Stralenberg utforskade Sibirien

Våra första upptäcktsresande, vilka var de? Svaret kan bli vikingarna, eller de skinnklädda invandrare som kom hit då de följde den vikande isen norrut. Men om man ser till det mer traditionella slaget – de som reser långt bort till för oss okända trakter och sedan kommer hem och skriver om sina fynd – fanns en grupp som varken var jägare eller rövare.

Två av våra främsta författare har skrivit om dem. Först Carl Jonas Love Almqvist:

"Peter I ansåg sig icke kunna tilldöma sina svenska fångar ett värre öde än då han försände dem till Sibirien...Carl XII:s kämpar blefvo Sibiriens välgörare...Gästerna, för att förbättra sin egen belägenhet, civiliserade sina värdar." (Menniskoslägtets Saga, eller Allmänna Werldshistorien förenad med Geografi, 1839).

Efter slagen vid Poltava och Perevolotjna 1709 sände Peter den store tusen av de karolinska krigsfångarna, huvudsakligen officerare, till Sibiriens huvudstad Tobolsk.

Tio år i fångenskap

Fångarna fick klara sig bäst de kunde – som daglönare, hantverkare, eller genom illegal brännvinsbränning. Många av karolinerna var efter ryska förhållanden högt utbildade. Tsar Peter ville tillgodogöra sig deras färdigheter och tillät dem därför att arbeta inom sina respektive civila yrken. För många av dem skulle denna fången-skap vara i mer än tio år.

En ung amanuens vid Kungliga Biblioteket höll den 15 februari 1879 ett föredrag inför Svenska sällskapet för Antropologi och Geografi om en av dessa krigsfångar. Det gällde Philip Johan von Stralenberg och den märkliga karta han ritat, vilken föredrags-hållaren – som hette August Strindberg – hittat i bibliotekets gömmor.

"Huru än domen i sista hand må bliva om Strahlenbergs arbete, så skall detta alltid stå som ett minnesmärke över vår forna storhet och som ett bevis på, att dessa Karl XII:s män icke blott kunde vinna Europas uppmärksamhet med bullret av sina vapen i lyckans dagar, utan att de även i motgången, övergivna av landsmän, konung och fädernesland, ägde kraft att i vetenskapens fredliga tjänst göra sig hörda av det lärde Europa så, att ryktet om deras bragder på forskningens mödosamma fält trängde ända till bildningens medelpunkt, Frankrikes huvudstad."

Kapten Stralenberg (född under namnet Tabbert i Stralsund 1676 och begraven 1747 på Getinge kyrkogård i Halland) ägnade tretton år i Sibirien åt en monumental upptäckarverksamhet i denna vilda, och av ryssarna till stor del outforskade, del av världen.

Med tanke på bristen på hamnar i Ryssland var det ur tsarens synpunkt sett viktigt att få klarhet i varifrån man kunde nå ut till världshaven. Fanns det ett sund mellan Asien och Amerika? Hängde norra Sibirien ihop med en landmassa ännu längre norrut?

Bidrog till kolonisation

Stralenberg färdades själv vida i området och hamstrade systematiskt allt vetande han kunde få tag på, inte minst från alla de karoliner som hamnade på de mest gudsförgätna platser. Med sitt arbete bidrog han på ett betydande sätt till den ryska kolonisationens framgång, och hjälpte därmed till att skapa Ryssland som det ser ut idag.

Stralenberg samlade uppgifter till både ett uppslagsverk och en karta. Han hade otur med kartan. 1715 förstördes den första i en brand. 1717 blev nästa version beslagtagen eftersom den envise karolinen hamnat mitt i maktkampen mellan Sibiriens egensinnige guvernör Gagarin och tsaren. Men Stralenberg hade gjort en hemlig kopia och 1722 fick han återvända hem.

Tyvärr var dock intresset hemma måttligt för hans epokgörande arbete. Sverige var fattigt och åderlåtet efter krig och nederlag. 1730 kunde han dock äntli-gen på tyska ge ut både karta och bok. Den senare är ett mer än 400-sidigt verk med titeln Das Nord- und Ostliche Theil von Europa und Asia med encyklopedisk information om stort och smått.

I alla de sibiriska frågor som vetenskapsmännen diskuterade vid denna tid har Stralenberg något eget att komma med. Här finns jämförande språkstudier, ny kunskap om zoologiska och geologiska förhållanden, om folk och historia, ordböcker, ja allt.

Kartan hans huvudintresse

Det är ändå kartan som är hans huvudintresse. I den skapas vår moderna bild av den Gamla världen. I väster är han den förste som lägger gränsen mellan Europa och Asien längs Uralbergen. I öster ritar han för första gången in ett sund mellan Asien och Nordamerika.

O H Dumrath betecknar i sitt standardverk om upptäckternas historia, Jordens erövring (1923), Stralenbergs karta som "en alla föregångares försök överlägsen sibirisk karta". Resultatet av hans forskarmöda översattes till ryska, engelska, franska och spanska, men har otroligt nog till dags dato ej publicerats på svenska. Kartan har ändå till slut sommaren 1991 tryckts av Krigsarkivet.