Svenskar kartlägger Pompejis äldsta historia

Sedan en tid arbetar en grupp svenska arkeologer med att kartlägga Pompejis historia. Det första svenska forskningsprojektet i staden, under ledning av Anne-Marie Leander-Touati vid Svenska institutet i Rom, nu Lunds Universitet, handlar i första hand om att blicka tillbaka till tiden före den dramatiska augustidagen år 79 e Kr. Pompejis 600-åriga historia som en levande stad före detta ödesdigra år är fortfarande till största delen okänd, och utmaningen för de svenska arkeologerna och konservatorerna är att sprida ljus över denna period.

– Vi vet i dag fortfarande alldeles för lite om stadens äldre historia, säger Margareta Staub Gierow, fältarbetsledare för de svenska arkeologerna.

De svenska utgrävningarna inleddes år 2000 och kommer att pågå fram till 2004.

– Efter en för området ödesdiger jordbävning 1980 kom det en förfrågan från de italienska myndigheterna till det internationella forskarsamhället om att hjälpa till att rädda det som ännu kunde räddas av Pompeji, säger Margareta Staub Gierow.

Förutom det svenska grävprojektet pågår också italienska, tyska, japanska, holländska, engelska och amerikanska projekt.

– Pompeji är ett intressant objekt, säger projektledare Anne-Marie Leander-Touati. Vi hoppas att det stora internationella samarbete som finns ska leda till unika resultat.

Det kvarter där de svenska arkeologerna arbetar ligger i stadens norra utkant, nära den så kallade Vesuviusporten. Mest känt är kvarteret för ”Caecilius Jucundus hus”. Här levde vid tiden för Vesuvius utbrott den välbärgade bankiren Caecilius Jucundus i en spatiös lägenhet bestående av två sammanslagna mindre lägenheter. Den ena delen byggde Caecilius om till kök och verkstäder, medan huvuddelen inreddes som en luxuös representationsvåning med mosaikgolv, rikt dekorerade väggar och skulpturer.

Redan år 1875 hittade man de första lämningarna som kunde berätta historien om bankiren i Pompeji – 153 vaxtavlor med information om bankverksamheten. Dessutom går det av husets inredning att döma att anta att Caecilius var mycket framgångsrik.

– Vi vet att han hade stora tillgångar eftersom han bland annat sponsrade valkampanjer. På många av husväggarna i närheten av det svenska kvarteret finns politiskt klotter som finansierats av Caecilius i syfte att få invånarna i Pompeji att rösta på just hans kandidat, berättar Arja Karivieri, forskarassistent vid Svenska institutet i Rom, som ansvarar för arbetet i Caecilius Jucundus hus.

I höstas inleddes den andra säsongen för de svenska arkeologerna i Pompeji. Året dessförinnan kartlades bland annat avskrädesbrunnen i ”Caecilius Jucundus hus”. Där hittade man ben och andra matrester som kunde hjälpa till att förklara vad huset haft för funktion. Intrikata system av vattenkanaler i golvet och målningar och puts på väggarna kan också hjälpa Arja Karivieri och hennes kollegor att bättre förstå kvarterets byggnadshistoria, långt innan den förmögne bankiren flyttade in.

– När vi nu fortsätter undersökningarna kommer vi att gå än djupare och gräva under golvnivån. Vi vill ha information om de allra äldsta perioderna i kvarterets liv och gå sexhundra år bakåt i tiden.

De svenska arkeologerna letar alltså efter Caecilius och de andra pompejibornas förfäder. I dag har man bara bitar av det pussel som är Pompejis äldre historia. Någon gång på 600-talet f Kr grundades staden av oskisktalande italiker. Just den äldsta oskiska historien är något som Arja Karivieri hoppas att få bättre kunskap om när de svenska arkeologerna gräver djupare i Pompejis jordlager.

– Vi är speciellt intresserade av det som hände innan Pompeji blev en romersk koloni. Vi vet mycket lite om det oskiska språket och den oskiska kulturen och det vore spännande om vi kunde hitta något som gör att bilden klarnar. Kanske kan vi hitta oskiska texter till exempel.

Snart kom Pompeji att inlemmas i den grekiska kultursfären, men etrusker och andra folkslag hade också stort inflytande på den pompejanska kulturen. Från år 89 f Kr fick staden romerskt stadsstyre efter den romerske härföraren och statsmannen Sullas (138–78 f Kr) belägring. Genom hela sin historia har staden varit mångkulturell.

De grekiska spåren är fortfarande synliga i staden – den äldsta byggnaden är ett doriskt tempel från 500-talet f Kr och grekiska texter finns klottrade på många husväggar. I det svenska kvarteret undersöker man särskilt den byggnad som kallas ”De grekiska epigrammens hus”, två portar upp längs gatan från Caecilius Jucundus ståtliga privatbostad.

– De här bilderna och texterna har inspirerat till lärda och spännande samtal, berättar Margareta Staub Gierow.

Det som finns kvar i dag av de grekiska epigrammen i det lilla sällskapsrummet i huset är suddiga målningar och knappt skönjbara texter.

En av bilderna föreställer den romerska kärleksgudinnan Venus som är smyckad med krona och elegant klädedräkt medan hon nervöst beskådar en brottningsmatch mellan sin skyddsling Eros och den vilde naturguden Pan. Texten berättar att Venus är orolig för kampens utgång, eftersom Pan är starkare än Eros. Men Eros är listigare och i slutet kommer kärleken att vinna över det råa våldet.

I dag kan vi fortfarande se vad bilderna på väggarna föreställer – men hur länge? Putsen där målningarna av Venus, Eros och Pan är avbildade håller på att förstöras. Sedan de första arkeologerna grävde i Pompeji i mitten av 1700-talet har omsorgen och vården av platsen som ett viktigt kulturarv varit eftersatt.

Över en enda vinter kan konstrika väggmålningar blekna eller puts på väggarna falla till marken. Margareta Staub Gierow är bekymrad.

– Tyvärr är det så att mycket av Pompeji håller på att förstöras. Man ser att år efter år skadas målningar och väggputs av regn, blåst och snö och de små detaljerna försvinner på ett mycket sorgligt sätt.

Med hjälp av en sprayflaska full av vatten visar hon detaljer på väggarna i ”De grekiska epigrammens hus” som annars är osynliga i dag. Vattnet blöter upp väggen och gör att en suddig bild av två springande figurer framträder. Samma vägg var en gång helt dekorerad på samma sätt, men nu är det alltså bara några få kvadratcentimeter som finns kvar, synliga endast med sprayflaskans hjälp.

Det är inte bara en konstskatt som därmed går förlorad, utan också ett viktigt vetenskapligt forskningsobjekt som bland annat kan berätta mycket om Pompejis äldre byggnadshistoria.

– Väggmålningarna säger kolossalt mycket mer än man tror vid första ögonkastet, säger Margareta Staub Gierow. Kan man datera när målningen gjordes kan man också ofta kronologiskt inordna murverket bakom målningen. Med den kunskapen kan man sedan komma fram till husets byggnadshistoria och få hjälp att kartlägga Pompejis stadsutveckling.

Ett exempel är en vacker dekoration som byggts för av en senare indragen vägg. Putsen bakom dekorationen analyseras och sedan kan man veta när den nya väggen byggdes.

Undersökningarna i det svenska kvarteret ger också ny kunskap om vanligt folks liv i en romersk landsbygdsstad. Mellan ”Caecilius Jucundus hus” och ”De grekiska epigrammens hus” finns ett ”hål i väggen” som sannolikt utgjort en liten taverna.

Rummet är bara några kvadratmeter stort, men matrester och djurben i avloppsrören avslöjar att det här troligtvis funnits ett kök. Att en hungrig pompejan skulle få plats där inne är föga troligt. Istället menar de svenska arkeologerna att tavernan erbjudit romersk snabbmat, en antik form av våra dagars take away. Menyn kunde till exempel bestå av fisk eller kyckling.

I kvarteret finns också lämningar av juvelerarbutiker, färgeri, bageri och krogar, varför Pompeji på ett unikt sätt ger forskarna inblick i den antika medelhavskulturens vardag. Bilden av Pompeji som en myllrande hamnstad nedanför Vesuvius framträder, men också bilden av en välmående småstad dit många välbärgade romare drog sig undan på ålderns höst.

Fältherren Sulla belönades för sin bedrift att erövra staden med Corona graminea, ”Gräskronan”, som var den högsta romerska utmärkelsen för tapperhet i fält, och året därpå utnämndes han till konsul. Därefter lät han göra Pompeji till en koloni för pensionerade romerska legionärer. De nya invånarna blandades efter hand upp med de gamla och Pompeji blev vid tiden för Kristi födelse ett populärt utflyktsmål för burgna romare. Här, på vulkansluttningen strax utanför stadsmurarna, hade till exempel den romerske politikern Cicero en villa.

Kanske var det därför ingen slump att den dåtida kulturpersonligheten och författaren Plinius den äldre uppehöll sig i närheten av Pompeji vid tiden för vulkanutbrottet år 79 e Kr. Han befann sig på ett skepp i bukten utanför staden för att på egen hand bevittna utbrottet – något som blev hans död eftersom giftgaserna och askan nådde skeppet.

Hans upplevelser skildrades i ett brev från Plinius den äldres adoptivson till historikern Tacitus och innehåller en unik skildring av katastrofen. Detta historiska dokument tillsammans med den kunskap som nära tre seklers arkeologiska utgrävningar har gett oss placerar Pompeji högt bland de viktigaste arkeologiska platserna i världen. De svenska arkeologer som nu avslutat sin andra grävsäsong förvaltar därmed en lång forskningstradition som ständigt ger oss mer kunskap om platsen och tiden.

Att byta fokus från de påtagligt välbevarade romerska ruinerna till stadens äldre historia är den utmaning arkeologerna nu har framför sig och som kommer att ge det frusna ögonblicket år 79 e Kr det historiska perspektiv som ännu saknas.

Det finns fortfarande mycket att upptäcka i Pompeji.

Tobias Svanelid är journalist, verksam vid Sveriges Radios vetenskapsredaktion i Uppsala.

Publicerad i Populär Historia 1/2002