Efter regalskeppet Vasa: Nu ska Vega bärgas

Vid middagstid den 20 juli 1879 stävar ett fartyg in i Berings sund norrifrån. Kursen är sydostvart, det tremastade ångfartyget Vega har rundat Asiens östligaste udde. Efter att ha suttit fastfrusna i den arktiska isen i tio månader har Adolf Erik Nordenskiöld och hans besättning fullbordat Nordostpassagen.

I över 300 år hade sjöfarare letat efter en sjöled längs den väldiga eurasiska norra kusten, från Atlanten till Stilla oceanen. Hittills hade alla skepp tvingats vända, eller frusit fast och malts sönder i packisen. Många hade försvunnit med sina besättningar. Nordenskiölds bedrift väckte stort gensvar över hela världen. Med valfångstfartyget Vega hade han gjort det många trott vara omöjligt.

Oslagbar polarforskning

– Det här är en bedrift fullt i klass med James Cooks upptäcktsresor. Vegafärden är en oslagbar resa inom polarforskningen, säger Bengt Grisell, forskare vid avdelningen för skeppsteknik på KTH i Stockholm.

Nu kan man fråga sig varför två fartygsarkeologer vill bärga Vega. Eftersom alla ritningar finns kvar, är det inte i egentlig mening något arkeologiskt projekt. Istället handlar det om att uppmärksamma den svenska polarforskningen. Idén att bärga Vega kommer ursprungligen från Tetra Pak-miljardären Gad Rausing, och Bengt Grisell var inte sen att nappa på förslaget.

– Jag ser Nordenskiölds fartyg som ett nationalmonument, och jag skulle gärna se att man byggde upp ett polarmuseum runt Vega, säger han. Det är hög tid att vi ger den svenska polarforskningen den uppmärksamhet den förtjänar.

Bengt Grisell och Anders Franzén vill driva bärgningen som ett projekt på KTH, med ekonomiskt stöd från andra finansiärer. Forskare från Danmark, Ryssland och Kanada har kontaktats. Inom kort bildas kommittén Baltic Sea Foundation för att ge arbetet en formell bas.

Frös fast

Vega lämnade Sverige i juni 1878. Den 28 september frös fartyget fast i drivisen en knapp dagsresa från Eurasiens östligaste udde, Kap Dezjnev. Hade fartyget passerat ett par dagar tidigare hade man kunnat fullborda Nordostpassagen på en enda sommar.

Trots den långvariga infrysningen var Vegas skrov intakt. Efter hemkomsten till Stockholm den 24 april 1880, såldes fartyget till ett rederi i Göteborg. Efter ett par år i Norge i början av seklet köptes det 1903 av den skotske redaren Ferguson, och fick Dundee som hemmahamn.

– Det gick illa redan under första resan, berättar Bengt Grisell. I Melville Bay utanför nordvästra Grönland fastnade fartyget i drivisen under en våldsam storm. Man försökte spränga sig loss, som brukligt var, men Vega rammades av ett spetsigt isblock som slog hål i skrovet. Hela besättningen på 44 man gick i livbåtarna, och lyckades mirakulöst nog rädda sig.

Steg ett i bärgningsarbetet är att förvärva äganderätten till Vega. Bengt Grisell har efter långvarig släktforskning lyckats hitta den siste ägarens arvtagare i Skottland, och förhandlar om att få köpa vraket. När överlåtelsen väl är klar kan sökandet börja, förhoppningsvis sommaren 1994.

– Vi har en ungefärlig position. Vega ligger inom ett område om tre gånger tre sjömil. Vi räknar med att det kan ta ett par månader att hitta vraket.

Det är alltså bara att börja på ruta ett, och sedan genomsöka hela området metodiskt med en så kallad side scan sonar, ett instrument som läser av bottnen med ljudvågor.

Liten ångmaskin

Vega byggdes i Bremerhaven 1872–73. Fartyget är byggt i ek och utrustades med en yttre bordläggning, en sorts ishud av greenheart, ett mycket starkt västindiskt träslag som skulle skydda mot isen. Den lilla ångmaskinen på 60 hästkrafter gav Vega en marschfart på 7 knop, vilket innebar att hon faktiskt seglade snabbare: bortåt 10 knop för fulla segel. Fartyget är inte särskilt stort. Största längd på skrovet är 47,5 meter, största bredd 8,4 meter. Det är konstruerat för val- och sälfångst.

Anders Franzén föreställer sig Vega stående upprätt med fladdrande segel på havsbottnen. Förutsatt att vraket inte skadats av något förbipasserande isberg bör det vara intakt, bortsett från hålet i skrovet.

– Det är för mörkt och kallt i polarområdena för att skeppsmasken ska trivas. Vega är byggt för att klara trycket från en isskruvning. Och eftersom fartyget är så starkt, ska det inte vara några problem att lyfta det.

Bärgas sommartid

Havsbottnen i Melville Bay är starkt kuperad. Vega ligger på ett djup mellan 100 och 400 meter. När vraket väl är lokaliserat och undersökt ska man ta ställning till bärgningsmetod. Fartyget måste bärgas under sommarmånaderna. Om man tar upp det när det råder minusgrader, fryser det sönder.

Förmodligen kommer det att lyftas i etapper, precis som Vasa. Med hjälp av en amerikansk forskningsubåt för två personer kan bärgningslaget dra linorna under skrovet.

– Själva bärgningen går på ett par månader, förutsatt att vädret tillåter, säger Bengt Grisell.

Nordenskiöld återkom med Vega till Stockholm den 24 april 1880, där han möttes av Oscar II, jublande folkmassor och fyrverkerier.

– Och det är dit Vega ska igen, säger Bengt Grisell. Till Stockholm, där många människor kan se henne.

Magnus Jacobsson är frilansjournalist.

"Nu har vi vunnit"

"Det var som vanligt att sopa däck, pumpa läns, sen var det skaffning."

Livet ombord på Vega kunde bli tämligen enformigt under den tio månader långa infrysningen. Genom timmermannen Sven Anderssons dagbok får vi ta del av besättningens rutinsysslor och hemlängtan.

Vega-Sven, som han kallades, kom från Karlskrona och han skrev sin dagbok som en lång rad brev till sin älskade hustru Maria. Så här beskriver han de dagar i juli 1879 när Vega går flott och fullbordar Nordostpassagen:

"18 var en fredag. Det var på morgonen att pumpa läns, skrubba däck. Sen var det 4 man till väders. Jag och en till skulle göra vid båtarna. Sen var det middag. När vi har hållt den, så var det de började att skrika: Nu går vi, men då jag tittade upp var vi drift, hela flaket gick. Jag stod och gjorde på en skoning och fick kasta det.

/—/

20 var en söndag. Det var att skrubba däck och skrapa med en stor skrap. Vi kom upp klockan 4 och höll på till 8 så dant. Vi var genomvåta av svett. Sen var det så dan tjocka, så vi kunde inte se så långt fartyget var långt till. Klockan 12 passerade vi Ostkap, vi hissade flagg och satte kanonen på backen, sköt 5 skott. Nu är vi genom Berings sund, nu är vi i Stilla havet. Nu har vi vunnet, vi har kommet igenom och gått där ingen människa har varet förr. Du må tro, min älskade hustru, vi är glada allesammans och nu är klockan 8 och jag kom i från rodret. Nu går jag till kojs till 12. Go natt med dig och mina barn. Gud väl signa er hemma. Må gott, önskar jag er. Go natt."

I Nagasaki förlorade Vega-Sven sin dagbok. 20 år senare hittades den av en svensk sjökapten i en lumpbod i Shanghai. Via den svenska handelsattachén i Ostasien fördes boken hem till Sverige igen, där den hamnade i Kungliga Vetenskapsakademiens bibliotek. Maria Andersson fick själv aldrig läsa den dagbok som skrivits till henne.