År 1671, bara tretton år efter det att Danmark förlorat Skåne till Sverige, gjordes en märklig fransk-dansk-svensk expedition till ön Ven i Öresund. Den leddes av astronomen Jean Picard, utsänd av Frankrikes Vetenskapsakademi. Men varför for forskare till Ven år 1671? All vetenskaplig verksamhet hade ju upphört på Ven när Tycho Brahe lämnade ön 1597 och 1671 hade Tycho varit död i 70 år.

Tycho Brahe hade efterlämnat ett omfattande observationsmaterial. Det var anteckningar om stjärnornas lägen på himlen och viktiga uppgifter om planeternas lägen vid olika tidpunkter. Allt hade samlats in under de 21 år då Tycho arbetade så flitigt i Uraniborg och Stjärneborg på Ven.

När Tycho Brahe dött, bearbetades hans anteckningar av Johannes Kepler som han samarbetat med under sin sista tid i Prag.

Vetenskapligt värde

1671 hade Tycho Brahes observationsmaterial fortfarande ett stort vetenskapligt värde. Men för att kunna utnyttja materialet på bästa sätt ville Frankrikes Vetenskapsakademi ha en modern och mycket noggrann positionsbestämning för den plats där observationerna hade gjorts. Man sände Jean Picard till Ven.

Picard kom till Köpenhamn med ett brev till den franske ambassadören som ombads ordna så att han kunde komma ut till ön. Vetenskapsakademin i Paris hade tydligen inte uppmärksammat att Ven blivit svenskt! Men saken ordnades på ett för tiden tämligen snabbt sätt. Ett bud sändes till Stockholm – Vens nya huvudstad – och därifrån fick expeditionen klarsignal för den fortsatta resan.

Picards expedition utökades nu med dansken Rasmus Bartholin och den unge Ole Römer. Sverige deltog genom Anders Spole vid det nygrundade universitetet i Lund, och han gjorde ett flertal resor till Ven.

Militär kontroll

Sverige var alltså positivt till dessa vetenskapliga studier, men viss misstänksamhet fanns nog ändå. Man sände nämligen en major från Landskrona till Ven för att kontrollera att expeditionen inte hade något militärt syfte. Picard kunde nu göra sina positionsbestämningar på Ven. Han lät bygga en enkel observationsplattform på den plats där Uraniborg en gång legat. En praktisk svårighet i arbetet var att det bl a krävde att man gjorde observationer samtidigt från olika platser.

För att Picard på Ven och hans kollegor på observatoriet hemma i Paris skulle kunna jämföra sina observationer måste de ha en samordning av tiden. Med vår moderna kommunikationsteknik är sådant inget problem. Picard löste det mycket finurligt genom att både han och kollegorna i Paris observerade förmörkelserna hos Jupiters månar. Det var ett fenomen som kunde iakttas samtidigt från både Ven och Paris. På så vis synkroniserades observationerna.

Under arbetet på Ven hade Picard också kontakt med kollegor i observatoriet Rundetårn i Köpenhamn (som med sin inomhusspiralgång fortfarande är en av Köpenhamns historiska sevärdheter).

Facklor på tornet

Picard höll kontakt med Rundetårn med hjälp av ljussignaler som sändes med facklor från tornet. På 1600-talet fanns så få störande ljus på natten att signalerna kunde uppfattas på Ven, ca 25 km från Rundetårn. Men här ska också nämnas att Picard hade ett modernt hjälpmedel till förfogande. Det var kikaren, som hade kommit i bruk kort tid efter Tycho Brahes död. Tycho själv arbetade enbart med s k siktinstrument, helt utan linser.

Sitt arbete på Ven har Picard skildrat i boken "Voyage d’Uranibourg". Där beskriver han Ven som "ödemark" och säger sig ha fått skörbjugg av den ensidiga kost han erbjöds. Men vid återkomsten till Köpenhamn återhämtade han sig och säger sig ha haft stor glädje av de stärkande vandringarna upp till toppen av Rundetårn.

**Publicerad i Populär Historia 2/1991