Telegrafen skulle komma med fred
En elektrisk stöt som gick genom 200 munkar var en bidragande händelse till att telegrafen utvecklades. Bakom experimentet i Paris 1746 låg vetenskapsmannen abbé Nollet.
En aprildag 1746, under kartusianernas konvent i Paris, ställde sig 200 munkar i en lång rad. Varje munk höll en tamp av en åtta meter lång vajer i vardera handen och anslöt sig till sina grannar på båda sidorna. Tillsammans bildade alltså munkarna och deras vajrar en linje på drygt en och en halv kilometer.
När linjen var färdig tog abbé Nollet, en ansedd vetenskapsman, fram ett primitivt elektriskt batteri. Utan förvarning anslöt han det till raden av munkar, varigenom de fick en rejäl stöt.
Abbé Nollet var ingen sadist utan ville mäta hur långt elektricitet kunde överföras längs en wire, samt hur fort den färdades. De samtidiga utropen av en och en halv kilometer kopplade munkar visade att elektricitet kunde transporteras över stora avstånd.
Det var alltså teoretiskt möjligt att få elektriciteten att signalera budskap mycket långt. Och det ojämförligt snabbare än en mänsklig budbärare var i stånd till.
Optiska telegrafen
Men det skulle dröja långt in på 1800-talet innan det elektriska morsesystemet infördes. Det föregicks av den optiska telegrafen, som uppfanns av Nollets landsman Chappe 1793.
Denna bestod av en semafor som överbringade budskap genom bokstavssymboler till en annan semafor. Sedan kunde semaforerna bli till serier över stora avstånd. För de krigförande revolutionärerna var detta intressant, och redan året därpå upprättades en optisk telegraflinje mellan Paris och Lille.
Det betydde att en fransk seger i norr kunde rapporteras inom en timme till huvudstaden. Snart hade även andra länder, till exempel England och Sverige, optiska telegraflinjer.
Den optiska telegrafen hade emellertid en uppenbar begränsning: den kunde bara operera under dagtid och vid klart väder. Alternativ var påkallade.
Samuel Morse och morsekoden
1816 försökte Frank Ronald, i den franske abbéns efterföljd, att diskutera en elektrisk telegraf med det brittiska amiralitetet. En engelsman vid namn Cooke lyckades sedan utveckla ett system i England. Men det mest bekanta uppfanns av Samuel Morse i USA.
FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!
Han kom med en genial metod att överföra meningsfulla signaler elektriskt genom att utforma ett system med punkter och streck. Både Morse och Cooke lyckades intressera järnvägsbolagen i respektive länder.
Telegraflinjer upprättades på försök längs spåren, och 1844 gjorde Morse stor lycka med att transmittera resultaten av en partipolitisk nomineringskongress från Baltimore till Washington.
Efter en timme anlände tåget och resultatet bekräftades. I både USA och England lyckades man fånga tjuvar och mördare som sjappade med tåget – telegrafen hann före dem.
Atlantkabel skulle ge fred
Mot slutet av 1840-talet kom det verkliga genombrottet för den elektriska telegrafen. Allmänna telegrafnät öppnades i England 1848 och sedan följde det övriga Europa efter.
I Sverige anlades den första länken (mellan Stockholm och Uppsala) i november 1853. Året därpå lades en kabel över Öresund, varigenom vi fick kontakt med det europeiska nätet.
Så kom tanken om en kabel över Atlanten. Det första försöket gjordes 1858. I samband med detta hoppades tillskyndarna att telegrafen skulle skapa en bättre och fredligare värld. En skribent i The Times ansåg det ”omöjligt att gamla fördomar och fiendskaper längre kommer att finnas, när ett sådant instrument för tankeutbyte mellan världens nationer skapats”.
I en framtidsvision, som amerikanen Julian Hawthorne förlade till år 1993, siar han om hur världens folk ”tack vare de obegränsade kommunikationsmedlen är förenade nästan som medlemmarna i en familj”.
Telegrafi i militär tjänst
Visst gynnade eltelegrafen de fredliga kommunikationerna världen över, inte minst i ekonomiskt hänseende vad gällde börsrapporter och möjligheter till snabba, världsomgripande affärstransaktioner. Men snart kom telegrafen att tjäna rent krigiska syften.
Britterna lade en kabel till Krim via Svarta havet. Det olycksaliga Krimkriget (1853–56) kunde alltså följas i näst intill realtid av beslutsfattarna i London. I Bismarcks konfrontation med Napoleon III var telegrafen ett viktigt redskap, och genom det berömda Zimmermanntelegrammet drogs USA 1917 in i kriget mot Kejsartyskland.
Internet och telegrafin
Det finns flera paralleller mellan telegrafirevolutionen och dagens internet, inte minst med tanke på förväntningarna.
Precis som viktorianerna trodde att telegrafen skulle undanröja missförstånd mellan nationer och inleda en ny era av världsfred, så förutspår Nicholas Negroponte, ledare för MIT Media Laboratory, att internet kommer att bryta ner nationella gränser och leda till världsfred.
I framtiden, menar han, kommer barn ”inte att veta vad nationalism är”. I samma anda talar Michael Dertouzos i sin bok What will be (1997) om utsikterna till ”en datastödd fred”.
Sådana fromma förhoppningar har åtföljt varje ny teknologi. Telegrafen kom först, sedan var det elektricitetens tur: den skulle ersätta det monotona arbetet och skapa en värld av fred och välstånd.
Teknologisk utopism
I början av 1900-talet inspirerade flygmaskinerna till liknande fantasier, då man trodde att snabba interkontinentala resor skulle eliminera internationella meningsskiljaktigheter och missförstånd.
En bedömare ansåg rentav att krig skulle bli omöjliga; arméerna var ju gammalmodiga eftersom de alltid kan angripas från luften!
Televisionen skulle förbättra undervisningen, reducera social isolering och främja demokratin. Kärnkraften skulle inleda en fredlig era av allmänt välstånd och så vidare.
De optimistiska påståendena som nu görs om internet är bara det senaste exemplet på en teknologisk utopism, som går tillbaka till de första transatlantiska kablarna för 150 år sedan.
Publicerad i Populär Historia 5/1999