Sveriges bortglömda officershus
Det har funnits närmare tusen specialritade officershus, men idag är få kvar. De så kallade militieboställena har dock haft stor betydelse för hur landsbygdens hus byggdes från 1700-talet och kan ses som en föregångare till den svenska funktionalismen.
Ryttmästarbostället Torp i Västergötland uppfördes 1731 efter ritningar av J E Carlberg.
I Sverige fanns en gång ungefär 37 000 soldattorp – bebodda av knektar som brukade jorden tillsammans med sin familj och drog i krig när det behövdes. Även om de flesta torp numera är försvunna eller flyttade är kunskapen om dem stor, inte minst genom hembygdsföreningarnas försorg.
Annat är det med officerarnas bostäder. Hur ordnades de under indelningsverkets tid, hur såg de ut och hur bekostades de? Bristen på kunskap fick författaren Martin Giertz att sätta igång ett digert forskningsarbete. Hans bok Så bodde officerarna har nyss utkommit.
– Prästgårdar, som jag skrivit om tidigare, har alltid varit ett levande kulturarv. Men med officersboställena var det annorlunda. Om de finns kvar är de ofta rejält ombyggda och svåra att hitta, säger han.
Inte desto mindre har dessa så kallade militieboställen haft stor betydelse för svensk arkitektur. Mellan 1687 och 1819 gjordes en rad mönsterritningar för hur företrädesvis kapteners eller ryttmästares bostäder skulle se ut. Den allra första kom till på order av Karl XI och ritades av Erik Dahlbergh: en ganska enkel bondstuga.
– Snart bröt man med enkelheten med motivet att bostaden måste visa att officeren var en ståndsperson med hög status. Den sexdelade så kallade salsbyggnaden uppkom – ståndsmässig men praktisk och enkel att både bygga och inreda, säger Martin Giertz.
Mönsterritning för kaptensboställe med så kallat säteritak.
Omfattande byråkrati kring husen
I dokument från 1800-talet kan vi läsa att det ska ha funnits närmare tusen militieboställen i Sverige – lika många som antalet officerare. Men bara en knapp fjärdedel av dem var mönsterritade trots myndigheternas ambitioner. Varför?
Delvis handlade om ekonomi, berättar Martin Giertz. Staten, som skulle bekosta militieboställena, hade helt enkelt inte råd att rusta upp eller bygga om gamla slitna byggnader. Eller bygga nytt, för den delen.
– Dessutom var byråkratin omkring dem enorm, officeren måste underkasta sig statliga syningar var sjätte år då det bedömdes hur han skött bostället.
FLER HISTORISKA NYHETER I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!
De omfattande och pedantiska protokollen ledde till missämja och irritation hos officerarna. För att inte tala om dryga böter för ”husröta” om synenämndens män tyckte att de skött sina boställen illa. Inte sällan dog officerarna slutsatsen att det var enklare att bo på annat håll, kanske på en släktgård. Då fick de, märkligt nog, hyresbidrag från staten.
Tidig svensk funktionalism
Efterfrågan på karaktärshus – som de mönsterritade typhusen kallades – blev alltså inte så hög som kronan väntat sig. Inte desto mindre tog många byggmästare efter den strama stilen och byggde ståndsmässiga hus enligt den sexdelade planen. De var efterfrågade hos civila tjänstemän som häradshövdingar och kronofogdar.
– Det är här den svenska byggnadstraditionen grundläggs, säger Martin Giertz, som betecknar kaptens- och ryttmästarboställena som en tidig svensk funktionalism: enkel, stram och ändamålsenlig.
Förebilden till den klassiska svenska stugan: mönster för löjtnants- och fänriksboställe från 1700-talet.
Den svenska stugan
Även när det gäller en annan byggnadstyp har officerarnas boställen haft betydelse för det svenska kulturarvet.
– Det handlar om den typiska svenska stugan, den som vi kanske tycker alltid har funnits, säger Martin Giertz.
Stugan, med fyra rum och kök ritades för första gången år 1730 av Johan Eberhard Carlberg, som ett boställe för lägre officerare. De hade tidigare bott i torpliknande ryggåsstugor (utan innertak) men nu fick de lite ljusare och mer spatiösa boningar om 91 kvadratmeter.
”Fortfarande ritar små barn sina första hus enligt samma modell: en dörr, två fönster, tak och skorstenar”, skriver Martin Giertz i boken.
I förstugan fanns en murstock som gav värme, på andra våningen en vind där det gick att inreda två gavelrum. Bakugn, öppen spis i storstugan och eldstäder i kamrarna.
Många svenskar har fortfarande band till denna klassiska svenska byggnad som ritades för första gången för nästan 300 år sedan – då för den svenska krigsmaktens löjtnanter och fänrikar.
