Utgrävning av Arons klosterkyrka i Petra, Jordanien 2005.

© Richard Holmgren

Antikt nervgift från papegojfisk

Gifter och droger var inte ovanligt i den antika läkekonsten. Stora fynd av ben från papegojfisk vid utgrävningar i Mellanöstern tyder på att man använde dess nervgift i medicinsk behandling.

16 maj 2020 av Richard Holmgren

Vi känner i dag till tillämpningen av ett stort antal droger och mediciner som användes under antiken. För romarna utgjorde flera så kallade medicamenta en viktig del av den arsenal som läkaren kunde använda i sin profession. Botemedlen kunde även utgöras av gifter som utvunnits ur såväl växter och djur som mineraler.

Toxinet från odörten var en av flera vanliga giftdroger som användes i den grekisk-romerska världen, där dess aktiva substans kunde ge en plågad patient en smärtfri död. Ett mildare läkemedel utvanns ur den skalbagge som vi också känner under namnet spansk fluga. Insektens gift kunde lindra muskelvärk men bidragande njurskador kunde i vissa fall även leda till döden. 

Generellt var balansgången mellan olika gifters fördelaktiga verkan kontra deras negativa symptom hårfin och krävde sin expertis.

Illustrationer på plana ark

Under de första århundradena efter Kristi födelse började illustrerade recept alltmer förevigas på plana ark, så kallade codex. Avvecklingen av bokrullar, ofta i papyrus, öppnade upp för kolorerade illustrationer som tidigare hade en tendens att fördärvas under själva rullningsprocessen. Spridningen av sådana codex är ofta förknippad med klosterväsendets framväxt, där formatet användes för att kopiera bibeltexter.

FLER HISTORISKA NYHETER I VÅRT NYHETSBREV!

Den monastiska skolningen i läs- och skrivkunnighet var således även till gagn för dokument med medicinskt innehåll. I östra Medelhavsområdet kom detta att bli en viktig källa till formell medicinsk utbildning och vård där klostersjukhus – hospital med örtträdgårdar – institutionaliserades från 300-talet e Kr. Anläggningarna blev centrala vid storskaliga och fruktade epidemier, som den svarta pesten och spetälska, då drabbade individer sökte sig dit för medicinsk vård.

Arons kloster i Petra

Ett exempel på en sådan plats är profeten Arons klosterkyrka i klippstaden Petra i Jordanien. Kyrkan är utgrävd, bland annat av undertecknad. Där hittades instrument som spatlar och skedar i komplexets byggnader. Det går med andra ord att se en koppling mellan religiösa institutioner och kunskapen om potentiella gifter. 

Illustration av en papegojfisk från den franske zoologen Georges Cuviers Le règne animal, utgåva från 1828.

Många fynd av papegojfisk

Hur var det då med fiskarna? Under de senaste decennierna har ett flertal tidigkristna kloster grävts ut i det som nu är Israel och Jordanien. I många av dessa har man gjort fynd av fisk. Fisklämningarna domineras av ben från specifika underarter av familjen Scaridae, det vill säga papegojfiskar. Med sina karakteristiska papegojnäbbar lever de i områdets närliggande hav, Medelhavet. I antik tid levererades fisken till klostren i saltad eller torkad form.

I flera undersökta kloster utgör papegojfisk så mycket som 80–90 procent av det totala insamlade fiskbensmaterialet. Och det är oproportionerligt stora mängder papegojfiskhuvuden som grävts fram.

I det 1500 år gamla kyrkoområdet Nessana i Negevöknen i dagens södra Israel, har man även påträffat ett papyrusark, vilket omnämner en specifik import av tjugo fiskhuvuden. Detta fynd leder oundvikligen till frågan om papegojfisken användes för andra ändamål än föda.

Kraftigt nervgift

Ny kunskap om papegojfisken visar att den bär på det mycket kraftfulla nervgiftet tetrodotoxin (TTX). Samma gift återfinns exempelvis i pilgiftsgrodor och i blåsfiskar, där det farliga toxinet ingår i den japanska maträtten fugu. Giftet finns även med i ett legendariskt »zombie-pulver« från Haiti.

I papegojfisken tycks såväl hjärnan och levern som fjällen innehålla giftet. Som nervgift orsakar TTX bortfall av sinnesförnimmelser och paralyserar vitala delar av nervsystemet som andningsreflexer, och kan leda till döden.

Från Kinas äldre historia vet vi dock att måttliga mängder av giftet användes medicinalt för att dämpa krampanfall. Faktum är att i modern tid har TTX även undersökts som en möjlig behandling för cancerassocierad smärta.

De märkliga arkeologiska fynden av papegojfisk tycks alltså koppla samman gifter med forna tiders religiösa verksamhet – i terapeutiska sammanhang. Att toxinet skulle ha använts i rituella syften där det i egenskap av hallucinogen gav användaren en inblick i »himmelska domäner«, är mindre sannolikt. Ett tillräckligt stort intag av papegojfisk kunde förvisso ta brukaren till Gud – men sällan tillbaka till livet.

Publicerad i Populär Historia 4/2020

Kanske är du intresserad av...

Läs också