Julbocken – i maskopi med mörka makter

Julbocken är en av våra äldsta och allra mest populära julfigurer. Numera är den ofta tillverkad av halm och verkar harmlös där den står vid spisen eller under julgranen.

Förr hade dock julbocken rykte om sig att vara betydligt äventyrligare och farligare, och var förknippad både med fruktbarhet och mörka makter.

Julbocken tog sig olika skepna­der. Han kunde dyka upp som den som delade ut julklappar, som okynnig deltagare i julupptåg, eller som ett övernaturligt väsen som skugglikt närmade sig gårdarna under midvintern. Föräldrar kunde hota med julbocken – om barnen inte uppförde sig skulle han komma och stånga dem.

I folktron fanns även den så kallade skördebocken som var en symbol för fruktbarhet. Skördebocken brukade tillverkas av den sista kärven halm från det gångna året med önskan om god bärgning kommande år.

1700-talets julupptåg

Första gången julbocken nämns i officiella sammanhang är i början av 1700-talet, då myndigheterna försökte sätta stopp för tiggeriet och fylleriet i samband med så kallade julupptåg.

I jultider, någon gång mellan luciakvällen och tjugondag Knut, brukade utklädda ungdomar gå från gård till gård för att tigga pengar, mat och dryck till julens fester. Bland tågets stjärngossar, vise män, Josefgestalter och andra figurer var julbocken en given deltagare.

Klapperbock

Julbockens roll var att busa och roa för att få folk att ge generösa gåvor. Den som före­ställde julbocken klädde sig i en egenhändigt tillverkad bockmask som gärna skulle se så skrämmande ut som möjligt.

Ofta var bockmasken fäst vid en stång som bands mot ryggen och när bäraren drog i snöret klapprade bocken med underkäken. Därför kallades den ibland klapperbock.

Julupptåg förekom i hela Sverige och var från början tänkta som insamlingar till fattiga, men upptågen urartade med tiden och pengarna gick istället till fester och fylleri. Så småningom fick myn­digheterna upp ögonen för sedvänjan och försökte med olika dekret sätta stopp för nöjet.

I en förordning från Stockholm 1721 står det: ”Den som understår sig att hädanefter löpa om­­kring Gator och Gränder med den så kallade Juhlbocken, Stjärnan och andra fåfängligheter, den skal genast fasttagas och med behörig näpst blifva ansedd.”

Julbocken hos Elsa Beskow

Även i senare tid, när julbocken dela­de ut julklapparna, kunde det gå livat till. Det finns många skildringar av hur bocken både skrämde och gladde. Det kanske mest kända exemplet är Elsa Beskows saga Petters och Lottas jul. När tomten gör sitt intåg vid slutet av 1800-talet gör han det i sällskap med bocken, som drar hans last.

Publicerad i Populär Historia 12/2006