Glögg serveras på isen av Strömsholms ridklubb i södra Västmanland 1923.

© Miliseum

Glögg till jul 1800-talsfenomen

Varmt vin med kryddor gick från ett sätt att dölja surt vin till att bli en julsed. Vi har följt glöggens väg genom historien!

30 november 2019 av Katarina Lindbergh Harrison

Traditionen att dricka glögg i jultid uppstod på 1800-talet, men själva drycken är betydligt äldre än så. Svaret på frågan kan faktiskt börja i öldrickning, eftersom julöl är en mycket äldre tradition än glögg.

Sedan många århundraden tillbaka, åtminstone sedan medeltiden, då det finns källmaterial att tillgå, var svensk julölsbryggning något särskilt. Man slarvade inte, och ölet skulle göras i god tid före julfirandet, helst vid Annadagen den 9 december. Det till och med lagstiftades om ölbryggning inför julen.

Juldrycken framför andra var alltså öl, något som inte ifrågasattes förrän julmusten steg in på arenan som ett alkoholfritt alternativ i början av 1900-talet.

Kryddat vin sedan medeltiden

Med glöggen var det annorlunda. Den kunde inte ersättas av julmust, och denna kryddade vinblandning var i början av förra seklet etablerad som värmande stämningshöjare vid granen eller under slädturen. Den hade föregåtts av liknande drycker med vackra namn som lutendrank, hypokras och klaret – vita eller röda viner som smaksattes med honung och andra kryddor.

FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Sådana drycker förekom redan under antiken och är välkända i medeltida källor. Deras tillkomst kan förklaras på flera sätt. För det första höll vin förr inte alltid bästa kvalitet. Det surnade och tappade smak i kontakt med luftens syre. För att det ändå skulle kunna drickas tillsattes kryddor. Men kryddorna fyllde inte bara denna funktion, de signalerade också att värden hade råd med fina kryddor som ingefära eller kanel.

Rykande het glögg serveras på friluftsmuseet Disagården i Gamla Uppsala 1954.

© Uppsala bild/Upplandsmuseet

Att drycken serverades uppvärmd, särskilt under den kalla årstiden, berodde naturligtvis på att det var trevligt att få något värmande och stärkande innanför västen. Även andra drycker, såsom öl, kunde värmas av samma skäl.

Glögg ska drickas med försiktighet. När den franske marskalken Gilles de Rais, samtida med Jeanne d’Arc, ställdes inför rätta för kätteri (han hade bland annat förgripit sig på och dödat ett stort antal barn samt, menade man, samtalat med demoner) skyllde han sitt beteende på det värmda, kryddade vinet.

Glögg juldryck på 1800-talet

Det var under 1800-talet som glöggen utvecklades till en juldryck. Hemgjorda blandningar var vanligt, och vinhandlare hade egna recept. I ett enkelt svenskt sådant från 1837 skildras tillvägagångssättet:

Vanligt rödt win uppkokas med något muskotblomma, kanel och kryddnejlikor, jämte nödigt socker och antändes. När det slutat brinna, silas det och drickes varmt. Om man ville ha starkare drycker kunde man ta till cognacsglögg, eller brûlot. Då upphettades och antändes cognac i stället för vin. I lågorna smältes en bit socker som fick rinna ned i drycken. Även denna serverades vid jultid.

Glöggmuggen 1900-talsfenomen

I Sverige tänker man nog på glögg som ett genuint svenskt fenomen, men liknande drycker förekommer i många länder. Seden att servera glögg i pyttesmå muggar tillsammans med mandel, russin, pepparkakor och lussebullar är inhemsk, men den traditionen uppstod inte förrän på 1900-talet.

Publicerad i Populär Historia 12/2018

Kanske är du intresserad av...

Läs också