Historiska resmål: Kyrkornas Caen

En upptäcktsfärd till fots är det perfekta receptet för ett givande besök i Caen. Den tusenåriga staden ligger vid floden Orne, i ett område rikt på välkänd historia. Här, mindre än två timmars tågresa från Paris, befinner vi oss nära såväl den berömda Bayeuxtapeten som D-dagens omtalade stränder.

8 februari 2008 av Lina Wingqvist

Större delen av Caen förstördes under andra världskriget, och staden fick sitt nu­varande ansikte under den återuppbyggnad som följde. De gulvita fasaderna dominerar – traktens speciella sten har flitigt använts som byggnadsmaterial. I dag är den lugna, relativt lättöverskådliga staden huvudort i såväl departementet Calvados (äppelbrännvinet med samma namn kommer härifrån) som i regionen Basse-Normandie.

Den som söker efter Caens ursprung stöter snart ihop med Vilhelm Erövraren. På 1000-talet gav han upphov till tre i dag oundvikliga sevärdheter kring vilka staden, som kom att få stor betydelse såväl religiöst som politiskt, växte fram. De tre är klostren L’Abbaye-aux-Hommes och L’Abbaye-aux-Dames samt – ungefär mittemellan dessa – stadens upphöjda hjärta: den imponerande borgen, Le château.

Till borgens grannar hör det trevliga stråket Rue Saint Pierre, och i detta område finns det bland affärerna många kaféer, dit besökaren kan ta sin tillflykt om det börjar regna (vilket det alltsomoftast gör).

Tillsammans med resten av Normandie blev Caen franskt 1204. Under hundraårskriget (1337–1453) tillhörde området under drygt trettio år England, fram till 1450. En påminnelse om engelsmännens närvaro finns vid borgens norra ingång. Här ligger universitetet, vilket grundades 1432 och är ett av Frankrikes äldsta. Dagens universitetsområde tillkom efter andra världskriget och invigdes för precis femtio år sedan, 1957. Den mäktiga borgen har förändrats en hel del sedan medeltiden. Området innanför de höga murarna hyser i dag bland annat ett konstmuseum och Musée de Normandie. Den som här uppifrån njuter av utsikten förstår varför Caen ibland kallas la ville aux cent clochers – ”staden med hundra kyrktorn”.

Oäktingen som erövrade England

Vilhelm Erövraren, eller Guillaume le Conquérant som han kallas i Frankrike, har inte alltid gått under detta krigiskt klingande namn. Han omtalas även som Vilhelm Bastarden, eftersom han, född omkring 1028, var illegitim son till hertig Robert I. År 1035 blev han hertig av Normandie, som Vilhelm II.

Han gifte sig med Mathilda av Flandern, och det var för att få påvens förlåtelse för att de hade ingått äktenskap trots att de var släkt (visserligen på långt håll), som paret lät uppföra de två för Caen så viktiga klosterkomplexen med varsin tillhörande kyrka: L’Abbaye-aux-Hommes och L’Abbaye-aux-Dames, med kyrkorna Saint-Étienne och Sainte-Trinité.

År 1066 besegrade hertig Vilhelms trupper engelsmännen i samband med det berömda slaget vid Hastings. Därmed blev han kung av England, som Vilhelm I, och det är också denna militära seger som gett honom tillnamnet »Erövraren». Den berömda drabbningen skildras på den fascinerande Bayeuxtapeten, som finns i staden Bayeux, ungefär tre mil från Caen. I myllret av soldater och hästar på det cirka 70 meter långa broderiarbetet återfinns förstås Vilhelm Erövraren.

Vilhelm I dog 1087, ungefär sextio år gammal. Hans grav finns i Caen, givetvis i kyrkan som tillhör L’Abbaye-aux-Hommes.

Nordiska Normandie

Regionens ursprung anas redan i namnet Normandie, vilket betyder »Nordmännens land». Det var mycket riktigt en man från norr som i början av 900-talet grundade Nor- mandie – den skandinaviske vikingahövdingen Rollo, som (liksom sin ättling Vilhelm Erövraren) i dag står staty i den normandiska staden Falaise. Sedan ett halvt sekel erbjuder universitetet i Caen undervisning i nordiska språk. Dessutom anordnas i staden varje år den storslagna kulturfestivalen »Les Boréales» (ungefär »De nordliga»). Under två veckor nu i november erbjuds ett digert program, med bland annat författarbesök och filmvisningar – den här gången med särskilt fokus på Sverige.

www.crl.basse-normandie.com 

Caen

Caen har cirka 120 000 invånare. I den avgörande omgången av presidentvalet i våras var socialistpartiets kandidat Ségolène Royal mer populär här (55,6 procent) än vinna- ren Nicolas Sarkozy, högerpolitikern som nu är Frankrikes högste ledare.

Krig och fred

De allierade truppernas landstigning i Normandie den 6 juni 1944 – D-dagen – skulle för såväl Frankrikes som Europas del leda till befrielse från Hitler-Tyskland, men för Caens räkning även till att stadskärnan bombades till oigenkännlighet. Efter kriget ägde en återuppbyggnad rum, och en av stadens nya gator fick heta just Avenue du 6 juin. En bit ifrån Caens centrum ligger det ambitiösa museet Le Mémorial de Caen, som invigdes 1988 och som har freden som uttalad ledstjärna. Här skildras andra världskriget, med dess för- och efterspel. I anslutning till museet, som även tar upp dagsaktuella teman, finns ett galleri där Nobels fredspristagare presenteras.

Museets hemsida finns på www.memorial-caen.fr 

Missa inte...

De tre »måstena»

Vilhelm Erövrarens och hans hustrus, drottning Mathilda, kloster, Abbaye- aux-Hommes och Abbaye-aux-Dames, med sina respektive klosterkyrkor, samt den medeltida borgen.

Église Saint-Pierre

Denna intagande kyrka, med sitt gotiska kyrktorn, reser sig mitt i staden, precis nedanför borgen.

Rue Froide

Den medeltida, slingrande »Kalla gatan» är en mysig tvär- gata till centrala Rue Saint Pierre.

Bokhandlar

Den fransktalande bokmalen rekommenderas att botanisera i någon av stadens många bokhandlar – förslagsvis i välsorterade Librairie Frérot, vid övre änden av Rue Froide, eller i vackra Librairie Générale du Calvados på Rue Saint Pierre.

För ostälskaren

Restaurangen Maître Corbeau har bland annat Fondue Normande på menyn.

Lina Wingqvist

Publicerad i Populär Historia 11/2007

Kanske är du intresserad av...

Läs också