Historiska resmål – fantastiska Florens

Florens i Toscana är nästan synonymt med den italienska renässansen – det nytänkande inom kul­tur och vetenskap som växte fram i slutet av medeltiden. I staden levde och verkade berömdheter som arkitekten Brunelleschi, författarna Dante och Boccaccio, konstnärerna Michelangelo, Leonardo da Vinci och Rafael samt veten­skapsmannen Galileo Galilei.

19 mars 2008 av Per Idborg

Florens har dock anor från antiken. Staden grundades sannolikt av veteraner ur den romerska armén på 100-talet f Kr, och det romerska arvet gör sig fortfarande på­mint i de centrala stadsdelarna genom det raka gatunätet. Florens blev snabbt en viktig handelsplats på grund av sitt strategiska läge vid floden Arno. På 1000- och 1100-talen upplevde staden en ekonomisk tillväxt som banade väg för självständighet som stadsstat.

Stora rikedomar från handel med bland annat ull och textilier, samt det mäktiga bankväsendet, lade grunden för den kulturella blomstringstiden under 1300-, 1400- och 1500-talen. Från 1434 och med några få avbrott ända fram till 1737 styrdes Florens av släkten Medici. När ätten dog ut införlivades Toscana med Österrike. 1861 blev området en italiensk provins. Under andra världskriget ockuperades staden av tyskarna 1943–44, innan den befriades av de allierades styrkor.

I dag är Florens ett av Italiens mest kända resmål, med över fyra miljoner besökare årligen. Turisterna är som flest – och trängseln som värst – under högsäsongen juli-augusti, då också värmen är som mest tryckande. Bästa tiden för ett besök är därför under våren eller hösten. Oavsett när man åker är det en god idé att förboka biljetter till de populäraste museerna, som Galleria dell’Accademia, för att undvika de värsta köerna.

Sevärdheterna ligger tätt i stadens historiska centrum på nordsidan av Arno, så det lättaste sättet att ta sig runt är till fots. Se dock upp för trafiken; även om de centrala delarna är avstängda för genomfart under dagtid, far vesporna fram längs gator och gränder.

Vill man ha mer lugn och svalka kan man söka sig till de trivsamma kvarteren och parkerna på sydsidan av Arnofloden. Här finns fina utsiktspunkter över staden, till exempel Piazzale Michelangelo. Mellan alla museer, palats och kyrkor ligger butiker för välkända modemärken, och prisvärda italienska skoaffärer.

Restauranger finns det också gott om – undvik turistfällorna vid de stora stråken och leta efter ställen dit florenti­narna själva går; det lönar sig för såväl smak­lökar som plånbok. När man efter en god italiensk middag låter dagens intryck sjun­ka in under en långsam promenad hem i gatlyktornas sken längs Arno – då är det lätt att känna magin med Florens!

Per Idborg

Familjen Medici styrde i staden

Florens historia är starkt präglad av släkten Medici. Under 1200-, 1300-och det tidiga 1400-talet blev familjen mycket väl-beställd genom handel och bankverksamhet. 1434 grep klanens huvudman Cosimo den äldre makten i staden. Med undantag för två kortare episoder i början av 1500-talet skulle familjen Medici komma att behålla kontrollen fram till 1737, då den styrande grenen dog ut på manssidan.

Medicéernas stora rikedomar gjorde det möjligt för dem att stötta många konstnärer under framförallt 1400- och 1500-talen, samt bekosta många palats, kyrkor och bibliotek. Man har menat att släkten Medici i stor utsträckning möjliggjorde den italienska renässansen.

En av de mest kända familjemedlemmarna är Cosimo I, som 1555 erövrade den rivaliserande staden Siena och tog kontroll över Toscana, vilket gjorde honom till storhertig. Florens berömda konstmuseum Uffizierna uppfördes ursprungligen av Cosimo I runt 1570, för att användas som ämbets-verk och kontor. 1743, efter att den siste storhertigen av släkten, Gian Gastone, dött, skänkte hans syster familjens konstskatter till Toscana. De kom att utgöra grunden för museets samlingar.

Från släkten Medici härstammar också fyra påvar, bland andra Leo X och Clemens VII, samt två franska drottningar: Katarina av Medici och Maria av Medici.

Stendahls Syndrom

Den franske författaren Stendhal (pseudonym för Henri Beyle, 1783–1842) tjänstgjorde som officer i Napoleons armé, och deltog bland annat i fälttåget mot Italien. Där förälskade han sig i den italienska kulturen. Under ett besök i kyrkan Santa Croce i Florens 1817 blev han så överväldigad av den konstnärliga skönheten att han drabbades av yrsel och blev svimfärdig.

När den italienska psykiatern Graziella Magherini på 1970-talet studerade liknande symptom hos sina patienter, gav hon fenomenet namnet Stendhals syndrom: en form av panikattacker utlösta

av överväldigande upplevelser, till exempel i form av en stor koncentration vacker konst, som orsakar snabba hjärtslag, yrsel eller hallucinationer.

Missa inte...

Palazzo Vecchio

Imponerande palats och medeltida regeringsbyggnad, invändigt smyckad med konst av bland andra Michelangelo och Donatello. Fortfarande Florens stadshus.

Ponte Vecchio

Medeltida bro över Arno, kantad av små guldsmedsbutiker. Ovanför bron löper familjen Medicis flyktkorridor mellan Uffizierna och Palazzo Pitti.

Uffizierna

Ett av världens mest kända konstmuseer, med verk av bland andra Botticelli, Rafael och Leonardo da Vinci.

Galleria dell’Accademia

Konstmuseum, mest berömt för Michelangelos staty »David», men här finns även många andra betydande verk.

Läs Historiska resmål – handelsstaden Lübeck >>

Publicerad i Populär Historia 3/2008
Florens_ponte_vecchio
Florens_ponte_vecchio

Kanske är du intresserad av...

Läs också