Hobbyn blev fritidsverksamhet
Hobbybegreppet slog igenom på bredare front i Sverige mot slutet av 1920-talet. I Storbritannien hade det då funnits hobbyister i mer än femtio år. I takt med att arbetstiden förkortades och att semester infördes, började skyldigheten att förvalta sin ledighet på ett kreativt sätt bli ett tema i den offentliga debatten. I Svenska Dagbladet från 1931 kunde man läsa följande: ”Så tomt och enformigt som livet i den moderna grottekvarnen kommit att gestalta sig för flertalet människor och så själsmördande som arbetet på kontor och verkstäder oftast är, måste var och en försöka finna något vid sidan av det dagliga arbetet, varpå han kan slösa sitt intresse och hela sin varma kärlek.”
Några år senare pratade statsminister Per Albin Hansson om att det ökade välståndet gjort att nästan alla numera hade råd att hålla sig med en hobby. Hobbyn var alltså något som skapades dels som en reaktion på industrialiseringens inverkan på arbetslivet, dels som en effekt av ökad ledighet och levnadsstandard. Från politiskt håll fanns en önskan om att fostra medborgarna, ungefär på samma sätt som tidigare skett genom nykterhets- och arbetarrörelsen. Det handlade om att få svenskarna att använda sin fritid till något meningsfullt.
På 1920- och 30-talet var samlande en vanlig hobby. Mest handlade det om billiga föremål som knappar eller tändsticksetiketter. Men genom hobbytidskrifter och föreningar växte så småningom värdet på samlingarna. I propagandan för olika hobbier började man också göra kopplingar till lönsamhet och rent av yrkesverksamhet. En modell av en välkänd kyrka kunde leda till serietillverkning, vilket i sin tur kunde utvecklas till en vinstdrivande rörelse, påstods det i Hobbyboken från 1950.
Decenniet efter andra världskriget anordnades en mängd hobbyutställningar och tävlingar. Utställningen på Svenska Mässan i Göteborg under påskhelgen 1950 lockade hela 30 000 besökare. Intresset tycktes bara bli större. Från början hade det huvudsakligen varit män som haft en hobby. Men kvinnorna började så småningom också få lite tid över. En skillnad mellan könen var dock att medan männen huvudsakligen valde en individuell utövning sökte kvinnorna gemenskap, exempelvis i syföreningarna.
Om hobby från början varit synonymt med att skapa, blev det under 60-talet tydligare del av en konsumtionskultur. Meningen med hobbyn var från början bland annat att fly från ett specialiserat och alienerande arbete, att stiga in i en värld av kreativitet. Nu började det snarare handla om att köpa sig en identitet; en tendens som bara blivit tydligare ju närmare nuet vi kommer.
Vår fritid har, som Jochum Stattin påpekar, blivit mindre fri. I dag handlar den snarare om att få ihop tidspusslet. Hobbyn har blivit ett ”fritidsintresse” som inte minst handlar om att markera livsstil. Golf eller segling innebär en viktig markör, liksom träningskort och resor utgör en annan. Kanske handlar fritidssysselsättningen lika mycket som hobbyn om att fly bort från ett tyngande arbete. Men i en tid där arbetslivet blir allt rörligare har fritidsintresset även fått uppgiften att skapa stabilitet i identiteten, något vårt yrke inte alltid längre kan ge oss.
Fakta hobbier
● Många aktiviteter fick hobbystatus genom att de blev möjliga att tävla i. Det här skedde parallellt med hobbyutställningarna på 1940- och 50-talen.
● 1944 anordnades ett Grand Prix för lådbil (eller för pojkracer, som den också kallades) i Stockholm. 30 000 åskådare fanns på plats. Tidskriften Motor var initivativtagare.
● Tidningen Hobby anordnade flera tävlingar. 1945 utlystes en om vem som konstruerade den bästa leksaken. Året därpå var ämnet »Vad kan du göra av trådrullar?».
● Wakefield var modellflygarnas årligen återkommande tävling. 1949 hölls den i engelska Cranfield. Sammanlagt deltog 93 tävlande från 19 länder. Sverige hade ett lag bestående av sex man.
Publicerad i Populär Historia 8/2007
