Mobiltelefonens historia – teknikfluga gjorde succé

Sverige föregångsland

Ingenstans i världen blev telefonen så snabbt populär som i Sverige och en stor del av dess tekniska historia härrör i själva verket härifrån. Den brittiske teknikhistorikern Jon Agar förklarar Sveriges betydande roll bland annat med att experter ända sedan 1700-talet haft stort inflytande över myndighetsutövningen i landet.

Utvandringen till USA bidrog också till att Sverige snabbt hakade på amerikanska trender och uppfinningar. Ytterligare en faktor var Sveriges ambition att återupprätta något av en stormaktsstatus. Samförståndsandan på arbetsmarknaden gjorde dessutom svenska arbetare mer positiva till ny teknik.

Men mobilen har alltså inte bara sitt ursprung i telefonen utan också i radion. Drivande här var pionjären Guglielmo Marconi som från slutet av 1800-talet och några årtionden framåt utvecklade en teknik för att telegrafera via radiovågor över allt större avstånd. Det var också Marconi som uppfann föregångaren till bilradion: ett ånglok utrustades med radiosändare, radiomottagare och en fem meter hög antenn på taket.

Walkie-talkie

På 1920-talet började amerikansk polis använda radiokommunikation. Systemet installerades även i bland annat brandbilar på 1930-talet och utvecklades sedan ytterligare under andra världskriget, bland annat genom walkie-talkien. Men fortfarande var det ett slutet system för bara radiokommunikation – det gick inte att ringa från en radioenhet till en fast telefon.

I Sverige hade det redan runt sekelskiftet funnits tankar på trådlös telefonering men radiotekniken hade först fått andra användningsområden – för telegrafering och radiosändningar. Den första reguljära radiotelefonstationen togs i bruk 1936, och 1956 anslöts radiosystemet till det fasta telefonnätet.

Tekniken var i praktiken det första mobiltelefonsystemet i Europa. 26 abonnenter fanns och vid 1950-talets slut hade de ökat till 119. Men systemet fanns bara i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Efter andra världskriget hade utvecklingen i världen satt ny fart. USA hade blivit ledande nation i västvärlden, tillväxt blivit ett ledord, kvinnorna tagit steget ut på arbetsmarknaden och apparater som dammsugare, tvättmaskin och TV trätt in i hemmen. Medelklassen hade växt och motoriserats och framstegstron var bländande.

Cellteknik löste utrymmesproblem

I USA fanns det snart inte rum på radiospektrumet för både mobiltelefoni och privatradio. Lösningen hette cellteknik och är grunden för dagens mobiltelefoni. Här finns också förklaringen till att mobiltelefon heter cell phone på amerikansk engelska.

Celltekniken – som uppfanns redan 1947, men inte togs i bruk i stor skala förrän ett tjugotal år senare – bygger på ett finmaskigt nätverk av mobilsändare som var och en täcker ett mindre område, en cell, och förser mobilerna där med signaler. När en person förflyttar sig med sin mobil från en cell till en annan följer signalen med från en sändare till nästa.

Genom det stora antalet sändare kan ett mycket stort antal signaler hanteras.

År 1967 tog en ingenjör vid Televerket, Carl-Gösta Åsdal, initiativ till ett landsomfattande och cellbaserat system för mobiltelefoni och mobilsökning i Sverige. Televerket insåg snart att planerna var så storslagna att man behövde samarbeta med de nordiska grannländerna. På så vis etablerades NMT, Nordic Mobile Telephone, som togs i bruk 1981.

Knappt bärbara NMT-telefoner

En tidig NMT-telefon var med knapp nöd bärbar. Men systemet, som blev epokgörande, ansågs vara en stor succé och kopierades runt om i världen. Den främsta nyckeln till framgång var att mobilägaren kunde roama, alltså köra från ett land till ett annat och ändå få mobilen att fungera, något som inte var möjligt vare sig i USA eller i resten av Europa där mängder av inkompatibla system konkurrerade med varandra.

NMT fick under sin första tid 20 000 svenska abonnenter. Men mobiltelefonen var fortfarande långt ifrån var mans egendom. ”Min första mobil kostade någonting i storleksordningen 30 000 kronor. Det motsvarar ju 300 .000 i dag så det var ju inte direkt billigt”, konstaterar Bertil Thorngren, företagsekonom, professor och nestor inom telekombranschen.

Drivkraften bakom NMT var inte någon efterfrågan hos allmänheten utan en passion för tekniska landvinningar och en törst efter ett nytt ekonomiskt vinstmaskineri hos ett antal nyckelpersoner.

Den direkta skattefinansieringen av mobilindustrin var mindre i Sverige än i Norge och Finland. Istället för att pumpa in reda pengar höll regeringen, oftast socialdemokratisk men under två perioder borgerlig, Televerket och Ericsson om ryggen genom att lägga den politiska och infrastrukturella grunden för mobilens framryckning.

När NMT skulle lanseras var det till exempel fortfarande förbjudet att transportera radiosändare över landgränsen, ett förbud som försvann som genom ett fingerknäpp utan att någon av de inblandade egentligen kan säga hur.

När Ericsson ville försöka slå sig in på den amerikanska marknaden verkade USA:s krav på så kallad reciprocitet, att den svenska marknaden måste vara lika öppen som den amerikanska, vara käppen i hjulet – men Sverige öppnade sin marknad tidigare än många andra länder så att Telia (som Televerket 1993 bytte namn till) kunde vinna attraktiva kontrakt i USA och Ericsson bli marknadsledande där.

Staten och kapitalet tillsammans

Få spår i Sveriges moderna historia kan illustrera symbiosen mellan staten, i första hand socialdemokratin, och kapitalet, i första hand Ericsson, lika väl som mobilens segertåg.

År 1992 kom så GSM, Global System for Mobile Communications, av experter kallat ”det mest komplicerade systemet människan byggt sedan Babels torn”. Med GSM blev mobilsystemet digitalt.

Samtidigt gjorde den tekniska utvecklingen av transistorer, kretskort och batterier att mobilerna krympte och blev möjliga att enkelt bära med sig, först i väskan och så småningom i fickan. SIM-kortet lanserades och telefonens identitet splittrades i två, där vissa uppgifter, kopplade till själva apparaten, lagrades på telefonens eget kretskort och andra uppgifter – telefonnummer, koder och en del operatörsinformation – på SIM-kortet.

Vilket problem var då mobilen lösningen på? Ineffektiviteten. Det är tydligt i marknadsföringen av de så kallade ”yuppie-nallarna” i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet att telefonen utlovar effektivitet. Ur den accelererande tillväxten med dess skenande löner och priser växte ett begär, av många uppfattat som ett behov, att vara ständigt tillgänglig om något skulle hända – till exempel om man skulle få en stund över. Alltid fanns det något viktigt samtal som kunde klaras av.

Exponentiell ökning

Runt millennieskiftet 2000 ökade antalet mobiler exponentiellt. De blev billigare att köpa och att använda, samtidigt som mobilbranschen introducerade avbetalningsköp maskerade som generösa erbjudanden om enkronastelefoner.

Mobilen blev också allt mer av ett verktyg för andra former av kommunikation än bara samtal – först textmeddelanden eller sms (short message service) och snart även surfande på internet med tillgång till bland annat e-post. Om mobilen på 1990-talet var en självlysande yuppienalle så är den nu så självklar att vi knappt ser den. Den är, för de allra flesta av oss, alltid med och alltid på, den ger oss en gränslös frihet men håller oss samtidigt fjättrade inom sitt kraftfält.

Publicerad i Populär Historia 3/2011