Resa på Göta kanal
Först en definition: begreppet att resa på Göta kanal tvärs genom Sverige innebär egentligen en resa på tre kanaler: Södertälje kanal, Göta kanal och Trollhätte kanal. Göta kanal leder genom Öster- och Västergötland från Mem vid Östersjön till Sjötorp vid Vänern – en sträcka på 19 mil, 58 slussar. Om man väljer att resa västerut, börjar resan med kanalbåten i Stockholm. Man kan givetvis även starta i Göteborg, och göra färden i andra riktningen. Det alternativet har onekligen fördelar: man får medvind (det blåser ju oftast västan), solen i ryggen framåt kvällen och en grandios resa in till Stockholm från mälarsidan.
Historiskt sett betyder resan österut att man följer den tullfria varuleden genom landet. Men västerut – från Stockholm till Göteborg – kan ändå kännas historiskt riktigt. Vi får då passera den östgötadel som Sveriges förmodade fiender på 1800-talet aldrig skulle kunna inta, eftersom de ryska båtarna var någon aln för långa, vi besöker centralförsvarets Karlsborg, möter en upptrappad dramatik vid slussarna i Trollhättan och når Västerhavet vid det Älvsborg som Sverige två gånger fick betala gigantisk lösen för till danskarna. Vi väljer alltså detta alternativ, vi reser västerut.
Resan börjar vid Skeppsbron (nytt för i år, tidigare startade man vid Riddarholmskajen). Resan in i Mälaren går via Hammarbyslussen, söder om Söder, och vidare mot Södertälje. Redan här kommer Engelbrekt och Södertälje kanal in i bilden. Stockholm var under medeltiden Mälarens lås och nyckeln innebar tullavgifter till Hansan.
Städerna och järnbruken inne i mälarregionen var inte glada över denna extra pålaga. Engelbrekt ställde upp på deras sida och inledde grävningar för en kanal vid Södertälje. Här hade vikingarna rest in till Birka, men sundet blev med tiden svårare att forcera med fartyg allteftersom landhöjningen pågick. En kanal blev emellertid verklighet först 1819. I Södertälje finns sedan 1924 Nordens största sluss, 135 m lång.
Efter att ha nått Östersjön seglar vi inomskärs söderut förbi Nyköping, Trosa, Norrköping och Oxelösund och kommer in i Slätbaken och Göta kanals första sluss vid Mem. Leden skyddas av ett historiskt lås, det medeltida Stegeborg, där bland andra Johan III levde lyxliv.
Enkelslussen i Mem, med tre meters fallhöjd, och kanalens östgötadel invigdes 1832 av Karl XIV Johan. Han lät här sin kungliga jakt Esplendian slussas in i Göta kanal för en resa fram till Söderköping och en invigningsfest för fyrahundra personer.
Alla kanalslussar bär namn efter kända personer, byggare eller tekniska principer. Slussen vid Mem heter Bengt Erland Franc Sparre, efter mannen som efterträdde den legendariske kanalchefen Baltzar von Platen.
Mem andas historia med slussvaktarbostad, tullpackhus, tullstation, tullförvaltarbostad och lotsbostad samt Sjövillan. Ovanför allt detta finns slottet Mem, nu konferensanläggning.
I flera dagar framöver är det nu maximalt fem knop som gäller. Om man kör fortare kommer svallvågorna att tära alltför hårt och snabbt på de jordvallar som kantar vattenleden. Kanalen är också så grund (normalt cirka 2,5 meter) att ens båt lätt stöter mot till exempel nedfallna trädgrenar, parkerade cyklar eller ”bortglömda” shoppingvagnar.
Långsamt glider landskapet förbi, ett landskap som ler i grönska, med betande boskap, vilda djur, metande fiskare och mötande cyklister. Gamla slussbostäder passeras, ofta väl renoverade med tegeltak och traditionella färger i trä och puts. En bro vinklas upp mot skyn eller dras åt sidan vid någon mindre väg. Nya samhällen passeras med sina människor som ser på oss medan vi ser på dem.
Flertalet kanalsträckor kantas av alléträd. De utgör världens längsta allé på världens sannolikt längsta tomt, Kanaljorden 1:1. Staten äger tomten via sitt dotterbolag, Göta kanalbolaget. Den är i snitt tvåhundra alnar bred och består i stor utsträckning av lervallar som ska hålla kanalvattnet på plats. Alléns träd – av oxel, ek, lind, ask eller lönn – står där för att med sina rötter armera vallarna mot svallvågornas erosion. Efter mer än 150 år har dock många träd dött och återplanteras nu med kanalvänners hjälp.
Sluss nummer två före Söderköping heter Götha Canal Direction men kallas normalt Tegelbrukets sluss. Storån rinner sakta på södra sidan och fornminnet Ramundersborg ses på den norra.
Slussen Söderköping ligger i norra delen av den stad som under 1700-talets planeringsarbete vann läget vid kanalen i kamp med Norrköping. Norrköpingsborna hävdade att de ju hade Motala ström och sjön Glan medan Söderköpingsborna kunde hävda en långvarig hamntradition.
Vid kaj i Söderköping ligger flera passagerarbåtar förtöjda, beredda till utflykter över dagen. Här finns också hamnmagasin och en av kanalens tre kvarvarande skeppsdockor, Klevbrinken.
Nästa etapp är en promenadvänlig slusstrappa över några kilometer. Man vandrar på den gamla dragstigen, där förr båtarna drogs fram med hjälp av hästar eller oxar. Sköna grusvägar, väl lämpade för fotgängare och cyklister. Den här trappan, mellan Duvkullens slussar och Carlsborgs, omfattar åtta slussar med totalt drygt 19 meters fallhöjd.
Medan man går där och ser på båten man rest med från sidan kan man fundera över detta med trappor. Nivåskillnaderna i landskapet måste jämnas ut om kanalvattnet ska ligga jämnt och därtill opåverkat av snösmältningar, regn i större mängder eller sommartorka. Genom landskapet ska båtarna kunna gå med samma mängd vatten under sig. Detta är en anledning till varför man så sällan utnyttjar åar och andra större vattendrag, som inte kan regleras.
Den totala fallhöjden som slussarna gemensamt ska klara av måste förläggas någonstans på vägen. Ett oekonomiskt sätt är att sprida ut slussarna till de ställen där marken sluttar. Slussar kräver slussvakter och med större avstånd mellan slussarna skulle det krävas fler vakter. Alltså samlar man en viss sträckas fallhöjder till den plats där slussarna kan göra mest nytta. Bergs slussar med sina femton enheter är det mest kända och påtagliga exemplet, väster om Söderköping är trappan mera långsträckt men ändå samlad.
Följden av allt detta blir att kanalens vattenyta ibland måste ligga en bit över marknivån, ibland under. På sina håll är kanalens vallar mäktiga och båtarna glider fram på hög nivå, på andra håll är kanalen nedgrävd eller nedsprängd i marken.
Duvkullen har två enkelslussar, en döpt efter Gustaf Lagerheim som på sin tid gjorde den första officiella kostnadskalkylen för Göta kanal – åtta miljoner riksdaler, tio gånger mer än vad man räknat med i beslutsläget 1810. Slutpriset blev cirka tio miljoner.
Nästa enkelsluss, i Duvkullen, heter Erik Hagström, Lagerheims efterträdare som ”övermechanicus”.
Vid Mariehovs slott kommer två nya enkelslussar, döpta till Mariestad och Örebro (ingendera stad har direkt anknytning till kanalen). De två översta slussarna i trappan är dubbelslussar vid Carlsborg, och heter Skandinavien respektive Norrköping. I Carlsborg – som inte ska förväxlas med centralförsvarsidéns Karlsborg – har Kanalbolaget fortfarande förråd och verkstäder.
Utan slussar glider vi nu fram mellan Vänneberga och Loddby, ofta en bra bit över marknivån. Vi passerar några så kallade stämportar, en form av portar som automatiskt stänger sig, om vattnet genom bristning i vallarna skulle tömmas ut.
Vid ”Klämman” kommer nivåslussen med namnet Linköping. En nivåsluss har sällan någon riktig fallhöjd utan är till för att sättas i funktion om angränsande sjö (i det här fallet Asplången) skulle få ett alltför högt eller lågt vattenstånd.
Efter Asplången följer slussen vid Hulta (den heter Göteborg) och vid Bråttom (som passande döpts till Stockholm). Vid denna sluss har flera olyckor inträffat, därav det varnande ortnamnet. 1834 seglade till exempel ångfartyget Sjöhästen in i en bro här och 1904 kolliderade lastbåten Mars med en av slussportarna.
Vi närmar oss nu Norsholm vid sjön Roxens östra strand. Över våra huvuden brusar trafiken på E4 via en 22 meter hög bro och över en klaffbro susar stambanans tåg. Sjön Roxen är reglerad och klart farbar, en mötesplats för till exempel resenärer på Kinda kanal (byggd 1856–71) genom Linköping.
Vid Roxens västra sida kommer Göta kanals kanske främsta sevärdhet, den tidigare nämnda slusstrappan i Berg. Här lyfts båtarna fyrtio meter från Roxen till Boren, först med sju slussar i en magnifik trappa och därefter med åtta slussar i en glesare trappa genom samhället Berg. Mellan dessa trappor finns en konstgjord sjö med gästhamn. Hur dessa trappor skulle läggas diskuterades mycket innan beslut togs.
De sju ”Karl Johans slussar” byggdes åren 1815–18 och fick förstås namn efter dåvarande kronprinsen, som under hela byggnadstiden var mycket positiv till Baltzar von Platens idéer. De åtta slussarna uppe i Berg och förbi Brunnby-Heda är döpta efter Oscar I, Karl Ludvig Eugen (senare kung Karl XV), Frans Gustaf Oscar (den så kallade sångarprinsen Gustaf) och Oscar Fredrik (senare kung Oscar II).
Till höger ser vi snart Ljungsbro samhälle (med sin chokladfabrik). Här går kanalen i en spektakulär akvedukt över infarten till samhället.
Några stämportar och rullbroar leder in i den så kallade Långkanalen från Ljungsbro till Borensberg. Kanalen har här inga slussar och ses ofta på hög nivå över kringliggande ängar. Sjön Borens nivå nåddes redan genom slussarna i Berg. Stämportar ger trånga passager att sakta, sakta passera.
Ljungs slott passeras. Det ritades på 1700-talet av arkitekten J E Rehn för släkten von Fersen. Här bodde under de år då kanalen planerades Fabian von Fersen, bror till Axel von Fersen d y, han som 1810 mördades av en folkmassa i Gamla stan, delvis beroende på det kärleksförhållande han haft med den franska drottningen Marie-Antoinette. Fabian var positivt inställd till von Platens idéer.
Långkanalen fortsätter via en rad rullbroar och stämportar förbi gårdar med medeltida anor och delvis parallellt med Motala ström fram till Näs kraftverk och Borensberg. Denna senare ort hette förr Husbyfjöl och hade en gästgivaregård och en plankbro (fjöl betyder ”planka”). Här finns intill kanalen ett traditionsrikt näringsställe, Göta hotell, en vacker stenbro från 1797 och en sluss på 0,2 meters fallhöjd, en utjämningssluss mot sjön Boren. Den har döpts efter Oscar I:s fjärde son, Nikolaus August. Slussen är handmanövrerad, till skillnad från flertalet andra som är elektriskt styrda.
Boren ligger 73 meter över havet, den västligaste av tre välkända sjöar söder om en förkastningslinje från väst till öst. Att dessa sjöar, liksom Vänern och Vättern, skulle ingå i kanalplaneringen, var självklart. Till slut hamnade dock den östligaste, Glan, utanför.
Innanför den vackra pirarmen i Borenshult, med fem slussar framför oss, kan man komma att tänka på kriminalromanen Roseanna (filmad med Gösta Ekman som huvudpersonen Martin Beck), en av författarparet Maj Sjöwalls och Per Wahlöös deckarklassiker. En grävskopa får här upp liket, och en passagerare på passagerarbåten Diana är inblandad i den brottsliga intrigen. De fem slussarna i Borenshult omfattar drygt 15 meters fallhöjd och har fått namnet Minnets slussar, troligen med tanke på kanalens upphovsman Baltzar von Platen, som avled mitt under byggandet av sitt livsverk.
Inne i kanalen efter Borenshult färdas vi på 88,3 meters höjd över havet och vi har tre kilometer svensk industrihistoria framför oss. När kanalen skulle byggas insåg von Platen tidigt att det inte räckte med att massor av indelta soldater sattes att gräva. Helt nya krav på tekniska lösningar ställdes. Motala verkstad växte fram, många blivande svenska industrimän arbetade här och i Motala följde flera stora svenska industriföretag, som till exempel Electrolux. Här finns en bevarad torrdocka, ett verkstadsmuseum, ett väl renoverat vandrarhem i de gamla industribyggnaderna och spännande broar av olika slag in mot Motala centrum, hamnen och Vättern.
Slussen i Motala, tio centimeter hög, byggdes 1818 och fick namnet Föreningen med tanke på den norska unionen eller på att östgötadelen av Göta kanal nu förenades med västgötadelen. Här finns Göta kanalbolagets huvudkontor och ett kanalmuseum. Det första spadtaget på kanalen togs här den 24 maj 1810. Motala var då en liten fiskarby, som von Platen så småningom stadsplanerade.
Vi passerar nu de tre milen över Vättern till Karlsborg, centralförsvarsidéns maffiga. Västgötadelen av Göta kanal börjar idylliskt via Rödesund med välkända krogen Kanalhotellet in i Bottensjön.
Första slussen på västgötasidan är kanalsystemets äldsta och högsta enkelsluss, Karl XIII, i Forsvik. Den invigdes den 14 oktober 1813. Den här slussen var då 33 meter lång, vilket räckte mer än nog eftersom slussarna i Trollhättan var kortare. 1844 invigdes dock nya större slussar i Trollhättan och då fick Forsviksslussen förlängas, till Göta kanals längsta, 38 meter. Här i Forsvik finns också kanalens äldsta järnbro.
Forsvik är i dag ett industrimuseum med anor från medeltiden. Bruket har fått ett eget liv genom att författaren Jan Guillou låtit sin historiske romanhjälte Arn Magnusson starta bruket på 1200-talet. Vadstena kloster var ägare under lång tid, med kvarn, hammarsmedja och vattensåg. Här byggs i dag en replik i full skala av den år 1856 förolyckade hjulångaren Erik Nordewall.
Efter Forsvik följer en vildmarksnära del av Göta kanal, den så kallade Spetsnäskanalen. Sakta glider man genom urskogen och ut på sjön Viken, där dragvägarna fortsätter ut i vattnet på murar för att få ut de seglande fartygen på seglingsbart vatten. En ö med fiskgjusar passeras, tystnaden i ett skogssjölandskap är annars fullständig.
Vi är nu på toppen av kanalsystemet – 91,7 meter över havet. För att en kanal med sina slussar ska kunna fungera måste vattentillgången vara säkrad från ännu högre höjder.
Sjöarna Unden och Örlen med fallhöjd 25 meter mot Viken är kanalens källsjöar, som ger den garantin.
Sjön Viken avslutas i väster med en utjämningssluss vid byn Tåtorp, med gångspel och charmigt nytt vandrarhem. Slussen är döpt efter Daniel Thunberg, en ingenjör som vid 1700-
talets slut planerade kanalen tillsammans med von Platen.
Nu vidtar den så kallade Bergkanalen, en 3,5 kilometer lång vattenled delvis nedsprängd i urberget. Brist på effektiva sprängmedel gjorde att kanalen här är tolv fot smalare än normalt, 10,8 meter mot normalt 14,4.
Kanalen är trång, möten besvärliga och farten med nödvändighet långsam, neråt tre knop. De trånga passagerna hanterades förr med signalsystem och särskilda signalvakter. I dag sköts kommunikationen med mobiltelefoner.
Lanthöjden är en plats där den grävda kanalens högsta nivå har utmärkts med en obelisk. Här finns också en av kanalens välutrustade campingplatser.
Efter den trånga Bergkanalen följer en normalbred allékantad kanaldel genom jordbruksbygder, via den gamla arbetsstationen Påvelstorp och Vassbackens gästhamn. Vi håller kontroll över avståndet med hjälp av kanalens numrerade alnstenar, med tusen alnars avstånd (594 meter). Högsta tillåtna hastighet är fem knop, och man kan kontrollera att denna inte överskrids genom att mäta tiden mellan att alnstenarna passeras. Det måste minst gå fyra minuter mellan varje sten.
Kanalen går nu nästan rakt norrut via broar och stämportar fram till samhället Töreboda. Här möter vi två kontrasterande storheter, den tvärgående handdragna personfärjan Lina och västra stambanans x2000-tåg. År 1859 byggdes järnvägsbron över kanalen i Töreboda, två delar av västra stambanan förenades och Sverige fick samtidigt en enhetlig tid. De båda delarna av stambanan hade förut haft egna tidmätningar, nu gällde en enda för hela Sverige.
Töreboda var också den plats för vilken Baltzar von Platen hade tänkt en stor framtid. Här skulle den ”svarta” järnvägen möta den ”blå” kanalen, här skulle både gods och personer kunna byta färdmedel.
Snart nog kom dock tågtrafiken att konkurrera ut sjöfarten på kanalen. Töreboda blev aldrig den metropol von Platen hoppast på, och snabbtågen stannar inte alls.
Men Töreboda är ett tämligen livaktigt centrum för den bördiga jordbruksbygden på Vadsboslätten och ortens geografiska läge speglas elegant i det heraldiska kommunvapnet: ett blått band korsar två svarta streck mot gyllengul bakgrund.
De första slussarna på väg utför mot Västerhavet kommer vid Hajstorp. Här invigde Karl XIV Johan den 23 september 1822 västgötadelen av kanalen. Hajstorp var huvudort för västra kanalen.
Raden av slussar inleds med två dubbelslussar, den övre döpt efter den skotske kanalspecialisten Thomas Telford och den nedre till Krigsmakten som tack för att 58 000 indelta soldater under åren grävde på Göta kanal. I Riksberg byggdes tre slussar i rad, döpta efter Baltzar Bogislaus von Platen. Därnäst kommer Godhögens dubbelsluss, kallad Vetenskaperna.
Norrkvarn var nästa stora arbetsstation, med bland annat en akvedukt över Torvedsbäcken. Norrkvarn blir i dag en välbevarad museimiljö kring slussarna Slöjderna och Samuel Bagge (kanalbyggets förste ”övermechanicus”).
Vid Lyrestad möter kanalen dels järnvägen Mariestad–Gårdsjö, dels E20. Göta kanal avslutas ut mot Vänern (44 meter över havet) med en rad slussar: Handeln och Bergsbruket, Jordbruket, Bönder och Borgare, Präster och Adel, det vill säga de fyra grupperna i ståndsriksdagen, och till sist Konstitutionen, syftande på 1809 års regeringsform. Här i Sjötorp berättas kanalhistoria i det gamla magasinet men också i form av veteranbåtar och ett replikbygge av vänerslupen Oscar II.
Den trafik man tänkt för Göta kanal var frakt av gods – lätt, smidigt, snabbt och tullfritt genom Sverige. Skutor seglades över sjöarna och drogs med hästar eller oxar längs kanalerna. Men järnvägarna kom och tog över, sedan lastbilarna. Den sista stora transportören på kanalen fraktade zinkmalm till Belgien.
Passagerartrafiken på kanalen har gått i vågor. I dag är Göta kanalrederiets fartyg Juno den verkliga veteranen, byggd redan 1874.
Efter turen på Vänern – där magnifika Läckö slott längst ut på Kållandsö är ett lämpligt stopp – kommer nästa konstgjorda vattenväg, Trollhätte kanal. Här fanns tidigt ett kraftfullt uttalat behov av att lösa viktiga transportproblem på ett vettigt sätt. Bygderna kring Vänern hade viktiga exportvaror, till exempel trä och järn, och lika viktiga importbehov.
Problemet var de höga fallen vid Trollhättan (Stora Edet) och de mindre forsarna vid Lilla Edet. Enda lösningen var att lasta kärror med varorna och låta dragdjur dra lassen förbi fallen.
Den så kallade Edsvägen förbi fallen engagerade enligt Carl von Linné 1746 nära tusen dragdjur, kärror och män som drev på eller lastade om mellan båtar och kärror. Ett oerhört slit! Kring sekelskiftet 1700 byggdes den första slussen, i Lilla Edet, och Edsvägen kortades med några mil. Följande slussar byggdes utanför Vänersborg och i Trollhättan, bland annat med Christoffer Polhem som konstruktör. Den första slusstrappan förbi fallen stod klar i början av 1800-talet men var för snålt tilltagen och en ny slusstrappa byggdes fyrtio år senare. Dagens stora slussar byggdes i början av 1900-talet.
På väg ut mot Västerhavet, förbi Bohus fästning vid Kungälv och Göteborgs föregångare Lödöse, kommer dagens kanalresenärer till gästhamnar eller Packhuskajen. Då är man nära Gamla Älvsborg (ruiner finns kvar inne på en bryggerigård) och efterföljaren Nya Älvsborg. Älvsborg byggdes för att försvara inloppet till den smala svenska kilen mellan danska Halland och dansknorska Bohuslän. I två krig förlorade Sverige Älvsborg och tvingades lösa tillbaka fästningen med surt insamlade pengar.
Mötet med Atlanten i form av Skagerrak för därmed tankarna till ursprungsidén bakom Göta kanal, under fjolåret utsedd till ”årtusendets svenska byggnadsverk”. Kanalen skulle vara en effektiv väg för varor mellan Östersjön och svenska inlandet å ena sidan, stora världen å den andra. Man skulle klara sig från den danska tullen i Öresund.
Utvecklingen av kommunikationer gjorde att kanalen så småningom, inte så värst länge efter att den blivit klar, blev omodern. Men de tekniska lösningarna håller än i dag! Slussarna fungerar perfekt, lerblandningen i vallarna håller vattnet bättre än modern betong. Och en resa i fem knop tvärs över Sverige är både avkopplande, upplevelserik och ger resenären en grundlig lektion i svensk historia.
