En inbjudan till födelsedagskalas
I Vindolanda, en romersk militär- anläggning i norra England vars äldsta delar stammar från år 85 e Kr, har arkeologerna gjort omfattande utgrävningar. Här har man påträffat ett historiskt material som saknar motstycke i det romerska Britannien – ett stort antal fragment av trätavlor med skriven text.
Tavlorna innehåller såväl officiell korrespondens som personliga brev, och de ger oss en unik inblick i livet vid den romerska gränsen före tillkomsten av Hadrianus mur, längs det försvarssystem som kallas Stanegate. De första trätavlorna påträffades 1973, och man har fortsatt att hitta fler ända in på senare år.
Tavlorna, som är mycket tunna, är tillverkade i trä från trakten och fungerade som en ersättning för papyrus, det gängse skrivmaterialet i den romerska världen. Storleken varierar, de största är i vykortsformat. De är delvis sönderbrända och mer eller mindre fragmentariska. Tack vare att de hamnat i en avfallshög med ett kraftigt inslag av mänsklig avföring och urin, har de kommit att bevaras till våra dagar.
Samma fenomen kan man faktiskt finna i medeltida latriner i Sverige. Bevaringsförhållandena i sådana lager är så goda att man som arkeolog blir överväldigad – förutsatt att man själv slipper det tvivelaktiga nöjet att gräva ut dem.
Texterna avslöjar en tillvaro som bitvis skiljer sig radikalt från den bild man tidigare föreställt sig.
Den som i dag skådar ut över landskapet i nordligaste England med sin närmast ogenomträngliga dimma och låga, regntunga skyar har svårt att tänka sig att livet för de romerska soldater vilka var satta att hålla gränsen var annat än hårt, eländigt och ensamt. De texter som påträffats i Vindolanda visar dock på motsatsen. Flera av breven innehåller ansökningar om tjänstledighet, och det framgår att många soldater åtminstone tidvis var stationerade betydligt längre söderut – bland annat i London, det romerska Londinium.
Andra områden där vår bild kommit att ändras är kosthållet. Med utgångspunkt från författare som Vegetius (cirka 400 e Kr) har man föreställt sig att soldaternas kost var synnerligen torftig – något som den med all sannolikhet också var i krigssituationer. Men i Vindolanda var kosten, åtminstone vad officerarna anbelangade, allt annat än frugal. Bland texterna finns inköpslistor som bland annat upptar ostron, en uppskattad delikatess bland romarna.
Mest förvånande av allt är dock bevisen för den tämligen stora civila närvaron vid gränsen. Att det fanns hantverkare och handelsmän vid många militäranläggningar har varit känt
sedan länge. Vid utgrävningarna av många fort har man nämligen hittat ett anslutande vicus, en civil bosättning. I texterna från Vindolanda framgår det emellertid också att många officerare hade sina familjer – hustrur, barn och slavar – boende här vid gränsen. Vi får också veta att många av dessa var läs- och skrivkunniga.
En av de avgjort mest intressanta texterna kommer från en officershustru, Claudia Severa, som bjöd in väninnan Sulpicia Lepidina på födelsedagskalas. Följande text författades omkring år 100 e Kr, och talar för sig själv:
”Claudia Severa hälsar sin Lepidina. Den tredje dagen före idus i september (11 september), min syster, inbjuder jag dig varmt att fira min födelsedag. Se till att komma till oss så att du gör (dagen) gladare för mig genom din ankomst om (du kan komma). Hälsa din Cerialis. Min Aelius och min lille son hälsar. Jag hoppas du skall komma. Lev väl min kära syster, liksom jag hoppas må väl. Farväl!”
(Översättning: Ö Wikander)
Dominic Ingemark är doktorand på Klassiska institutionen vid Lunds universitet
