna.

Olaus Petris Een handbook påå swensko, ther doopet och annat mera vthi ståår (1529) instruerar om dop, vigsel, begravning med mera.

© Uppsala universitetsbibliotek

När Olaus Petri gifte sig sattes hans vänskap med Gustav Vasa på prov. Gustav satt ännu osäkert på Sveriges tron. Sedan många decennier tillbaka hade landet med jämna mellanrum drabbats av uppror, och kungar och riksföreståndare hade störtats från sina positioner. Gustav räknade med ett uppror och han gjorde allt han kunde för att hålla sig kvar vid makten.

Gustav Vasa tog Olaus Petris parti

Frågan var nu hur han skulle förhålla sig till Olaus Petris giftermål. Ställde han sig på reformatorns sida skulle han göra sig ovän med den mäktiga kyrkan, men kunde räkna med Olaus Petris fortsatta stöd och möjligheten att använda en del av kyrkans tillgångar för att betala tillbaka skulderna till Lübeck. Höll han däremot med Hans Brask och ogiltigförklarade Olaus Petris giftermål skulle vägen dit bli längre och svårare.

Gustav Vasa lät meddela Hans Brask att han inte var närvarande vid vigseln för att han befann sig i Uppsala, men att han stödde äktenskapet. Han argumenterade för att äktenskapet hade »stöd i Guds lag«. Med det menade han att Brasks argument om att ett äktenskap mellan en diakon och en borgarflicka inte var acceptabelt enligt kyrklig lag, inte var giltigt. Eftersom Gud inte förbjöd sådana giftermål skulle kyrkan inte heller göra det, menade kungen.

Gustav Vasa hade inte någon teologisk utbildning, det är därför troligt att han inte skrev detta svar själv, utan resonerade med Olaus Petri om hur de bäst skulle svara den upprörde biskopen.

Angrep celibatkravet

Olaus Petri fick alltså som han önskade – Gustav Vasa hade lyssnat på hans argument och gjort dem till sina egna. Men reformatorn och kungen stannade inte där, utan gick nu till öppet angrepp mot biskopen och de levnadssätt som var vanliga inom kyrkan. De skrev nämligen att de som verkligen skulle lysas i bann var inte män och kvinnor som liksom Olaus Petri gift sig, utan de som hade lovat att de inte skulle gifta sig genom så kallade klosterlöften, men inte klarade av att hålla sig från köttets lustar.

Olaus Petri var en av flera som arbetat med översättningen av den nya svenska bibelöversättningen 1541. Målningen av Julius Kronberg visar hur den överlämnas till kungen.

© Nationalmuseum/Bridgeman

Vad de syftade på var de präster som trots att de lovat att leva i celibat inledde relationer med till exempel en hushållerska. Att lova Gud en sak men leva på ett annat sätt ansåg Olaus Petri och Gustav Vasa vara mycket allvarligare än att en diakon gifte sig. Vad som behövdes var en förändring av kyrkan – celibatkravet skulle tas bort.

Det skulle visa sig avgörande att Olaus Petri hade fått Gustav Vasas beskydd. Året efter bröllopet öppnades det så kallade kungliga boktryckeriet i Stockholm. Olaus Petri fick genom detta möjlighet att ge ut böcker som argumenterade för den reformation av kyrkan som han ville genomföra.

År 1528 gav han ut skriften En liten undervisning om äktenskapet där han mera utförligt diskuterade varför celibatlöften var fel och varför präster skulle vara gifta.

Reformationen i Sverige

Efter Olaus Petris och Gustav Vasas gemensamma svar på biskop Brasks brev förstod denne att han förlorat och nöjde sig med att påpeka att han hade varnat för konsekvenserna.

För Olaus Petri var det förstås en seger. Genom sitt äktenskap hade han tvingat både kungen och biskopen att ta ställning. Han hade fått möjlighet att presentera sina argument och därigenom väcka uppmärksamhet kring kyrkans traditioner – traditioner som han var djupt kritisk mot och ville förändra.

Flera liknande händelser skulle följa – Olaus Petri skulle skriva många texter där han argumenterade för alla fel han såg och hur man skulle kunna göra kyrkan bättre. Inom några decennier skulle gudstjänsterna inte längre hållas på latin, klostren skulle läggas ned och alla präster vara gifta.

Sverige lämnade därmed den katolska gemenskapen och blev en luthersk stat. Olaus Petris och Kristinas »ja« till varandra i Storkyrkan var början på denna process.

Mer svensk historia

Sveriges historia är fylld av spännande öden och omvälvande förändringar. Med en prenumeration på Populär Historia får du de bästa berättelserna direkt hem i brevlådan!

SPECIALERBJUDANDE – Pröva 6 nummer av Populär Historia!

Publicerad i Populär Historia 5/2018

Olaus Petris liv i årtal

1493 Född i Örebro som Olof Pettersson.

1516–18 Studier i Wittenberg och Leipzig.

1518 Examen i Wittenberg.

1520 Leder domkyrkoskolan i Strängnäs och vigs till diakon.

1524 Flyttar till Stockholm och blir sekreterare i stadens råd.

1525 Gifter sig med Kristina Mikaelsdotter.

1526 Dottern Elisabeth föds. Kungliga tryckeriet öppnar och Olaus Petri ger fram till sin död ut flera viktiga reformistiska skrifter.

1527 Sonen Reginald föds.

1540 Döms till döden för att ha skrivit kritiskt om Gustav Vasa och för att ha känt till ett tidigare mordförsök på kungen. Olaus Petri lyckas dock köpa sig fri från domen.

1543 Blir kyrkoherde i Stockholm.

1552 Dör i Stockholm, ligger begravd i Storkyrkan i Gamla stan.

Publicerad i Populär Historia 5/2018

Kanske är du intresserad av...

Läs också