Hur många krig har Sverige och Danmark utkämpat?
Sverige och Danmark kallas ofta arvfiender, men hur många gånger har länderna fört krig mot varandra? Och har det varit nära att det ena landet helt tagits över av det andra?
Nära tiotusen svenskar stormade Köpenhamn natten mellan den 10 och 11 februari 1659 och höll sedan staden belägrad under nästan två år. Danske kung Frederik III ses på den vita hästen. Målning av F C Lund från 1887.
Många av senmedeltidens krig handlade om olika kretsar i Sverige (Engelbrekt, Karl Knutsson, Sturarna) som ville skaffa sig ökat manöverutrymme visavi den nordiske unionskungen i Köpenhamn.
Visserligen har detta beskrivits i samtida – och framför allt följande tiders – svenska propaganda som svensk frihetskamp mot danskt förtryck. Men det har då handlat om kamp mellan periferi och centralmakt, där den senare råkade ligga i Köpenhamn, inom unionen. I det avseendet var det alltså inte tal om danska försök att erövra Sverige.
Visserligen gjorde sig Karl Knutsson till svensk kung tre gånger i mitten av 1400-talet och Sten Sture den yngre hade möjligen planer på att erövra den svenska kungatiteln för egen räkning, innan han dog i början av år 1520, men det förtar inte det ovan sagda.
Med Gustav Vasas trontillträde 1523 bröt Kalmarunionen samman, men det innebar inte en given svensk-dansk fiendskap. Under inbördesstriderna i Danmark 1534–46 (grevefejden) stödde Gustav Vasa med svenska trupper aktivt segraren Kristian (III).
Nordiska sjuårskriget det första
Samtidigt såg Gustav Vasa till att i propagandan beskriva sig själv som landsfadern som befriade Sverige från danskt förtryck, personifierat av Kristian II "Tyrann". I ord och bild fördes bilden av Stockholms blodbad 1520 och förtryckande danska fogdar ut för att legitimera Gustav Vasas regim. Men det var först med nordiska sjuårskriget 1563–70 som den svensk-danska konkurrensen om vem som skulle dominera Östersjön blommade ut i fullt krig. Båda länderna uppfattade sig (med viss rätt) som hotade av inringning från fienden.
Krigets härjningar drabbade stora områden på båda sidor hårt. Ännu i Kalmarkriget 1611–13 hade Danmark stora framgångar och utkrävde den väldiga Älvsborgs lösen av Sverige, men någon erövring av landet var man aldrig i närheten av.
Svenskt övertag med trettioåriga kriget
Danmarks misslyckande och Sveriges framgångsrika ingripande i trettioåriga kriget gjorde att maktbalansen förändrades. I krigen 1643–45 och 1657–58 kunde Sverige angripa Danmark också söderifrån, vilket ledde till frederna i Brömsebro och Roskilde, där hela Danmark öster om Öresund, Gotland och flera norska landskap övergick i svensk ägo.
Stormningen av Köpenhamn sedd med danska ögon.
Stormningen av Köpenhamn
I februari 1659 gjorde Karl X Gustav ett försök att storma Köpenhamn i ett uppenbart syfte att erövra hela Danmark. Det är den enda gången som någondera sidan har varit nära att helt ta över den andra parten. Anfallet slogs dock tillbaka och stormakterna kom till Danmarks undsättning. I freden 1660 tvangs Sverige återlämna de 1658 erhållna Bornholm och Trondheims län.
Under skånska kriget 1675–79 gjorde Danmark ett stort upplagt försök att återta Skånelandskapen. Det brutala kriget drabbade skåningarna hårt men tillslut tvangs den danska armén retirera tillbaka över Öresund.
Försvenskning och satsningar på Skånelandskapens försvar ledde till att nästa danska invasion 1709–10 helt misslyckades. De förnyade svensk-danska krigen 1788–89 och 1808–09 hamnade helt i skuggan av Sveriges kraftmätningar med Ryssland som pågick samtidigt. Trots svensk oro gjordes aldrig nya danska invasionsförsök i Skåne.
Striden vid Bornhöft den sista
Under Napoleonkrigen beslagtog den brittiska flottan år 1807 hela den danska flottan så att den inte skulle falla i franska händer. Därmed var Danmarks militära förmåga knäckt.
När en svensk armé under kronprinsen Karl (XIV) Johan efter strider mot Napoleon i Tyskland hösten 1813 vände vapnen mot Danmark kunde därför resultatet bara bli ett. I en mindre strid vid Bornhöft besegrades en dansk styrka av svenskt kavalleri, och nu fick Danmark nog. I freden i Kiel den 14 januari 1814 tillerkände Danmark Sveriges rätt till Norge (mot norrmännens vilja).
Därmed var hela tio svensk-danska krig mellan 1563 och 1814 över. Under trycket av ett överhängande hot från de tyska och ryska stormakterna växte nu en skandinavism fram, där politiskt och intellektuellt framträdande svenskar, danskar och norrmän sökte sig tillbaka till en gemensam historia, i en mytisk forntid.
År 1829 lagerkrönte Esaias Tegnér den danske diktaren Adam Oehlenschläger i Lunds domkyrka med orden: "Söndringens tid är förbi, och hon borde ej funnits."
Publicerad i Populär Historia 2/2019
