USA:s luftbro räddade Västberlin

När andra världskriget var slut delades Berlin. Den tyska huvudstaden låg i den sovjetiska ockupationszonen men styckades upp mellan segrarmakterna. USA, Storbritannien och Frankrike ockuperade de västra delarna; Sovjetunionen ockuperade den östliga zonen.

Det dröjde inte länge förrän man blev oense om vilken politik som skulle bedrivas i det besegrade Tyskland.

För Stalin var det viktigt att Tysklands industriella och militära kapacitet hölls tillbaka. Men för länderna i väst blev det efterhand mer angeläget att åter bygga upp Tyskland som en europeisk industristat. USA hade dessutom genom den så kallade Trumandoktrinen deklarerat att man inte ville se någon sovjetisk expansion i Västeuropa. Kommunismen skulle stoppas.

De växande motsättningarna ställdes på sin spets i juni 1948. Väst förberedde bildandet av en västtysk stat och införde den 20 juni en gemensam valuta, D-marken. Sovjetunionen svarade med att tre dagar senare införa en ny valuta i den egna ockupationszonen.

Berlinblockad och luftbro

Sprickan mellan blocken djupnade. Den 24 juni stängde sovjetiska styrkor all trafik via landsväg, järnväg och vatten från de västliga zonerna till Berlin. Blockaden hade inletts.

Sovjetunionen ville tvinga fram en förändring av västmakternas politik i Tyskland. Men det var mycket som stod på spel.

Den amerikanske presidenten Harry S Truman var övertygad om att USA inte kunde släppa greppet om Berlin om man ville behålla sitt inflytande i Europa. Staden var en avgörande bricka i det politiska spelet. Men hur skulle den uppkomna krisen lösas? Svaret blev – en luftbro.

Redan två dagar efter att blockaden inletts började USA flyga in förnödenheter till Västberlins två miljoner invånare. Lufttransporterna sågs från början som en tillfällig lösning för att vinna tid att tänka över hur den nya situationen skulle hanteras. Men det improviserade agerandet utvecklades snart till en mer omfattande insats.

Nytt flygfält i franska zonen

I den franska sektorn av Berlin byggdes ett helt nytt flygfält, och både amerikanskt och brittiskt flyg deltog i aktionen. Luftbron var inte utan svårigheter. I november och december 1948 rådde besvärliga förhållanden med dimma över Berlin. Detta försvårade flygningarna och planen fick ofta vända utan att kunna landa. Men vädret blev bättre och snart kom luftbron igång igen.

Under 24 timmar den 15–16 april 1949 nådde transporterna sin kulmen. Då landade nästan ett flygplan i minuten i västra Berlin. Under ett enda dygn lossade man till exempel cirka 13 000 ton kol. Sammanlagt gjordes under blockaden fler än 275 000 flygningar och den totala mängden last som levererades till Västberlin var över två miljoner ton.

Elva månader lång blockad

Luftbron var så framgångsrik att tillgången på livsmedel faktiskt ökade jämfört med tiden före blockaden, även om det fortfarande rörde sig om knappa ransoner för befolkningen.

Läget fortsatte att vara spänt. En möjlig väpnad konflikt hotade, men bröt aldrig ut. Sovjetiskt stridsflyg bevakade transportplanen och flög ibland mycket nära för att provocera dem, men sköt aldrig ner något plan. Det gjordes inte heller något försök från västmakternas sida att med väpnade medel tvinga sig igenom blockaden. Spelet mellan de båda sidorna var i första hand en psykologisk kraftmätning, inte en militär.

Den 12 maj 1949 upphörde blockaden, men luftbron fortsatte ytterligare några månader, till den 30 september. Stalin hade inte nått sitt mål – västmakterna var kvar i Berlin och planerna på en västtysk stat låg fast.

Delat Tyskland

Berlinblockaden försämrade Sovjetunionens ställning i Europa. Amerikanerna gav prov på uthållighet och visade inte minst att man disponerade stora materiella resurser. Luftbron skapade också en ny känsla av solidaritet mellan människorna i Västberlin och deras tidigare krigsfiender. Samma flygstyrkor som för inte så länge sedan haft bombsiktena inställda på Berlin landade nu med livsviktiga förnödenheter.

Genom blockaden skapades också förutsättningar för en större sammanhållning mellan britter, fransmän och amerikaner. I den meningen lades grunden till det som skulle bli det nya Västeuropa.

Sovjetunionens mål hade varit att förhindra Västberlins närmande till västmakterna – istället fick blockaden motsatt effekt, den påskyndade Tysklands formella delning. Västtyskland (Förbundsrepubliken Tyskland) och Östtyskland (Tyska demokratiska republiken) utropades båda under 1949, efter att blockaden avslutats.

Publicerad i Populär Historia 7/2008

Tempelhof läggs ner

Det var Berlins flygplats Tempelhof, anlagd på 1920-talet men rejält utbyggd under Hitlertiden, som tog emot de flesta av flygplanen under luftbron 1948–49. Tempelhof har kallats »alla flygplatsers moder» på grund av den tidstypiska arkitektur som påverkade utformningen av flygplatser på många andra håll.

Vid en folkomröstning tidigare i år (2008) röstade berlinarna för att man ska fullfölja den planerade nedläggningen av flygplatsen. En aktionsgrupp har försökt rädda Tempelhof, inte minst på grund av den roll flygplatsen spelade under Berlinblockaden.

Övriga flygplatser som användes under Berlinblockaden var Gatow (nedlagd) och Tegel.

Publicerad i Populär Historia 7/2008