Den svenska midsommartraditionen

I bondesamhället var midsommarfirandet förknippat med kärlek och erotik. Den magiska natten hörde främst ungdomen till och dansen skulle pågå ända till gryningen. Men den gamla seden har ofta skiftat form.

Midsommarfirande i Småland.

© Pehr Hörberg/Nordiska museet

Midsommar är Sveriges stora sommarfest. Värmen har kommit och nätterna är långa och ljusa. Midsommarstången kläs och reses, vi binder kransar och äter jordgubbar. Det är en traditionstyngd högtid, då vi gärna vill värna om urgamla seder.

Men traditioner är luriga; de förändras ständigt och är inte alltid vad de vid första anblicken synes vara. Det är ofta svårt att säga var och när de uppkommit, varför de förändras eller ibland försvinner helt. Midsommar är en sammansmältning av gamla och nya traditioner; en lång historia vars början är höljd i dunkel.

Då infaller midsommar

Ursprungligen var midsommarfirandet en kyrklig högtid, tillägnad Johannes Döparen, vars kalenderdag infaller den 24 juni.

År 1953 bestämdes det att midsommardagen alltid skulle firas på en lördag, för att bättre passa in i arbetsveckan. Midsommardagen är nu rörlig mellan 20 och 26 juni och midsommarfton mellan 19 och 25 juni.

Medeltidens midsommarfirande – rituell öldrickning och blot

En utbredd uppfattning är att dansen kring stången är rester av en forntida fruktbarhetsfest till sommarsolståndets ära och att stången ursprungligen var en fallossymbol. Men vi vet faktiskt väldigt lite om forntidens midsommarfirande.

Det är sannolikt att man på något sätt firade sommarsolståndet, och att gissa att högtiden hade med fruktbarhet att göra ligger nära till hands. Däremot vet vi inget om hur festen gick till, bortsett från en enstaka antydning i medeltida källor om rituell öldrickning och blot under vikingatiden.