Historiska Resor: Toledo – Spaniens hjärta
Men det är inte därför staden blivit ett populärt utflyktsmål för Madridborna och en självklar turistattraktion för många Spanienresenärer. I Toledo, mer än någon annanstans i Spanien, finns på en koncentrerad yta välbevarade rester från landets alla politiska, religiösa och kulturella epoker. När romarna kom till den naturligt skyddade klipphöjden år 192 f Kr fanns här redan en betydelsefull iberisk bosättning. För romarriket blev Toledo en strategisk mittpunkt på den iberiska halvön, en viktig vägkorsning. På 500-talet gjorde nya härskare, västgoterna, Toledo till sin huvudstad. Även under muslimskt herravälde behöll staden rollen som politisk högborg i Spanien.
Strax efter att Alfons VI av Kastilien intagit Toledo år 1085 utsåg Vatikanen staden till centrum för kyrkan i Spanien. De spanska monarkerna bosatte sig här och gav på så vis Toledo yttersta maktstatus.
Av katedraler, synagogor, kyrktorn, murar och broar drar inget blickarna åt sig som El Alcázar, vars imposanta väggar reser sig från stadens högsta punkt. Liksom resten av Toledo har dess funktion och utseende skiftat med tiden. I dag är borgen under grundlig
renovering med oklart slutdatum. Under spanska inbördeskriget var för en tid nationalister belägrade i El Alcázar. I kapplöpningen om Madrid omdirigerade general Franco trupperna för att undsätta sina män och inta Toledo. Han förlorade därmed två viktiga veckor under vilka republikanerna hann förbereda sitt försvar av Madrid och också få förstärkning från de så kallade Internationella brigaderna. Många menar att detta förlängde inbördeskriget.
Toledo, vars gamla stadskärna för drygt tjugo år sedan utsågs till världskulturarv av Unesco, får årligen en och en halv miljon besökare. Många kommer för att se processionerna under Corpus Christifirandet i juni, som anses vara bland de bästa i Spanien. Även om de varmaste månaderna på året inte är att rekommendera, kan sommarbesökarna alltid finna svalka i någon av alla restauranger. Och en tusenårig bodega är ju en historisk upplevelse i sig.
El Greco
Domenikos Theotokopoulos har gått till konsthistorien med sitt betydligt mindre grandiosa smeknamn El Greco – »greken». Efter studier på Kreta, där han föddes 1541, fortsatte skolningen till renässanskonstnär i Venedig. El Greco lärde sig där att få ut maximal effekt ur ett fåtal färger och att koncentrera betraktarens blick till ansiktena på sina porträtt. När han begav sig vidare till Rom var det med en särpräglad stil och ett gott självförtroende. Trots tidens starka arv från Michelangelo och Rafael var El Greco fast besluten att utveckla sina egna idéer. Om Michelangelo lär han ha sagt: »Han var en bra man, men han kunde inte måla.» Med denna attityd blev greken snart obekväm i Italien. 1577 flyttade han till Toledo, blev förtjust och stannade till sin död 1614. Under en tid levde han välbeställd på att måla porträtt och altartavlor, för vilka han krävde rikligt betalt.
Men liksom många konstnärsöden slutade även El Grecos i fattigdom. Toledos förmögenheter sinade och med dem målarens privata ekonomi. Kvar lämnade han en rad tavlor – djärva, originella och i dramatiska färger. Inte helt olika konstnären själv.
Tre religioners huvudstad
»De tre religionernas huvudstad» samlade under medeltiden judar, araber och kristna. Tillsammans arbetade man för att introducera arabisk och grekisk filosofi, kultur och vetenskap i Spanien. Spåren efter denna blandning i arkitektur och konst är huvudanledning till Toledos popularitet i dag.
Strax efter att Granada fallit i de katolska monarkernas händer 1492 gavs Spaniens muslimer och judar ett ultimatum: konvertera till kristendom eller försvinn. Ekonomin drabbades hårt när stadens judiska invånare gav sig av. Och efter att Madrid utsetts till huvudstad 1561 halverades Toledos befolkning på hundra år. Bland dem som flydde staden fanns många araber, vilket innebar att flera erkända konstnärer försvann.
Katedral med konstskatter
Mitt bland trångbodda stenhus, snirklande gränder och små plazas reser sig den jättelika katedralen, men dess storlek förstår man först när man kliver in på det schackrutiga stengolvet. Den långa kön av turister sväljs snabbt av valvens och de många rummens rymd i vad som varit helig plats sedan 600-talet. Det som först var en västgotisk kyrka förvandlades under tre sekler av muslimskt styre till moské. När Alfons VI:s kristna trupper erövrade Toledo på 1000-talet lovade kungen att bevara moskén åt den stora muslimska befolkningen. Av det löftet blev endast ruiner.
På 1200-talet började man på samma plats att bygga katedralen. Nästan 300 år senare stod den klar och i dag rymmer den konstskatter som tavlor av Narciso Tomé och El Greco samt ett 200 kilo tungt liturgiskt kärl från 1500-talet av rent silver och guld.
Missa inte...
Stenbänkarna med Don Quijote-motiv på Plaza de Zocodover där man kan betrakta folkvimmel, fåglar och vackra hus.
Iglesia de Santo Tomé, där El Grecos mästerverk »Greven av Orgaz begravning» finns.
Carcamusa-tapas, en för Toledo typisk maträtt, som består av fläskkött, champinjoner, chorizo och ärtor i tomatsås.
Río Tajo En promenad längs Río Tajo ger en känsla av stadens naturliga skydd där den reser sig brant från flodkanten.
De två synagogorna i Toledos gamla judiska kvarter, Sinagoga del Tránsito och Sinagoga de Santa María la Blanca.
Marcus Svensson
