Kungsgårdar får ökat skydd

Under århundraden var kungsgårdarna en central del av den svenska statens organisation och maktutövning. Det var på dessa gods som kungen och hans följe övernattade när de reste runt i sitt rike, det var härifrån som de kontrollera sitt land.

Kungsgårdarnas storhetstid

Gårdarna fungerade också som skafferier för hovet – här fanns jordbruksmark, jakt- och fiskevatten, bete och djurstallar.

Gustav Vasas regentperiod var en storhetstid för kungsgårdarna – då lär de har varit uppemot femtusen till antalet. Många övertogs i samband med reformationen när kyrko- och klostergods drogs in till kronan.

Gårdarna kunde ibland förlänas till ämbetsmän och höga militärer, men efter Karl XI:s reduktion drogs ett stort antal tillbaka till kronan. Samtidigt tillkom många skånska gods efter Köpenhamnsfreden år 1660. Sverige fick dem som vederlag för Bornholm.

FLER HISTORISKA NYHETER I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!

På 1990-talet sålde staten ut många av dessa sina äldsta jordbruksfastigheter. Nu finns bara 20 kungsgårdar kvar, varav fem just har erhållit ett ökat kulturhistoriskt skydd.

Det handlar om Höjentorp (i Skara), Herrsäter (Åtvidaberg), Dalby (Lund), Hjälmshult (Helsingborg) och Kastellegården (Kungälv/Göteborg).

"Landskapet har ett värde"

Enligt ett regeringsbeslut i januari i år räknas inte bara själva byggnaderna som byggnadsminnen utan hela jordbruksverksamheten. Det ökade skyddet ger en bättre förutsägbarhet för dem som vill exploatera mark i närheten av en kungsgård, menar Ingrid Ljung, fastighetschef på Statens fastighetsverk.

– Beslutet tydliggör att även marken och landskapet har ett värde. Jordbruk, gårdsbyggnader, arbetarbostäder och torp ses som en helhet i kulturmiljövården, de går inte att separera, säger hon.

Publ. i Populär Historia 5/2021