Historiska resmål – praktfulla Prag

I Prag trängs välbevarade gotiska katedraler, pampiga adelspalats och utsökta sekelskifteshus bland medeltida gränder och majestätiska boulevarder. Resenären möter en stad som vuxit fram i spänningsfältet mellan tyskt och tjeckiskt, öst och väst, protestantiskt och katolskt. Stadsbilden är ett stycke europeisk historia och det är inte utan anledning som staden ibland kallas ”Europas hjärta”.

Tvärs igenom Prag flyter Moldau (Vltava på tjeckiska), en biflod till Elbe. Stränderna har varit bebodda i flera tusen år, men det var först på 800-talet som ett samhälle började växa fram kring ett grundare parti av floden, lämpligt som övergång. Namnet Prag kommer för övrigt från det tjeckiska ordet prah, som betyder just vadställe.

På en kulle ovanför flodens västra strand anlades Pragborgen, Prazsky hrad. Den har byggts till väsentligt under århundradenas lopp och är i dag ett av Europas största slott. På östra flodstranden, där Gamla staden (Staré Mesto) ligger, tog ett annat samhälle form. Redan på 1000-talet var torget här en viktig handelsplats, och staden växte genom invandring av tyska, franska och judiska köpmän och hantverkare. Prags – och Europas – äldsta synagoga, med det märkliga namnet Gamla nya synagogan, uppfördes 1270.

På 1300-talet upplevde Prag sin första storhetstid då den tysk-romerske kejsaren Karl IV gjorde staden till central- och residensort i sitt välde. Från denna tid härstammar flera av Prags främsta historiska sevärdheter, bland annat den magnifika Karlsbron. 1344 blev staden ärkebiskopssäte och fyra år senare grundades Karlsuniversitetet, Centraleuropas första universitet.

Prag har präglats av en sammansmältning av tysk och slavisk (tjeckisk) kultur. Under reformationen, som i Tjeckien inleddes av teologen Jan Hus redan i början på 1400-talet, invandrade många tyska protestanter. Resultatet blev att ekonomin och handeln blomstrade – samtidigt som religiösa motsättningar skapade problem.

Efter trettioåriga kriget slogs det fast att Prag med omnejd skulle vara katolskt. Många protestanter tvingades fly till andra länder. Beslutet slog också hårt mot stadens ekonomi, och dess ställning i det tysk-romerska kejsardömet försvagades. I dag är Prag en av Europas mest spännande och tilltalande städer. Ekonomin och kulturlivet blomstrar ånyo. Här finns en härlig blandning av klassiska operahus, modern klubbmusik, anrika teatrar och spontan performancekonst. Prag har något att erbjuda de flesta.

Kafka och det judiska Prag

Tysk-romerska kejsare och medeltida helgon får ursäkta – Prags internationella superkändis heter Franz Kafka. Den klaustrofobiska litteraturens hjälte föddes i en tysk-judisk familj 1883. Franz Kafkas liv präglades av ensamhet och utanförskap. Vännen Max Brod lyckades ibland dra med honom till någon av stadens litterära salonger, och antagligen träffade han där en annan tyskspråkig jude som arbetade i staden 1911–12 – den vid tiden relativt okände fysikern Albert Einstein. Men Kafka trivdes aldrig i salongsmiljön.

Han hyste också stora tvivel på sitt för­fattarskap. En kort tid före sin död 1924 bad han Max Brod att bränna hans manuskript, men Brod bröt löftet och såg till att romanerna Processen, Slottet och Amerika bevarades för eftervärlden.

Kafka föddes för övrigt i stadsdelen Josefov, som under lång tid utgjorde Prags judiska ghetto. När Hitlertyskland ockuperade Prag lät nazisterna bevara de sex synagogorna och den gamla judiska kyrkogården, eftersom de tänkte sig ett »museum över en utplånad ras».

Vaclavplatsen – stadens nav

Gamla staden må vara Prags historiska centrum, men för dagens Pragbor är det Vaclavplatsen i Nové mesto som utgör stadens pulserande nav. Nové mesto betyder »nya staden», men har kallats så sedan 1300-talet. Den långsmala Vaclavplatsen var ursprungligen en hästmarknad, men rustades upp under 1800-talet och döptes om efter Böhmens skyddshelgon Sankt Vaclav.

Här lästes Tjeckoslovakiens självständighetsdeklaration upp i oktober 1918, och under Pragvåren 1968 demonstrerade tusentals människor här mot den sovjetiska invasionen. Ett halvår senare satte den tjugoårige historiestudenten Jan Palach eld på sig själv på Vaclavplatsen i protest mot ockupationen. På platsen där han föll finns i dag ett minnesmärke i brons.

Skådeplats för trettioåriga kriget

År 1648 utkämpades trettioåriga krigets sista strider inne i Prags stadskärna. När fred slöts i tyska Westfalen var svenskarna som bäst i färd med att belägra staden. På grund av långsam kommunikation fortsatte strider-na även efter fredsslutet. Prags västra delar och slottet intogs, men över floden och den befästa Karlsbron kom inte svenskarna. De var dock inte alltför besvikna när de reste hem. Med sig tog de nämligen ett rikt krigsbyte, bland annat de värdefulla böckerna Silverbibeln och Djävulsbibeln, som ännu är i svensk ägo.

Det var också i Prag som trettioåriga kriget bröt ut 1618. När religionsfriheten för Böhmens protestanter upphävdes, startade en revolt. En rasande folkmassa stormade Pragborgen och fann två katolska rådsherrar, vilka – tillsammans med en sekreterare – helt sonika slängdes ut genom ett fönster. Endast en välplacerad gödselstack under fönstret räddade deras liv. »Defenestrationen i Prag» utmynnade i det storkrig mellan Europas protestantiska och katolska stater, som skulle vara i tre decennier.

Missa inte...

Karlsbron

I 460 år var Karlsbron den enda förbindelsen över floden Moldau (Vltava). 520 meter lång och krönt med praktfulla statyer har bron blivit Prags självklara symbol.

Pragborgen

Det rymliga slottet är 500 meter långt och 100 meter brett, och inhyser bland annat den gotiska S:t Veitsdomen från 1300-talet.

Wallensteins palats

Palatset är döpt efter ägaren Albrecht von Wallenstein, Gustav II Adolfs fiende i trettioåriga kriget. Palatsets trädgård är en stillsam oas bland de myllrande gränderna på västra sidan av floden.

Pilsnern

Tjeckernas berömda ljusa brygd har gjort Prag till ölets huvudstad och tjeckerna till »världsmästare» i ölkonsumtion. Utbudet är stort.

Gamla stadens torg

Här ligger den magnifika Tynkatedralen och Rådhuset, vars astronomiska ur från 1400-talet är en populär turistattraktion.

Publicerad i Populär Historia 4/2008