Historia som byggsats
Gräv, upptäck, ställ ut! De lockande orden läser man på förpackningen till en arkeologisk byggsats som säljs på British Museum i London. För 150 kronor kan hobbypularen själv pussla ihop en 1600 år gammal romersk vas. Skärvorna i frigolitlådan ligger inbäddade i ett lager av lera och pimpsten; samma material som täckte den romers-ka staden Pompeji vid vulkanutbrottet 79 e Kr. Försiktigt, utrustad med en pensel, frilägger man och plockar upp keramikfragmenten. Det är sammanlagt ett tjugotal delar som sedan ska rengöras under rinnande vatten. Bitarna torkas, "gärna med en fön", och hopfogandet av skärvorna med lim tar vid.
Så småningom växer den romerska vasen fram. På kärlets hals stirrar en Bacchantinna, en kvinnlig beundrare av vinguden Bacchus, mot hemmaarkeologen. De andra figurerna är lite otydligare. I myllret av motiv skönjer man herdeguden Pan som spelar på sin flöjt. Vips, så har man en romersk vas att ställa i bokhyllan eller på skrivbordet. Men den är förstås inte äkta. På botten av kartongen står det "Made in Germany". Köparen som bara ser framsidan kan emellertid låta sig luras. Tillsammans med en bild på Colosseum i Rom och överskriften "Archaeology Kit", lanseras produkten med texten "Excavate and restore a 1600 year old Roman vase". Är det vilseledande marknadsföring?
– När vi säljer den här byggsatsen förklarar vi noggrant att det rör sig om en kopia av en romersk vas. Dessutom syns det på skärvorna att de är fabrikstillverkade, menar Tom Mackillop, försäljningschef på British Museum. Ytterligare tre antika föremål finns att köpa för den pysselsugne i muséets shop. Ett kärl från en etruskisk grav, en pompeiansk skål och en grekisk kanna. Priset ligger på cirka 15 pund.
– Det här är ett bra och spännande sätt för framförallt barn och ungdomar att levandegöra arkeologi. För några grundläggs säkert ett historiskt intresse när de penslar fram och klistrar ihop skärvorna. De vill veta mer, säger Mackillop. Fil Dr Mary Blomberg, vid Antikens Kultur och Samhällsliv i Uppsala, är inte odelat positiv till vasbyggsatserna.
– Även om det inte råder något tvivel idag om att kärlen är oäkta, kan det uppstå missförstånd i framtiden. Anta till exempel att vasen hamnar i nya händer i samband med ett arv. Folk i allmänhet är såpass okunniga att de kan få för sig att det är ett antikt föremål. Men problemet kunde ju lätt avhjälpas med en stämpel i botten!
Dessutom kan kopiorna med tiden få en patina som gör att det blir allt svårare att skilja dem från sina antika föregångare.Trots goda intentioner skulle vaserna alltså kunna sätta griller i huvudet på framtida museipersonal. I broschyren som medföljer byggsatsen finns, förutom bruksanvisningen, korta beskrivningar av romarriket och Colosseum och av arkeologi som "vetenskap och äventyr". Där kunde det, enligt Mary Blomberg, vara på sin plats att berätta hur arkeologerna arbetar, så att inte folk får en alltför enkel bild av hur en utgrävning går till.
– Verkligheten är lite mer komplicerad än att pensla fram några skärvor ur en låda.
Antika föremål och förfalskningar
Tisdagar klockan 14.00 har docent Eva Rystedt "mottagning" på Medelhavsmuseet i Stockholm. Hit kan man komma och få sina antika föremål undersökta.
Äkta eller oäkta? Är vasen tvåtusen år gammal och därmed värd en hacka, eller en billig kopia? Ja, det kan vara nog så spännande att vänta på ett utlåtande från Eva Rystedt. Hon är specialist på föremål som kommer från den grekiska och romerska kulturen och hon synar allt från oljelampor till statyetter.
– Det brukar vara ett par personer varje vecka som kommer hit och utnyttjar den här speciella museiservicen. Och de får hjälp med datering och upplysningar om till exempel användningsområde. Däremot gör vi ingen värdering av föremålen.
Ungefär hälften av sakerna som undersöks bedömer Eva som äkta. Ibland kan det röra sig om högintressanta fynd. Nyligen kom det in en herre som hade köpt en keramikvas på en auktionsfirma. Kärlet visade sig vara från Italien och härstammade från 600-talet f Kr, en sällsynthet på den svenska konstmarknaden.
Men det är inte alltid som besökarna får positiva besked. Många föremål är skickligt gjorda falsifikat, gärna insmorda med jord för att se gamla ut. Några har blivit lurade av antikförsäljare under utlandsresan. Det de borde känna till är att det dessutom är strängt förbjudet att föra ut antikviteter ur länder som Italien, Grekland och Egypten.
– Då jag frågar folk hur de kommit över föremålen, är det många som börjar sväva på målet. Det är inte alla som uppsöker Medelhavsmuseet med rent samvete, avslutar Eva Rystedt.
