Johan III:s bordsur är en teknisk raritet
Johan III:s bordsur är ett av de äldsta bevarade i Europa och tillverkades av urmakaren Peter Grundel.
Johan III.
Ett av de äldsta bevarade bordsuren i Europa är Johan III:s så kallade säjare som finns på Livrustkammaren i Stockholm. Bordsuret är 45 centimeter högt, gjutet i förgylld mässing och koppar samt rikt dekorerat med renässansmönster. Uret består av en fot i fem delar med tre sirener som bär upp urhuset, vars sidoväggar är dekorerade i relief.
Ornamentiken består av putti (nakna pojkänglar), svanar, fåglar, insekter och lejonmasker. Tre fyrkantiga plattor med kungliga symboler döljer skarvarna. Det är Vasakärven, trekronorsvapnet samt ett krönt lejon. Klangskålen kröns av en antik krigare med ett spjut som visarstav. Figuren vrids runt av urverket och visaren pekar ned på en fast sifferring runt kupolens övre del.
En gång tillhörde säjaren (ordet kommer från det tyska Zeiger, visare) den svenske kungen Johan III (1537–92) och hörde hemma på slottet Tre kronor. Efter slottsbranden 1697 förvarades det på Kungliga räntekammaren. Det överlämnades 1752 till Historiska museet, för att 1956 slutligen deponeras på Livrustkammaren.
Urmakaren Peter Grundel
Klockan tillverkades omkring 1585 av urmakare Peter Grundel, som kallats till Stockholm från Nürnberg på kungens befallning.
Peter Grundel hade enligt källorna en mycket ovanlig levnadsbana. Han var son till en tysk-kejserlig krigsöverste. Tidigt föräldralös fördes han till Pskov i Ryssland där han blev slav hos en tysk överste i rysk tjänst. Efter att ha lämnats utblottad på gatorna i Köpenhamn blev han intagen på ett barnhus.
Senare skickades Peter Grundel till Hamburg för att utbildas till urmakare. Han blev utsedd till Johan III:s urmakare 1586, och arbetade vid sidan av detta som kronprins Sigismunds kammartjänare. Några år senare fick han av kungen i donation Ålstens hemman i Bromma socken.
Släkten Grundel har senare satt flera spår i de historiska källorna. Några av Peters efterföljande släktingar fortsatte inom urmakarskrået, medan andra utmärkte sig inom politiken och militären.
Noggranna undersökningar
Bordsuret har på grund av sin skönhet och höga tekniska kvalitet varit med på många utställningar, och det har även undersökts av flera experter. 1965 lät Livrustkammaren två forskare från Urmakeritekniska prövningsinstitutet studera bordsuret ingående. I en tidskriftsartikel från 1965 beskrivs hur urmakarmästare Åke Falk försiktigt plockade isär bordsuret och beundrade urhusets finurliga teknik och timslagens vackra klang.
På urhusets bottenplatta fanns signaturerna G S och P G stämplade tillsammans med årtalet 1585. Man antog att det första bokstavsparet var guldsmedens initialer, det andra urmakarens. Då visste man inte vilka namn som signaturerna stod för.
När bordsuret undersöktes på nytt 1999 av experter, bland annat från British Museum och Metropolitan Museum of Art i New York, drog man slutsatsen att upphovsmannen till bordsuret var hovurmakare Peter Grundel.
Andra ur av Peter Grundel finns bland annat på Nationalmuseum i Stockholm, Nationalmuseet i Köpenhamn, Victoria and Albert Museum och British Museum i London.
Publicerad i Populär Historia 7/2007
