Depression okänt under stormaktstiden

Idéhistorikern Kristiina Savin har skrivit en avhandling kring 1600-talets syn på lycka.

För 1600-talets svenskar var tillvaron osäker. Krig, svält och epidemier härjade och många levde i fattigdom. Barnadödligheten var hög och i en tid utan antibiotika kunde en enkel infektion leda till döden, oav­sett hur stark och väl­mående man var.

Idé- och lärdomshistorikern Kristiina Savin har skrivit en avhandling om hur människor såg på lycka, olycka och livets oberäknelighet i stormaktstidens Sverige. Enligt henne hade begreppet lycka en annan innebörd än i dag, och att vara lycklig var ingenting som folk räknade med.

Du kallar din avhandling Fortunas klädnader. Vem var Fortuna och vad hade hon för betydelse?

– Fortuna var ursprungligen en romersk lyckogudinna. Svenskarna på 1600-talet trodde självfallet inte på henne som en gudom, för dem fanns det bara en Gud. Fortuna användes i stället som en sinnebild för lyckans växlingar. Det var Fortuna som av­gjorde om man hade tur eller lycka i olika företag med oförutsägbar utgång.

Hur förklarade man livets växlingar mellan mot- och medgångar på 1600-talet?

– Religionen hade ett oerhört starkt inflytande och föreställningen om Fortuna var inordnad i en kristen världsbild. Ytterst var det Gud som styrde över mänsklig lycka. Uttryck som ”Människan spår – Gud rår” eller ”I dag frisk och röd – i morgon död” visar hur man såg på livets oberäknelighet. Man kunde förklara händelser med att de var Guds straff eller Guds prövning.

Betyder det att man inte hade något eget ansvar för sin lycka – kunde inte 1600-talsmänniskan sträva efter att »förverkliga sig själv»?

– Att förverkliga sig själv är ett begrepp som har börjat användas först inom modern psykologi. I min forskning har jag intresserat mig mycket för språket och hur de begrepp vi använder påverkar våra förväntningar på livet. I stället för självförverkligande pratade man på 1600-talet inom den lutherska traditionen om ”kallelse”. Enligt tidens ideal skulle människan göra sitt bästa för att följa sitt kall.

– Men i sådant man inte kunde rå över förväntades en god kristen att med förtröstan lägga sitt öde i Guds händer.

I en tid när det inte fanns bote­medel för en mängd vanliga sjukdomar fick nästan alla föräldrar uppleva att förlora något av sina barn. Kunde man över huvud taget vara lycklig under sådana omständigheter?

– I de källor jag använt skildras livet ofta som ett elände kantat av olyckor. När något gott händer be­skrivs det av 1600-talsmänniskan som en lycklig till­dragelse.

– Medan vi betraktar lyckan som normaltillstånd och olyckan som undantag var det ofta tvärtom på 1600-talet. Det fanns en stark tradition av att man skulle be böner varje dag. Om något lyckligt inträffade var det viktigt att tacka Gud. Kanske kan man se detta som en form av positivt tänkande.

Hände det aldrig att folk drabba­des av utbrändhet och depressioner som vi?

– Många var naturligtvis olyckliga, men begreppet depression fanns inte. Enligt kristen tro var det heller inte accepterat att helt ge efter för misströstan. Även om allt såg svart ut skulle man behålla hoppet.

– Det fanns en föreställning om att ju svårare man hade det i jordelivet desto bättre skulle man få det i livet efter detta. I den tidens mot­svarighet till självhjälpsböcker, så kallade ”trösteböcker”, fick man veta att ”de gudsfruktigas tårar återgäldas med glädje i himlen”.

Vilka andra källor har du använt för att utläsa vilka ideal som fanns och hur lycka och olycka hanterades?

– Jag har utgått ifrån en mängd olika skrifter: läroböcker, andaktsböcker, levnadsskildringar, dagböcker, skillingtryck och predikningar. Framförallt har jag letat efter föreställningar och förhållningssätt som betraktades som allmängods på den här tiden.

Kan vi lära oss något av 1600-talets människor för att själva bli lyckligare?

– Vi räknar ofta med att vara lyckliga och framgångsrika. Kanske borde vi vara mer medvetna om att livet är osäkert, att det kan gå upp och ner. Man ska heller inte glömma att i många delar av världen lever människor fortfarande under liknande villkor som man gjorde här på 1600-talet.

Vi svenskar är lyckligt lottade!

Vad ägnar du dig åt nu när avhandlingen är klar?

–Generellt tycker jag att det är hemskt spännande med känslornas historia. Jag har nyligen avslutat ett sidoprojekt om blyghetens historia, från antiken till nutid. Nu hoppas jag kunna forska vidare om suckarnas historia – suckar tycks ha varit en viktig gest i äldre tider.

– Jag tycker också det är väldigt roligt att undervisa, vilket jag kommer att fortsätta med.

Varje nytt nummer av Populär Historia är fyllt med intressanta, roliga och fördjupande artiklar om livet i Sverige – från vikingatiden till folkhemmet.

Använd ditt specialerbjudande nu!

Publicerad i Populär Historia 4/2012