Varmare klimat hotar Nordenskjölds polarstuga

På ön Snow Hill i norra Antarktis står ett litet hus på en kulle. Det är byggt i trä och innehåller tre små sovrum, ett kök och ett arbetsrum. Stugan byggdes i februari 1902 av polarforskaren Otto Nordenskjöld och hans expedition som slagit läger på Snow Hill för att under en längre tid samla data från det okända Sydpolen. Mycken dramatik väntade gruppen, som blev strandsatta på ön då fartyget som skulle hämta upp dem aldrig nådde fram. Men alla sex medlemmar klarade sig.

Varmare klimat hot mot stugan

Det lilla huset är i förvånansvärt gott skick efter mer än hundra år. Det kunde den svensk-argentinska forskargrupp som nyligen besökte Snow Hill konstatera. En av medlemmarna var Gunnar Almevik, professor vid institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, som på Riksantikvarieämbetets uppdrag skulle bedöma tillståndet på denna spännande och delvis bortglömda del av det svenska kulturarvet.

FLER HISTORISKA NYHETER I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!

– Det finns många frågor, både kring tillståndet på huset och övriga lämningar och kring Sveriges ansvar för dem, säger han.

– Det vi kunde konstatera var att hoten mot kulturarvet inte handlar om att huset håller på att falla ihop utan kommer från själva marken det står på. Effekterna av klimatförändringarna är väldigt kraftiga – glaciärerna smälter och vattnet skapar jorderosion som kan dra med sig byggnaden.

Permafrosten tinar

Aktiviteten i Antarktis styrs av Antarktisfördraget som Sverige anslöt sig till 1984 och som syftar till att kontinenten inte ska exploateras och endast användas för fredlig forskning. Stränga regler kring miljöskydd hindrar dock inte att Antarktis är starkt påverkat av ett allt varmare klimat – i Weddellhavet flyter nu isblock från den så kallade shelfisen som inte längre kan återskapas. Glaciärerna smälter och permafrosten tinar.

Kan stugan flyttas?

Nordenskjölds stuga med sin kamin och sina våningssängar kan kanske stå kvar i trettio till femtio år, beräknar Gunnar Almevik. Hittills har den lappats och lagats genom bland annat argentinsk försorg (en av Nordenskjölds expeditionsmedlemmar var argentinare) men nu ska Sverige ta större ansvar.

I en kommande rapport kommer Almevik tillsammans med forskarkollegor från Göteborgs universitet och Luleå tekniska universitet att presentera ett antal scenarier kring hur bevarandet skulle kunna se ut: kanske går det till exempel att flytta stugan och de olika fältstationer som Nordenskjölds män också konstruerade till en säkrare plats?

– Men alla platser i närområdet är hotade. Och forskningsstationen hör väldigt tätt samman med den plats där den står, där expeditionen från 1902–03 skrev vetenskapshistoria med sitt laboratorium och sina undersökningar, säger han.

Tredimensionell modell skapas

Under årets forskningsresa dokumenterades huset med fotografier, ljudinspelning, film och laserskanning. Metoden gör att andra forskare – och allmänheten – i framtiden ska kunna besöka en tredimensionell modell av Nordenskjölds forskningsstation utan att behöva resa till Antarktis. Det gör också att huset kommer att finnas kvar digitalt även om det rent fysiskt spolas bort av smältvatten. Metoden och gränssnittet utvecklas just nu på Göteborgs universitet och ska presenteras under året.

Visst är det sorgligt att tänka sig att det unika huset på kullen på Snow Hill ska försvinna. Men att förvänta sig att ett kulturarv ska finnas för evigt är inte rimligt, menar Gunnar Almevik.

– Platser som Nordenskjölds hus blir en indikator på vad som sker i klimatförändringarnas spår, säger han. Men det finns också många andra kulturarvsmiljöer på närmare håll som visar vad som håller på att hända, och som vi bör tänka på. Som Venedig till exempel.