Det forntida Uppåkra döljs av åkermark. Infällt: ett av de unika järnåldersfynden.

© Mattias Andersson & LUHM

Uppåkras järnåldersfynd

Strax söder om Lund ligger Nordens största och längst bebodda järnåldersbosättning. Trots att endast en liten del av platsen är utgrävd imponerar fynden.

15 december 2018 av Sofia Winge

Under åkermarken i skånska Staffanstorp vilar Uppåkra – en fornlämning som skulle kunna liknas vid ett Nordens Pompeji. Här levde människor i över 1 100 år (cirka 100 f Kr–1000 e Kr) och deras i många fall dramatiska livsöden ger sig tillkänna genom de arkeologiska fynd som gjorts och fortsätter att göras på platsen sedan upptäckten 1934.

Att Uppåkra var en rik plats där mäktiga familjer huserade visas genom en häpnadsväckande mängd av påträffade praktföremål. Och i bebyggelsens centrum reste sig ett över tio meter högt »kulthus« som visar att detta också var en religiös samlingsplats.

Intill kulthuset har traktens mäktigaste familjer residerat i praktfulla hallbyggnader.

Nordens största järnåldersbosättning

Med sina imponerande 44 hektar (motsvarande omkring 57 fotbollsplaner), är Uppåkra Nordens största järnåldersbosättning. Den ofattbara kvantiteten av fynd – hittills har 28 000 metallföremål hittats – innefattar högklassigt hantverk, och visar på livliga handelsförbindelser med bland andra dagens Iran, Uzbekistan, Tunisien, England och Centraleuropa. 

Även skickliga lokala hantverkare är representerade genom fynd av massproducerade smycken och andra föremål.

Mycket finns kvar att upptäcka i marken, för uppskattningsvis har endast omkring 0,2 procent av fornlämningen grävts ut hittills. Det innebär att Uppåkras historia hela tiden måste revideras, i takt med att arkeologerna gör nya framsteg. 

Järnåldersfynd från utgrävningarna i Uppåkra. Lejonet Helge.

Lejonet Helge tillverkades för 1200 år sedan någonstans i västra Europa.

© LUHM

Lejon symboliserar Gud eller Jesus

Denna märkvärdiga lilla silverstatyett, »Helge«, med gulddetaljer, tillverkades för omkring 1 200 år sedan någonstans i Västeuropa. Lejonet, som figuren förmodligen ska föreställa, symboliserade Gud eller Jesus i skepnad av »Lejonet från Juda«. Två ormar slingrar sig runt lejonets huvud och tassar vilket representerar ondskan som kämpar mot godheten. 

Kanske har statyetten suttit på ett relikskrin som tagits från en kyrka eller ett kloster under ett vikingatåg på de brittiska öarna eller i dagens Frankrike. Den kan också ha kommit till Uppåkra via kristna missionärer. Lejonet »Helge« hittades av arkeologen Bertil Helgesson och har fått sitt namn efter hans far, Helge.

Järnåldersfynd från utgrävningarna i Uppåkra.

Den unika glasskålen pryds av blå lotusblommor.

© LUHM

Unik glasskål från Svarta havsområdet

Denna unika glasskål saknar motsvarighet i Norden. Den så kallade överfångstekniken och motivet med blå lotusblommor gör att den kan härledas till de sydöstra delarna av Svarta havsområdet. Kanske tillverkades skålen av en skicklig glasmästare i dagens Rumänien, Ukraina eller södra Ryssland, för att sedan omsorgsfullt packas in och föras norrut till Uppåkra. 

Den kan möjligen ha letat sig hit som alliansgåva mellan härskare, för att sedan komma att användas som ett liturgiskt kärl. Skålen hittades tillsammans med en praktfull bägare och kan ha grävts ned för att gömmas i samband med en attack mot Uppåkra. 

Järnåldersfynd från utgrävningarna i Uppåkra.

Bägaren hittades nedgrävd tillsammans med glasskålen ovan.

© LUHM

Praktfull bägare i silver och koppar

Tillsammans med skålen utgör bägaren en av Uppåkras »heliga graaler«. De båda praktföremålen påträffades nedgrävda sida vid sida intill eldstaden i kulthuset, och har sannolikt ingått i de religiösa ceremonier som utspelat sig i denna byggnad. 

Bägaren är tillverkad i silver och koppar, och är försedd med guldbleck föreställande djur och människor. Figurerna är utförda i en stil som var på modet i de södra delarna av Skandinavien på 500-talet e Kr. Det är inte otänkbart att bägaren tillverkades på plats i Uppåkra. 

Järnåldersfynd från utgrävningarna i Uppåkra.

Figuren på dräktsmycket ska troligen föreställa ett lejon. 

© LUHM

Musse Pigg från 900-talet

Arkeologiskt sett är detta fynd inte särskilt märkvärdigt, men den lilla figuren har ändå kommit att bli Uppåkras största kändis. Föremålet är ett dräktsmycke som dateras till 900-talet. Troligtvis är det tänkt att efterlikna ett lejon (en tidigkristen symbol). 

Upphovsmakaren hade nog aldrig sett ett riktigt lejon, och resultatet blev därefter: en figur med slående likhet med populärkulturens mest kända mus – Musse Pigg!

Järnåldersfynd från utgrävningarna i Uppåkra.
© LUHM

Beslag med koppling till sagans värld

Detta kopparbeslag hittades i samband med utgrävningen av gårdsplanen mellan kulthuset och härskarresidenset i Uppåkra. Få föremål kan härledas direkt till sagornas värld, men i det här fallet kan man inte bortse från kopplingen till berättelsen om mästersmeden Völund, som förekommer i bland annat Den poetiska Eddan, Didrikssagan och på samtida bildstenar.

Här berättas om Völund som blev tillfångatagen av kung Nidud och tvingad att smida vackra föremål till kungafamiljen. För att han inte skulle kunna fly lät kungen skära av senorna i hans knäveck. Men Völund som sades ha magiska krafter, började planera för en gruvlig hämnd. 

En dag då kungens båda söner kom förbi smedjan högg han huvudena av dem och tillverkade vackra silverskålar av skallarna. Efter att även ha gjort kungens dotter med barn flydde han med hjälp av ett par vingar som han tillverkat. Den rasande kungen beordrade Völunds egen bror Egil att skjuta pilar mot honom, och en träffade honom i vänster hand så att blod droppade ned på vingspetsen.

Om man tittar riktigt noga framträder »bloddroppar« på vingen under den vänstra handen på beslaget. Det tillverkades omkring 950 e Kr av en smed som av allt att döma hade hört och inspirerats av denna saga. 

Järnåldersfynd från utgrävningarna i Uppåkra.

Ögonbrynsbågen har suttit på en praktfull hjälm från 600-talet e Kr.

© LUHM

Ögonbrynsbåge från hjälm

Den smäckra ögonbrynsbågen i förgyllt brons med vinkelställda inläggningar av niello (gravering i svart färgmassa) och silver har suttit på en hjälm från omkring 600-talet e Kr. 

Bågens utförande vittnar om en hjälm som var ännu mer praktfull än andra påträffade hjälmar från denna period av järnåldern (vendeltid), exempelvis de som hittats i Vendel och Valsgärde i Sverige och i Sutton Hoo i England.

Följ med när historien skrivs om!

Med hjälp av allt mer sofistikerade arkeologiska metoder och datoranalyser avslöjas ständigt mer om hur människan levde för länge sedan. Med en prenumeration på Populär Historia kan du följa med i de nya rönen och hur historien skrivs om.

SPECIALERBJUDANDE – Pröva 6 nummer av Populär Historia!

Publicerad i Populär Historia 9/2018

Kanske är du intresserad av...

Läs också