Våra drömmars Freud

Sigmund Freuds första vetenskapliga arbete fick knappast någon läsare att ana hans kommande genomslagskraft. Artikeln handlade om dissektionsresultatet av 400 ålar och gick ut på att bevisa att de hade testiklar. Därefter följde liknande noggranna undersökningar av kräftdjurs och krabbors nervsystem.

Freuds första bok hette Studier över hysteri. Den utkom 1895 med kollegan Josef Breuer som medförfattare. Breuer och Freud var vid denna tid dock oense om mycket och Breuer ville inte gärna förknippas med bokens innehåll. Han var plågsamt medveten om att den kraftiga betoningen av det sexuella var minerad mark.

Men inte heller Freud kunde helhjärtat försvara sin första skrift då den kom ut. Han var redan på väg bort från hypnos och handpåläggning som behandlingsmetod. Till skillnad från sin kollega skydde han dock ingalunda det kontroversiella.

I Drömtydning fem år senare presenterade Freud för första gången mer sammanhängande sin psykoanalytiska teori med fokus på drömmarna som budbärare från det undermedvetna.

Freud var dock ingen vanlig drömtydare. Han tog avstånd från gångna tiders symboliska drömtolkningar där drömmen sågs som en berättelse med ett budskap. Ett bra exempel är den tolkning Gamla testamentets Josef gör när han i Faraos dröm om sju feta och sju magra kor ser en förutsägelse om sju goda år med överflöd följda av sju svåra år med hunger. ”De flesta fiktiva drömmar som skapas av diktare är avsedda för sådan symbolisk tydning…”, skriver Freud och konstaterar att den symboliska drömtydningen ”naturligtvis helt misslyckas när det gäller drömmar som inte bara är obegripliga utan också förvirrade”.

Enligt Freud är det en gammal vidskeplig föreställning att drömmen har något att säga om framtiden men han ger ändå folktron ett erkännande. ”Ledd av en dunkel aning tycks folkmeningen likväl anta att det vi drömmer har en mening, även om denna är svåråtkomlig…”

”Jag har tvingats inse att här föreligger ett av de inte så sällsynta fall, då en urgammal, hårdnackat fasthållen folktro tycks ha kommit de verkliga förhållandena närmare än den moderna vetenskapen. Jag måste hävda att drömmen verkligen har en mening och att en vetenskaplig drömtydning är möjlig.”

Drömmen är, enligt Freud, en nyckel till förståelsen av neurosen, ”en kungsväg till det undermedvetna”, men för att rätt tyda drömmen måste man tillämpa rätt metod och det är den han med många exempel från både sina egna och sina patienters drömmar presenterar i sin klassiska bok.

Freud hade i arbetet med sina neurotiska patienter lärt att deras drömmar var värdefulla verktyg i behandlingen. När patienterna med hjälp av fria associationer berättade om sina drömmar fann Freud att de alla var förvrängda önskeuppfyllelser och att de alltid har två innehåll: dels det manifesta, det som verkligen sker i drömmen – dels det latenta, det dolda innehåll som bygger på omedvetna undertryckta önskningar.

För Freud är det latenta innehållet mest intressant, det är det som avslöjar drömmens betydelse. Men inte ens här tillåts de mest förbjudna önskningarna att visa sig i klartext.

”De (drömmarna) använder sig av brottstycken av verkligheten i syfte att förfalska den: de visar världen, inte som den är, utan som vi skulle vilja att den var. Men just genom att ljuga om världen och vår plats i den säger drömmarna sanningen om oss, för de låter därmed våra innersta önskningar komma till tals – önskningar som kan vara så frånstötande att vi inte tillstår dem ens inför oss själva när vi vaknar”, skriver Freud.

Den dröm han ägnar störst uppmärksamhet i boken är ”Irmadrömmen”, en av hans egna och en av historiens mest kända drömmar.

Natten mellan den 23 och 24 juli 1895 drömmer Freud att en kollega till honom ger Irma, en av Freuds patienter, en injektion med en verkningslös substans. Drömmen beskrivs mycket utförligt och detaljrikt och när Freud analyserar den förstår han att kollegan i drömmen i själva verket är en annan vän och kollega, den tyske kirurgen Willhelm Fliess, som en tid tidigare slarvat under en operation och varit nära att ta livet av Emma, en annan av Freuds unga kvinnliga neurotiska patienter.

Fliess hade glömt kvar gasväv i såret vilket infekterades och Emma var nära döden men av hänsyn till Fliess tystade Freud ned händelsen. I drömmen kunde han dock kosta på sig att kritisera slarvet, och han kunde verkställa sin önskan att tillrättavisa Fliess.

Freud tolkade även in självkritik i ”Irmadrömmen”. Injektionerna påminde honom om en ”vän som förgiftat sig med kokain. Jag ordinerade detta medel enbart till invärtes bruk, under en avvänjningskur efter morfinmissbruk, men han hade omedelbart givit sig själv injektioner”. Den olycklige vännen var Ernst von Fleishl-Marxow som på grund av sitt avancerade kokainbruk utvecklade en svår psykos med hallucinationer och paranoida vanföreställningar. Hans öde fick Freud att dels revidera sin ståndpunkt att kokain var ett undermedel utan farliga biverkningar, dels själv ta på sig skulden för von Fleishl-Marxows olycka.

Drömmar har i alla tider fascinerat människan. I regel har de tolkats som budskap från gudar, andar eller döda anförvanter. Faraos dröm om sju goda och sju magra år är bara en av många profetiska drömmar i Bibeln.

Det nya med Freuds drömtydning är att han utarbetar en vetenskaplig teori kring den, och att han inte ser drömmen som ett budskap utifrån utan som en inre psykisk process vi kan lära av.

Hans bok mottogs med skepsis och ogillande, framför allt bland fackmännen. Drömtydning hörde till det förgångna, menade nervläkarna, till en passerad epok som den moderna vetenskapen förpassat till historiens skräphög.

Freud hade förutsett kritiken. Han var van vid den och den gryende psykoanalytiska rörelsen hade många fiender. Runt Freud fanns redan några hängivna anhängare och de blev fler och fler. Merparten av dem var unga judiska läkare som efter genomgången analys hos mäster själva började behandla patienter enligt den psykoanalytiska metoden.

Med Drömtydning ökade Freuds ryktbarhet, kretsen av lärjungar växte och Freud själv njöt av rollen som ledargestalt. En uttalad målsättning i boken är att helt nyskapa den psykologiska forskningen. ”Det kan hända att den traditionella psykologin har avlivats genom min drömlära men den har inte förstått det och mässar därför på som hittills”, konstaterade han oblygt.

Framför allt var det Freuds sexualteorier som väckte anstöt eftersom de rörde om i en gryta som bubblade av tabun. I de borgerliga kretsarna i sekelskiftets Wien, från vilka merparten av Freuds patienter kom, var han för många alltför oförsiktig och arrogant. I det trångsynta antisemitiska Österrike var han alltför frispråkig. Av några sågs han som en lysande pionjär inom ett helt nytt område, av andra som en kvacksalvare eller som en perverterad, snuskig jude.

Många av Freuds patienter var unga kvinnor ur överklassen och kritikerna menade att han ”berövade dem deras tankeoskuld”. Även många som ställde sig positiva till delar av psykoanalysen fördömde i regel betoningen av de sexuella frågorna. Ett exempel är den svenske psykiatrikern Bror Gadelius: ”Den ensidighet med hvilken Freud betonar sexuallifvets betydelse för hysterins uppkomst, är det stora felet i hans lära”, skriver Gadelius 1928 och finner förklaringen i Freuds judiska härkomst. ”Det är nog icke utan betydelse, att Freud och så många af hans anhängare äro judar. Hos judarna möta vi andra instinkter än hos de kristna. Medan för de senare all opportunism i tro och religion har individen till mål och utgångspunkt, och den bärande tendensen ytterst klamra sig fast vid odödlighetstanken, är för judendomen rasen utgångspunkt och mål, och de sätta därför sexualiteten äfven som psyko-biologiskt moment högre än självuppehållelsedriften.”

Drömtydning blev det fundament som Freud hade hoppats. Under hans livstid gavs boken ut åtta gånger i mer eller mindre omarbetade upplagor. Den första svenska översättningen av professor John Landquist kom 1927 och flera svenska utgåvor har följt. Den senaste utgör band två i den nu pågående svenska utgivningen av Freuds samlade skrifter som totalt kommer att omfatta tolv band.

Sigmund Freuds Drömtydning har skärskådats i hundra år. För några har den fungerat som psykoanalytisk handbok, för andra som avskräckande exempel på förment vetenskaplighet där ingen vetenskap står att finna.

I dag står inte Freuds idéer särskilt högt i kurs men de har visat sig uppstå från dödförklaringar tidigare. Trots att många har intagit en skeptisk hållning till det freudianska tankegodset och djuplodandet i själen har det fascinerat och i mycket präglat vår syn på oss själva under hela 1900-talet.

Den svenska psykiatrikern Nils Antonius gör 1928, året efter publiceringen av den svenska översättningen av Drömtydning, en god sammanfattning av de ambivalenta ståndpunkter som mötte och möter Freuds insats. ”Kvar står likväl en oerhört vidgad och fördjupad kännedom om människosjälens dolda rum, om personlighetens oanade sammansatthet.”

Tord Ajanki är vetenskapsjournalist och författare, i höst aktuell med Människan, Gud & vetenskapen – åtta forskare som förändrat vår självbild(Historiska Media). En av de personer vars liv och verk behandlas i boken är just Sigmund Freud.

Den förskräckliga överrocken

Här är ett exempel på Freuds drömtydningar där sexuella dolda motiv lyfts fram:

En ung man berättar för Freud om en dröm där han tvingats ta på sig sin vinterrock därför att det åter blivit kallt. Mannen tycker att det är förskräckligt. Men vad kan det ligga för förskräckligt i det frågar sig Freud och svarar:

”Mot drömmens oskyldighet talar också det första infall som inställer sig vid analysen, nämligen minnet av att en dam i förtroende igår berättat för honom att hennes senaste barn har en sprucken kondom att tacka för sin existens. Han tänker nu igenom sin dröm med utgångspunkt från analysens resultat: En tunn kondom är riskabel och en tjock är inte bra. Kondomen är ett ”överdrag” (Überzieher, ordagrant = överdrag) eftersom den dras över något, och Überzieher är benämningen på en lätt överrock. Ett missöde som det damen berättade om skulle verkligen vara ’förskräckligt’ för honom som var ogift.”