Fixade första faxen

Under 1800-talet spann den nya telegrafitekniken sitt nät runt jordklotet och världen krympte. Plötsligt nådde orden fram till adressaten över dagen. Men v

20 mars 2003 av Sven Lindell

Under 1800-talet spann den nya telegrafitekniken sitt nät runt jordklotet och världen krympte. Plötsligt nådde orden fram till adressaten över dagen. Men varför bara orden? I Florens satt vid seklets mitt Giovanni Caselli, abbot och fysikprofessor vid stadens universitet, på sin kammare och arbetade hårt med sin idé – att sända bilder via trådar.

Behovet av att kunna skicka brev, ritningar eller värdepapper tvärs över landet på bara några minuter måste vara enormt, resonerade Caselli. Återstod endast att lösa problemet tekniskt. Han var väl medveten om sina föregångares försök. År 1843 hade britten Alexander Bain tagit patent på en bildtelegraf som grundades på elströmmens inverkan på kemiska ämnen. Något senare konstruerade engelsmannen Bakewell en bildtelegraf där bilden ritades på en roterande cylinder. Hans apparat fick ingen praktisk användning eftersom han aldrig lyckades att helt synkronisera ritstiften i sändare och mottagare, det vill säga att få stiften att röra sig exakt samtidigt.

Det var just mot synkroniseringsproblemet Caselli riktade sin energi. Under närmare ett decennium gick det inte en dag utan att han försökte förbättra sin ”pantelegraf”. Arbetet fullbordades 1861 i Paris och året därpå var han färdig att presentera apparaten för publik.

Försökssändningen mellan Paris och Amiens blev en formidabel succé – överföringen av en bild tog den sensationellt korta tiden 14 minuter. Franska telegrafverket bestämde sig för att köpa hans apparat och 1863 etablerades pantelegraflinjen Paris–Lyon–Marseille.

För ”pantelegrafering” behövs två exakt likadana apparater, vilka fungerar som såväl sändare som mottagare. Bilden som ska sändas ritas på ett ark av tennfolie, som är elektriskt ledande. Bläcket som används är tjockt och ickeledande. När apparaten startas rör sig ett metallstift över ”papperet” och känner av ledande respektive ickeledande partier. En ledande punkt resulterar i en elektrisk impuls som påverkar ett kemiskt preparerat papper på mottagarsidan.

Ritstiften dras, via en axel, av var sin pendel vars rörelser hålls igång av två elektromagneter som magnetiseras omväxlande av en liten kronometerpendel. Återgivningen sker i grunden med samma princip som dagens television använder – det är punkter och linjer som bygger upp bilden. Pantelegrafens ”upplösning” var tre punkter per millimeter, eller 270 linjer per bild.

Men Casellis apparat fick aldrig något genombrott, det skulle dröja länge innan faxen blev en viktig kontorsmaskin. Marknadens behov visade sig vara begränsat. En stor potentiell kundgrupp – nyhetstidningarna – svek helt. De fortsatte att skicka sina illustratörer personligen och räknade dessutom med fotografins snara genombrott. Taxan för ett fax via pantelegraf var dessutom mångdubbel jämfört med kostnaden för ett vanligt telegram.

Det mest olyckliga för Caselli var emellertid att just år 1863 införde telegrafens viktigaste konkurrent – posten – daglig service över hela Frankrike. Nu kunde var man relativt billigt och snabbt kommunicera via brev.

Tre år senare kopplades pantelegrafen bort ur nätet. Några fler apparater av denna typ tillverkades aldrig. Mer framgångsrika bildöverföringstekniker väntade runt hörnet. Det stora genombrottet kom när Arthur Korn lyckosamt bytte metallstiften mot ljusstrålar.

Giovanni Caselli dog i fattigdom på ett sjukhus i Florens 1891. Ett exemplar av hans pantelegraf står i dag och samlar damm i Musée National de Techniques i Paris.

Publicerad i Populär Historia 2/2003

Kanske är du intresserad av...

Läs också