Fritidsnöjen för kungligheter

Tyst Victoria, jag räknar! Så lär Gustaf V ha sagt till sin maka Victoria när han räknade stygn till något av sina många broderiprojekt. Med åren blev kungen allt mer intres­serad av sin hobby som han skaffat sig på inrådan av en läkare för att lugna sina nerver och få slut på sitt kedjerökande. Kanske var det också ett sätt att få dra sig tillbaka från kungliga plikter och vara i fred.

19 augusti 2006 av Pernilla Hansson

Att vi känner till så mycket om vad Bernadotterna ägnat sig åt på lediga stunder handlar förmodligen om att de haft så gott om tid för vad vi kallar fritidsaktiviteter – mycket mer än äldre tiders kungligheter. Många minns Gustaf V mer för matcherna på tennisbanan, intresset för jakt och fiske, bilar, krocket, bridge, mahjong och rummy än för hans politiska utspel.

Det som vi i dag uppfattar som en hobby var i äldre tid ofta en naturlig del av den furstliga utbildningen och yrkes­utövandet. Vasasönerna Erik och Johan uppfostrades efter ita­lienskt mönster till blivande ”renässansfurstar” med allt vad det innebar av vett och etikett, musik, dans, idrott och astrologi. Även om drottning Kristina hyste ett genuint intresse för teater, understödde musik och deltog i baletter så var detta också något som följde med hennes ämbete. De prominenta kultur­personligheter hon bjöd till hemlandet skänkte en välbehövlig glans över det svenska stormaktshovet.

Under frihetstiden, då kungamakten försvagades till förmån för rådet och riksdagen, fick Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika tid att både svarva och samla naturalier. Och äta semlor – enligt traditionen dog Adolf Fredrik efter att ha förätit sig på sådana.

För Gustav III, som återsamlade makten kring sin egen person, blev det välbekanta teaterintresset också ett sätt att bedriva politik. Gustav författade själv flera pjäser vars viktigaste motiv var att hylla regenter med samma namn som han själv. Inbäddat i lidelsen för teater fanns en strä­van att för­härliga sig själv i kunga- och hjälterollen.

Med Bernadotterna inleddes den stora fritidsrevolutionen i kungligheternas liv. Efter anfadern Karl Johan, som sägs ha helt saknat intressen vid sidan av politiken, inleddes en lång och alltjämt livskraftig era av kungliga tidsfördriv som också kom att smitta av sig och spridas ner i folklagren.

Det stora genombrottet kom med Karl XV, som, i takt med att den reella makten krympte, med liv och lust hängav sig åt såväl sång, musik och måleri som kägelspel. Karl anlade kägelbanor både vid Bäckaskog och Ulriksdal och var med­lem av Kägelsällskapet E B B. Under som­maren spelade han mest varenda dag.

När kungen gick med i Kägelsällskapet hälsades han välkommen med ett musikstycke som han besvarade med följande rader:

I glada kägeltältet här

Jag från bekymmer rastar

Så sommarfri och nöjd jag är

När mina klot jag kastar

Jag slipper här regeringsband

Och järnvägsgnabb och tullar,

Jag tar mitt klot i ledig hand

Och rullar, rullar, rullar

Karl XV har gått till eftervärlden som en nöjeslysten man, tillika en av de mer populära i regentlängden. I likhet med många andra kungligheter var han road av musik och sång. Kanske ibland lite väl road; han lär inte ha haft den bästa av sångröster (hans bror, Oscar II, sjöng betydligt bättre). Det stora intresset var dans och prinsen bjöd gärna upp till en mazurka, vals eller polka under den blivande kungens studietid i Uppsala. Bland ”polkapellarna” och sångvännerna i Gluntarna – prinsen sjöng basstämma – hittade han vänner även utanför hov- och adelskretsar.

Karl XV och hans syskon markerar på sätt och vis början till en vurm för konstnärligt skapande som länge var signi­fikativt för ätten Bernadotte.

Även i äldre tid hände det dock att furstarna drog sig undan med sådant som roade dem – även om det inte medförde någon direkt statsnytta.

Erik XIV uppskattade till exempel att påta i sin örtagård och i sitt drivhus fullt av ”Muskateller och pomerantzer”. Kanske var det bakom trädgårdens skyddande plank som han fick respit från kungliga plikter och hotande samman­svärjningar. 1562 köpte Erik ut tjugoåtta borgare från Kungs­trädgården för att få en sammanhängande trädgårdsyta med orangeri. Han anställde även en fransk örtagårdsmästare, Jean Allard.

Erik gillade också bollspel och i hans följe fanns en tysk bollmakare som under ett år tillhandahöll hovet sjutton väder­bollar av karduan samt hundra av svart läder och därtill sjutton bollspelsskor av älghud. Erik roade sig också gärna med att springa runt i labyrinter, som iordningställts vid slotten.

Även halvbrodern Johan (III) hade boll­sinne och lät uppföra ett hus för bollspel. Dessutom byggde han en badbassäng i förtennad koppar på slottet Tre Kronor, in­spirerad av fritidsanläggningar i London. Både Erik och Johan gillade att jaga; en aktivitet som fängslat kungligheter under alla tider. Erik gav sig ut på vildsvins­jakt, och Johan omvandlade hela södra Öland till eget jaktparadis med importerade dovhjortar.

Med Karl XI och Karl XII ändrade kungajakterna karaktär. Från att ha varit regisserade skådespel med ofta halvtama djur blev de betydligt mer strapatsrika. Varg och björn utgjorde nya mål­tavlor för regenternas behov att markera manlighet och status.

Storjägaren bland Sveriges kungar är Fredrik I, som regerade 1720–51. Sina kungliga plikter övergav han snabbt till förmån för allehanda fritidsintressen. Fredrik införde flera nya jaktmetoder, bland annat grävlingsjakt med grythund. Enligt uppgift fällde han själv mer än tvåhundra björnar, vilket om det stämmer skulle vara svenskt rekord. Fredrik är dess­utom känd för ett annat återkommande kungligt fritidsintresse – vänsterprasslet. Med älskarinnan Hedvig Taube, som Fredrik träffade då hon var 16 och han 53, fick han fyra barn.

Pernilla Hansson är frilansjournalist och museilärare vid Armémuseum i Stockholm.

Karl XV

Karl XV (1826–72) ägnade mycket tid åt att måla i tidens romantiska stil, men spelade en större roll för konsten i Sverige som mecenat. Samtidigt som han fick se sin makt krympa till förmån för regeringen odlade han allt ivrigare sina fritidsintressen: förutom måleri även kägelspel, poesi och ett rikt umgänge. Under Karls tid öppnades slottets balsalar även åt ofrälse personer.

Carl VI Gustaf med familj

Skidåkning är en gemensam hobby för den nuvarande kungafamiljen.

Kung Carl XVI Gustaf har ett starkt natur- och miljöintresse, och ägnar sig bland annat åt jakt. Även båt- och bilsport tillhör kungens fritidsnöjen, och konst är ytterligare ett intresse. Drottning Silvia tar gärna del av teater, opera och konserter.

Kronprinsessan Victoria tycker liksom sin pappa mycket om friluftsliv och hennes bror, prins Carl Philip, är mycket intresserad av idrott – i fjol deltog han i Vasaloppet. Prinsessan Madeleine intresserar sig särskilt för konst och design.

Gustaf VI Adolf

Ett av Gustaf VI Adolfs största intressen var arkeologi och han understödde många utgrävningar i Sverige och utomlands. Själv deltog han under 1922 vid undersökningarna i Asine i Grekland, vilka varade i åtta år och kom att betyda mycket för svensk arkeologi. Gustaf VI Adolf var också en drivande kraft bakom etableringen av svenska arkeologiinstitut i Aten och Rom.

Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik

Under frihetstiden kom Lovisa Ulrika, kung Adolf Fredriks maka, från hovet i Berlin för att med kultur återskänka lite lyster åt en falnad kungamakt. Drottningholmsteatern kom till på hennes initiativ, liksom Vitterhetsakademien, instiftad år 1753 som en humanistisk motvikt till Vetenskapsakademien.

Lovisa Ulrika var känd för sitt samlande av allt från växter, mineraler och uppstoppade djur till mynt och litteratur. (1748 skänkte hon ett ovanligt stort getingbo, »byggt på Drottningholm», till Vetenskapsakademien.) Att hon och Adolf Fredrik levde i en tid av naturvetenskapliga upptäckter gjorde deras samlarintresse till något mer än en förströelse. Det var ett sätt att visa att det svenska hovet höll sig à jour med ny forskning och en förändrad världsbild. Den energiska och intellektuella Lovisa Ulrika bjöd in Carl von Linné att katalogisera hennes stora naturaliesamling, vilket resulterade i ett verk på sjuhundra sidor.

Adolf Fredrik brukar tillskrivas ett hängivet intresse för svarning, något som han skulle ha föredragit framför politiken. Några egentliga belägg för detta finns dock inte. Tvärtom var det ofta Lovisa Ulrika själv som ägnade sig åt denna vid tiden populära fritidsaktivitet. Adolf Fredrik hade en svarvkammare på Drottningholms slott, som dock inte finns kvar i dag. Däremot finns en svarvsutrustning i en av sidobyggnaderna till Kina slott som båda kungligheterna använt.

Karl XII

Karl XII:s estetiska intressen och sinne för kultur var väl utvecklade – om än ofta dolda för eftervärlden av en veritabel krutröksridå. Kungen bjöd in ett franskt (i huvudsak kvinnligt) teatersällskap, som behärskade såväl tragedi som komedi, att verka i Stockholm. Det blev början på en boom av franskt skådespel i Stockholm under 1700-talet.

Eugenie

Prinsessan Eugenie (1830–89) hade konstnärliga anlag och målade både akvarell och komponerade musik. Ramarna för de kvinnliga kungligheterna blev allt snävare under 1800-talet. Förutom familjen gick det även att ägna sig åt kultur, handarbete och välgörenhet. När Eugenie började avyttra juveler för att få pengar till svårt sjuka barn tyckte den övriga kungafamiljen att det gått för långt.

Margareta

Kronprinsessan Margareta (1882–1920), gift med Gustaf (VI) Adolf, var en hängiven fotograf. Hon valde ofta blomstermotiv för sina bilder. Hennes bilder från den egna väl­anlagda trädgården på Sofiero hamnade snabbt i både tidskrifter och böcker. Just färgdiabilderna från 1915 tillhör de äldsta bevarade i Sverige med naturmotiv.

Hennes första bok, Vår trädgård på Sofiero, utkom samma år och visar även Margaretas fingerfärdighet i och brinnande intresse för trädgård. Hennes far, den brittiske prins Arthur, hade gjort sig känd som en man med gröna fingrar och det var från slottet Bagshot Park i Storbritannien som den första rhododendronbusken kom till Sofiero 1907.

Margareta var uppväxt med friluftsaktiviteter och fortsatte att sporta även i vuxen ålder, något som var mycket ovanligt för en kvinna under tidigt 1900-tal. Margareta blev en förgrundsgestalt för svensk damidrott och startade 1908 ett bandylag, »Kronprinsessans Hockeyklubb».

Publicerad i Populär Historia 9/2005

Kanske är du intresserad av...

Läs också