Världsunik glödpanna

På senvintern 1943 lekte några pojkar i skogarna i närheten av Åbyns kyrka i Hamrånge socken i Gästrikland. De hit­tade då ett märkligt föremål i en skre­va mellan stora stenblock. Fyndet lämna­des till museet i Gävle, som skickade det vidare till Historiska museet i Stockholm. Där tog arkeologerna sig an föremålet och fors­kade vidare om dess ursprung.

28 januari 2006 av Caroline Lagercrantz

Det visade sig att pojkarna hade hittat en rökelsebrännare eller glödpanna, troligen tillverkad i dåvarande Khorasan, i norra Iran eller nuvarande Afghanistan, i början av 900-talet. Flera teorier presen­terades kring hur det ovanliga fyndet ham­nat i gästrikeskogarna. Kanske hade en pilgrim tagit föremålet med sig under tidig medeltid. Det kunde ha tillhört Åbyns kyrka som gömt föremålet undan ryssar­nas härjningar i början av 1700-talet. I dag tror dock forskarna att den prakt­fulla rökelsebrännaren kommit till Sve­rige redan under vikingatiden.

Vikingarnas färdleder i österled gick över Östersjön och vidare från Baltikum över de ryska floderna till Svarta havet och Kaspiska havet. Färderna omnämns i runskrifter och i samtida arabiska källor, bland annat av författaren Ibn Fadlan i början av 900-talet. Vikingatida myntfynd vittnar också om de långväga kontakterna.

Det som gör rökelsebrännaren unik är dess höga konstnärliga kvalitet. Övriga islamiska fynd som gjorts i Sverige, bland annat från vikingatida gravar, är inte i närheten av glödpannan vad gäller konst­när­ligt utförande. Rökelsebrännaren från gäst­rikeskogarna räknas till en av de största och mest praktfulla av alla bevarade rökelsebrännare i världen. Stilen tyder på att den är tillverkad i Khorasan, där metallkons­ten var högt utvecklad vid den här tiden.

Glödpannan är gjuten i brons och mäter 33 centimeter i höjdled. Den fyrsidiga behållaren har genombruten dekor av växt­slingor. Rökelsebrännaren står på fyra lätt svängda ben i form av djurtassar. Det höga kupolformade locket kröns av en sjuuddig stjärna eller lotusblomma. Pan­nan har ett skaft, under vars fäste finns en enkel inskrift som kan översättas med ”I Guds, den barmhärtiges, namn” – ett uttryck som återfinns på persiska mynt och i Koranen.

Pannan är tänkt att fyllas med glödande kol, vars aska sedan ramlar ner genom hå­len i botten. Den kan ha använts för att värma händerna eller för att bränna rökelse ovanpå kolen. Själva kärlets form liknar en fyrkantig moské eller gravbygg­nad. Kanske togs det exklusiva föremålet med som gåva hela vägen från Iran.

Man har funnit rökelsebrännare på olika platser, men oftast är de mindre och av en annan form. En glödpanna snarlik den från gästrikeskogarna förvaras dock på Freer Gallery i Washington. Detta exemp­lar är troligen tillverkat i Egypten på 800-talet.

Historien kring glödpannan och många andra islamiska föremåls färd till Norden berättas i boken Sverige och den islamiska världenett svenskt kulturarv av Karin Ådahl, Suzanne Unge Sörling och Viveka Wessel. PH

Publicerad i Populär Historia 1/2006

Kanske är du intresserad av...

Läs också