Vardagsprylar: Effektfull munfärgning
Människor har sedan länge målat ansiktet i olika färger, ofta för att markera social status eller för att uppfattas som mer sexuellt tilldragande. Läpparna har dock varit ett problematiskt område. Dels är läpparna känsliga, dels är en del färger giftiga och kan vara direkt farliga att använda på läpparna eller runt munnen.
Trots detta har det varit vanligt, främst bland kvinnor men också bland män, att måla läpparna. Den röda färgen, ofta i kombination med en vit ansiktsfärg, har använts under en lång tid. Gravmålningar visar att människor målade läpparna redan i den forntida egyptiska kulturen. Och i 1700-talets Europa användes smink för att uppnå en dramatisk effekt med skarpa kontraster mellan vita och röda nyanser.
Det var dock inte vanligt folk som sminkade sig och målade läpparna; detta var förbehållet de privilegierade samhällsklasserna. I västerlandet blev det under 1800-talet mindre populärt med makeup, inte minst i det viktorianska England. Att använda alltför mycket smink betraktades som vulgärt – i stället eftersträvades en nedtonad och diskret effekt.
Mot slutet av 1800-talet började kosmetikan bli på modet igen. Damerna kunde visserligen använda det urgamla knepet att bita eller suga på läpparna, för att åstadkomma en rodnad effekt. Att badda läpparna med alkohol eller vinäger var ett alternativ. Detta rekommenderades dock inte enligt en dåtida skönhetsexpert: ”alla försök att göra färgen starkare blir endast kortvarigt framgångsrika och skadar huden […] vilken uppskattas så högt vid en kyss”.
Idén att använda ett stift för att måla läpparna är förmodligen hämtad från de fetsminkstänger som användes på teatern. Runt 1915 började de första läppstiften finnas i handeln i USA.
Till en början var alla läppstift rödfärgade, men senare lanserades även andra färgnyanser. Tidigare hade man använt olika former av vätskor eller krämer för att måla läpparna. Genom att använda ett stift blev det möjligt att på ett enkelt sätt ta med sig läppfärgen och måla läpparna utanför det egna hemmet.
Den stora förändringen på kosmetikans område kom först några år senare, under 1920-talet. Kvinnor började i större utsträckning arbeta utanför hemmet och tjänade egna pengar. I samband med den ökande friheten för kvinnor växte kosmetikan till en storindustri, och läppstiften blev de riktiga bästsäljarna. Reklamen var då liksom nu intensiv – makeup skulle associeras med skönhet, lyx och status. Även om en kvinna inte tjänade så mycket pengar kunde hon i alla fall köpa sig ett nytt läppstift och på så sätt känna sig mer attraktiv.
Nu blev smink något som kunde användas av alla samhällsklasser. Men förändringen skedde inte utan konflikter. Tjänsteflickor kunde bli avskedade om de målade läpparna, och kvinnliga affärsbiträden blev varnade för att försöka ”imitera” kvinnor av högre samhällsställning genom att använda läppstift. Dessa åtgärder kunde dock inte hejda läppstiftens stigande popularitet.
Även filmen bidrog till att marknadsföra den nya trenden – det var tydligt att de kvinnliga filmstjärnorna använde läppstift. När färgfilmen kom kunde publiken dessutom se inte bara läpparnas form utan också deras färg.
Skönhetsidealen växlar, liksom läppstiftsnyanserna, men nu är läppstiftet en självklar del av vardagen för många kvinnor.
