Stenålderns fornlämningar nästan helt borta
Utgrävningar av den berömda Ageröds mosse i Skåne visar att klimatförändringar och försurningar håller på att utradera vårt underjordiska kulturarv.
Adam Boethius under utgrävningarna av Ageröds mosse.
Ageröds mosse i mellersta Skåne är en berömd plats i arkeologiska sammanhang. För 9 000 år sedan levde stenåldersjägare invid strandkanten till Ringsjön, de bodde i enkla hyddor och lämnade både ben, redskap och föda efter sig.
I årtusenden har dessa ting bevarats i mossens fuktiga syrefria miljö och när platsen för första gången grävdes ut i en omskriven undersökning på 1940-talet blev Ageröd riksbekant. Arkeologerna, bland dem kung Gustav VI Adolf, grävde fram ben, träredskap och hornföremål som gav helt ny kunskap om sydskandinavisk stenålder.
Stenålderssamhälle utraderat
På 1970-talet gjordes en ny utgrävning då oroade arkeologer kunde konstatera att fyndlagren blivit betydligt tunnare. När forskare från Lunds och Stockholms universitet och Statens historiska museer återvände förra året var resultaten skrämmande. Lämningarna från det 9 000 år gamla stenålderssamhället var nästan helt borta.
– Försurning och utdikning har löst upp dem, konstaterar Adam Boethius, arkeolog vid Lunds universitet och en av forskarna som initierat undersökningen.
– Detta har hänt på några få decennier.
Syftet med den senaste utgrävningen i Ageröd var just att skapa en bild av hur fornlämningar i marken påverkats av mänsklig aktivitet som klimatförändringar, utdikning och försurning.
– I museernas äldre samling kunde vi se föremål som var i gott skick och vi upplevde att det fanns en stor skillnad mot fynd som kommer fram i dag, säger Adam Boethius.
– Vi valde Ageröds mosse för att den är välkänd för sin fyndrikedom och för att det är en relativt isolerad plats där inga vägar eller järnvägar dragits och där dräneringen varit småskalig. Därmed kan vi konstatera att många andra platser förmodligen är i betydligt sämre skick.
Kulturarvet under markytan
Att de riktigt gamla fornlämningarna – vår äldsta historia – håller på att utraderas är knappast särskilt känt, inte ens i forskarvärlden. Förändringar i det synliga kulturarvet, som monument som vittrar eller gamla hus som spolas ner i havet (som Nordenskjölds forskningsanläggning i Antarktis, som Populär Historia nyligen skrev om) är lättare att ta till sig och därmed att oroa sig för. Men nu är det hög tid att fundera även över kulturarvet under markytan.
Adam Boethius nämner Star Carr i engelska Yorkshire, där man på 1940-talet hittade 11 000 år gamla huvudbonader tillverkade av kronhjortsskallar.
– I dag är de nästan helt borta, de få bitar som finns kvar är sladdriga som gummi och faller sönder i händerna.
Helt borta om ett par decennier
När det gäller Ageröds mosse tror forskarna att spåren efter stenåldersfolket kommer att vara helt borta inom ett par decennier. Detta samtidigt som den arkeologiska dna-forskningen är expansiv och där just organiska lämningar från mossar och grottor blir föremål för nya undersökningar kring migration, släktförhållanden och sjukdomar.
Frågan om hur förfallet kan stoppas är stor och komplex. Först och främst måste fler studier göras, menar Adam Boethius.
– Det är en samhällsfråga. Många platser är redan körda, men vad kan vi göra med de andra? Gräva upp vissa föremål, sätta in åtgärder som bromsar? Höja pH-nivån i vattnet för att motverka försurningen?
Platser som Ageröds mosse är inte bara viktiga för att de ger ett långtidsperspektiv på hur vi människor levt och försörjt oss utan också för att de utgör en sorts klimatarkiv över hur vi påverkat miljön under århundraden. De kan ge ledtrådar om framtiden – viktiga i den större existentiella kris som jorden står inför och där fornlämningarnas sönderfall utgör en del.
