Familjeliv i observatoriet

Den 26 maj 1748 lades under en högtidlig ceremoni grundstenen till Stockholms observatorium. Stockholms stad hade upplåtit marken, ett höglänt område som tillät fri sikt och goda observationsmöjligheter. Byggnadsmaterial kunde till en del hämtas kostnadsfritt från det samtidigt pågående slottsbygget, där observatoriets arkitekt, Carl Hårleman, också var verksam. I september 1753 invigdes så det nya observatoriet, i dag det äldsta fungerande i Sverige och ett av de äldsta i Europa. På jubileumsdagen den 20 september inviger Observatoriemuseet utställningen »Huset närmast himlen» som berättar om vetenskap och vardag på Observatoriekullen under 250 år och pågår till och med april 2004.

Det var Vetenskapsakademien, grundad 1739, som låg bakom projektet. En av anledningarna till att satsningen bedömdes som angelägen var de kommande Venuspassagerna 1761 och 1769, då grannplaneten kunde observeras från jorden som en liten mörk fläck på solskivan.

Sverige hade vid tiden flera duktiga astronomer, till exempel Anders Celsius och Per Elvius d y, men inget väl fungerande observatorium. Det var Elvius som var den drivande kraften bakom Stockholmsobservatoriet, men när huset väl var färdigt hade han dött. Istället blev det Vetenskapskapademiens nye ständige sekreterare, Pehr Wargentin, som flyttade in. I trettio år bodde han och arbetade i observatoriet, gifte sig så småningom med Carl Hårlemans systerdotter Christina Magdalena Raab och fick tre döttrar, varav en skrev en meteorologisk dagbok som finns bevarad. Hela familjen var sålunda involverad i det vetenskapliga arbetet.

I Wargentins arbetsrum, som går att besöka, finns ett litet naturaliekabinett som består av märkvärdigheter hemsända från olika delar av världen av resande vetenskapsmän. Detta kabinett kom så småningom att utgöra grunden till samlingarna på Naturhistoriska riksmuseet.

På 1700-talet hörde meteorologi till astronomernas arbetsområde. Man sökte efter samma lagbundenhet i vädret som hos himlakropparna och observerade det med samma noggrannhet. Det var Pehr Wargentin som började med de temperaturmätningar som fortfarande pågår på observatoriet.

Observatoriekullen blev med tiden en viktig mötesplats för det vetenskapliga och kulturella Stockholm. Inte minst under 1800-talet, på makarna Thérèse och Hugo Gyldéns tid, samlades intellektuella som Viktor Rydberg, Ellen Key och matematikern Sonja Kovalevsky vid observatoriets middagsbord. Det var också Gyldén som inspirerade den unge Hjalmar Branting till att bli astronom. Under en tid, innan politiken uppslukade honom, bodde och arbetade också denne som amanuens på observatoriet.