Nya fynd skriver om Norrlands forntid

Strängt taget varje år under nästan två decennier har massmedia rapporterat om uppseendeväckande arkeologiska fynd i Norrland, fynd som gradvis och genomgr

25 maj 2001 av Anders Ljungberg

Strängt taget varje år under nästan två decennier har massmedia rapporterat om uppseendeväckande arkeologiska fynd i Norrland, fynd som gradvis och genomgripande har förändrat bilden av den förhistoriska utvecklingen norr om Daläven och som gjort norrlandsforskningen till den kanske mest dynamiska delen av svensk arkeologi idag. Vi vet nu t ex säkert att Norrland befolkades i takt med att inlandsisen drog sig tillbaka.

En av dem som mycket engagerat har drivit denna forskning framåt är Evert Baudou, numera professor emeritus i arkeologi vid Umeå universitet.

Det är bara ett trettiotal år sedan många arkeologer hävdade att Norrland var folktomt fram till den yngre stenålderns början, ca 3000 f Kr, eller hur?

– Jo, så tolkade man fynden från 1940- och 50-talets undersökningar i samband med älvregleringarna i Norrland. Man menade att fornsaksformer från äldre stenålder saknades och därmed också bevis för mänsklig bosättning under denna tid.

– Men det var ett steg tillbaka från den bild Gustav Hallström, de norrländska hällristningarnas utforskare, tecknat på 1930- och 40-talet. Han menade att invandrarna i Norrland följt i inlandsisens spår.

– Hallströms teorier var i sin tur en vidareutveckling av tankegångar som utvecklats under 1900-talets början, då inventeringar och grävningar resulterat i fynd av ett antal stenåldersboplatser. Man började då förstå att det funnits en omfattande bosättning under stenåldern i Norrland, något som arkeologerna betvivlat under 1800-talets slut.

– När C14-dateringar från norrländska fyndplatser började komma på 1960-talet tvingades man lämna den felaktiga tolkning som gjorts av fyndmaterialet från älvregleringarna och återvända till Gustav Hallströms tankegångar. Från detta decennium gjorde forskningsprojektet Nordarkeologi under ledning av docent Hans Christiansson stora insatser inom norrlandsarkeologin. Den fortsatta forskningen har ju sedan med eftertryck visat att Norrlands förhistoria sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden än till yngre stenålderns början.

Hur vill du då förklara den närmast explosionsartade ökning av kunskaperna om Norrlands förhistoria, som vi bevittnat de två senaste decennierna?

– Fyra faktorer har haft avgörande betydelse. 1975 fick Umeå universitet en arkeologisk institution. Sedan dess har ett stort antal arkeologer med rötter i Norrland utbildats. På 1950–60-talet ägnade sig en handfull forskare åt Norrlands förhistoria, idag arbetar åtminstone ett femtiotal med samma ämne.

– 1976 inrättades länsantikvarietjänster i alla län. Riksantikvarieämbetets (RAÄ) makt minskade och de antikvariska besluten decentraliserades. Samtidigt fick länsmuseerna ökad självständighet. Idag arbetar just många av de arkeologer som utbildats i Umeå vid länsstyrelser och museer i Norrland. 1984 fick RAÄ dessutom ett regionkontor i Luleå.

– Mellan den arkeologiska institutionen, länsantikvarier, länsmuseer och RAÄ:s luleåkontor har ett givande samarbete utvecklats som resulterat i ett antal fantastiska upptäckter.

Vilka är enligt din mening de viktigaste forskningsresultat man uppnått med utgångspunkt i de senaste decenniernas fynd?

– Vi har fått grepp om hur det gick till när Norrland befolkades i takt med att inlandsisen drog sig tillbaka. Vi vet nu att det fanns människor i Norrland redan för 8 500–9 000 år sedan. Vi vet också att det fanns tre invandringsvägar, en från atlantkusten i väster in mot Jämtland, en från öster runt Bottenvikens kust samt en från sydväst genom Värmland och Dalarna.

– Norrlands tidiga befolkning saknade alltså gemensamt etniskt ursprung och bestod snarast av mindre kulturella enheter med olika språk och traditioner.

– Vi har vidare fått kunskap om jordbrukets och boskapsskötselns introduktion i stor skala i övergången mellan bronsålder och järnålder. Det hade funnits odling i Norrland långt tidigare, men då endast som komplement till fångst och insamling.

– Omkring Kristi födelse etableras under kort tid, en omfattande agrar kultur i Mellannorrland, dvs Hälsingland Medelpad, Ångermanland och Jämtland. Man börjar bygga stora järnåldershus, upp till 40 m långa, av sydskandinavisk typ och en omfattande odlingsverksamhet tar fart.

Hur tolkar man denna förändring?

– Ja, vi vet inte vilka mekanismer som låg bakom. Fångstkulturen hade ju varit framgångsrik i årtusenden, ett skäl till att jordbruket inte etablerat sig i norr lika tidigt som i södra Sverige. Nu överger man fångstkulturen. Frågan är om det enbart berodde på yttre kontakter som påverkade den interna utvecklingen eller om jordbrukande grupper flyttade in i Mellannorrland. På något sätt måste ju kunskaper såväl om jordbruk och boskapsskötsel som om husbyggnadsteknik ha introducerats, annars hade inte denna snabba övergång varit möjlig.

– Det förefaller som om influenserna kommer från Norge. Mellannorrland har för övrigt under hela den förhistoriska tiden tagit emot starka intryck västerifrån precis som Övre Norrland vid flera tillfällen sköljts över av kulturella vågor österifrån, från dagens Finland, Karelen och Ryssland. Dessa vägar för kulturell påverkan har givit norrländsk förhistoria dess särprägel snarare än påverkan från södra Sverige, vilket visar hur fel det är att blanda in dagens nationsgränser i resonemang om förhistoriska samhällen.

Någon motsvarande övergång till ett jordbrukande samhälle ägde alltså inte rum längre norrut?

– Nej. Redan omkring 800 f Kr kan man se att Mellannorrland och Övre Norrland går skilda vägar och man kan från denna tid tala om två olika kulturområden. När Mellannorrland så övergår till att bli ett agrart samhälle håller människorna i Övre Norrland fast vid fångstkulturen och det är först under medeltid som jordbruket på allvar introduceras där efter ett förspel utmed kusten under första årtusendet e Kr.

Har detta något samband med att Övre Norrland beboddes av samer?

– Här kommer vi in på en både problematisk och kontroversiell fråga. Jag menar att det fanns en samisk befolkning i Övre Norrland redan ca 1 000 år f Kr. Andra arkeologer menar att samerna funnits i Norrland betydligt längre. I båda fallen rör det sig om tolkningar av det arkeologiska materialet och vi står alla på en bräcklig grund i våra tolkningar.

– Vad menar vi t ex med en samisk befolkning? Talar vi om en etnisk identitet eller en genetisk?

– Naturligtvis är dagens samer en urbefolkning i den meningen att de bott i Övre Norrland under överskådlig tid, att de haft en särpräglad kultur och att de förvandlats till en undanträngd minoritet.

– Men samerna var inte de första människorna inom de områden där de funnits under de senaste årtusendena, och är därmed inte heller urbefolkning i den mening arkeologerna lägger i begreppet.

Arkeologiska argument har ju på senare år använts av båda sidorna i rätt-sliga tvister mellan markägare och renägande samer. Hur ser du på detta?

– Det är olyckligt. Juridiska och politiska frågor som berör samernas rättigheter bör avgöras med utgångspunkt från de skriftliga källor som finns från 1600-talet och framåt. De arkeologiska källorna är av en helt annan karaktär och säger oss t ex inget om rättsuppfattningen i Norrlands förhistoriska samhällen.

– De arkeologiska argumenten bygger som sagt på tolkningar och tolkningar kan svänga hastigt.

Oscar Montelius menade t ex på 1870-talet att hela Norrlands och troligen också hela Sveriges urbefolkning var samisk. 1919 framförde han den rakt motsatta uppfattningen; att hela Sveriges urbefolkning var germansk och att samerna var invandrare.

De senaste decenniernas arkeologiska upptäckter har också kastat nytt ljus över koloniseringen av Övre Norrland.

– Själva begreppet kolonisering är typiskt för ett jordbrukande samhälles perspektiv på tillvaron. Man har t ex talat om den medeltida koloniseringen av Tornedalen när detta område i själva verket varit befolkat i 6 000–7 000 år. Vi har på senare år hittat lämningar efter hela stenåldersbyar i Tornedalen, byar av samma typ som man funnit i Vuollerim i Lappland, ett område som enligt traditionell historieskrivning koloniserades för 200–300 år sedan.

– Vi vet i dag att Norrland inte har varit någon ödemark utan att dess rika resurser, från kustens sälar och fisk till kalfjällets råvarutillgångar för redskapstillverkning, utnyttjats i många tusen år. "Kolonisering" blir mot den bakgrunden ett farligt ord.

Vi har nu sett att en helt ny bild av Norrlands förhistoria är på väg att formas. Men det är väl knappast en avslutad bild?

– Nej, vi kan vänta oss ännu fler sensationella arkeologiska fynd från olika delar av Norrland. Trots de senaste decenniernas framsteg vet vi ännu lite om Norrlands förhistoria.

– Det finns flera viktiga och spännande områden att arbeta vidare med. Vi måste bland annat försöka få bättre grepp om mekanismerna bakom övergången från fångstekonomi till jordbruksekonomi. Vad låg bakom den snabba omvälvning som förvandlade Mellannorrland från ett i huvudsak fångstbaserat samhälle till ett jordbrukarsamhälle för ungefär 2 000 år sedan?

– Mest intressant är, menar jag, de mångkulturella aspekterna. Vi har ju bl a upplevt ett historieår, där vi mötte en oherrans nationell och enögd historieskrivning. Skolklasser där 30 procent eller mer av barnen var invandrare matades med bilder ur vår historia, grundade på en historiesyn från det sena 1800–talet.

– Sveriges befolkning har varit blandad ända sedan de första människorna anlände i spåren efter den tillbakavikande inlandsisen, det visar bland annat de arkeologiska fynden i Norrland. Och denna inblandning av nya etniska grupper har fortsatt genom årtusendena in i historisk tid.

– Mellan dessa vågor av invandrare och dagens invandring ligger 1800-talets framväxt av nationalitetskänslan, som hindrar oss att se att vi faktiskt lever i ett samhälle på mångkulturell grund.

– Jag tror att den arkeologiska forskningen i Norrland kan hjälpa till att kasta ytterligare ljus över frågor som rör mångkulturella samhällen, etnisk identitet osv. Tvärtemot vad man tidigare trott tycks nämligen Norrland under förhistorisk tid ha uppvisat en större kulturell mångfald än södra Sverige, där vi finner mer enhetliga utvecklingslinjer.

Anders Ljungberg är journalist med inriktning på arkeologi.

Publicerad i Populär Historia 1/1995

Kanske är du intresserad av...

Läs också