Mycket arbetskraft krävdes och många typer av hantverkare var involverade när de stora gotiska katedralerna uppfördes. Italiensk miniatyr från cirka 1350.

© Fototeca Gilardi/Getty Images

Gotikens medeltida mästerverk

De står som utropstecken mot himlen. De gotiska katedralerna är omisskännliga och har i alla tider fått betraktare att stanna till, blicka uppåt och häpna. Vi tittar närmare på nio av dessa underverk.

4 september 2020 av Katarina Harrison Lindbergh

Den gotiska stilen utvecklades från 1100-talet och fram till och med 1400-talet. Fransmännen var först, men övriga européer tog efter. Framför allt blomstrade gotiken under 1200-talet, då de flesta av de katedraler som nämns här byggdes.

Gotiken spetsbågsstilen

Gotiken kännetecknas av höjd. Kyrkorna inte bara byggdes högre än tidigare, hela intrycket gick i höjdled, till skillnad från den romanska stilen, som gav ett kompakt intryck. Ibland skiljer man enkelt mellan de bägge stilarna genom att kalla den romanska för rundbågsstil och gotiken spetsbågsstil. Benämningarna syftar på hur dörrar och fönster är utformade upptill – rundade eller spetsiga.

Det finns emellertid mer än höjdkänslan som är signifikant för gotiken. Här finns, som kontrast mot den romanska stilen, fantasifullt utformade valv och bågar. Utvecklingen av ribbvalv och strävbågar behövdes för att få byggnaderna att hålla när de blev allt högre. Man kan säga att det utifrån nödvändighet skapades stor och svindlande konst.

Arbetet med katedralerna kostade på, både i reda pengar och i arbetskraft. När Englands kung Henrik III lät bygga Westminster Abbey i London var över fyrahundra personer involverade i arbetet: smeder, marmorhuggare, timmermän, glasmästare, rörmokare och många fler. Henrik hade resurser och kunde därmed bekosta bygget.

Det normala var att dessa mastodontprojekt tog mycket lång tid. Ibland stod de helt stilla.

Fick namn efter barbarer

Som så ofta i historiska sammanhang var det inte byggmästarna och konstnärerna själva som gav namn åt den stil de arbetade i. Namnet gotik är egentligen nedsättande, det lanserades av en italiensk renässansman, Giorgio Vasari. Han uppskattade sin egen tids konstyttringar, som han såg som en vidareutveckling av den romerska konsten. Renässansen betraktades just som en pånyttfödelse av de antika stilidealen, därav namnet. Det som kom däremellan, menade Vasari, var icke-romerskt, fult, barbariskt – gotiskt, efter de germanska goter-folken. Men goterna hade ingenting med gotiken att göra, de var bara tillräckligt mycket barbarer, enligt Vasari, för att få namnge en stil han föraktade.

Vanligtvis möter en nutida betraktare gotiken i kyrkor och katedraler runtom i Europa. De flesta finns i Frankrike. Men det finns också häpnadsväckande världsliga byggnader i gotisk stil. Hit hör rådhuset i Lübeck och stadshuset vid Grand Place i Bryssel.

Det vänstra tornet på katedralen i Saint-Denis förstördes av ett blixtnedslag 1836.

© Khun Ta/Shutterstock

1. Saint-Denis var första gotiska kyrkan 

Basilique Saint-Denis, Paris. Byggd 1135-44.

Basilique Saint-Denis ligger i Saint-Denis, en av Paris norra förstäder. Här fanns ett kloster redan på 600-talet, och den nuvarande kyrkan var ursprungligen en klosterkyrka.

Vid 1100-talets mitt behövde den gamla kyrkan renoveras, och då började man uppföra den byggnad som i dag finns på platsen. Arbetet pågick även under 1200- och 1300-talen, under gotikens glansdagar. Också i de äldsta delarna i koret syns tydliga gotiska detaljer. Dessa gör att Saint-Denis anses vara den äldsta gotiska byggnaden.

Kyrkans västfasad är asymmetrisk. Detta beror på att blixten år 1836 slog ned i det högsta tornet, som då mätte 86 meter i höjd. Det byggdes upp igen, men fick senare avlägsnas eftersom det var instabilt. Det lägre tornet är bevarat.

Saint-Denis var de franska kungarnas begravningskyrka, vilket gör kyrkans interiör särpräglad. Under de 28 meter höga valven finns rader av gravar med fantasiporträtt i marmor av franska kungligheter. De är tomma eftersom de skövlades under franska revolutionen.

Helgonet som har gett kyrkan dess namn, Sankt Dionysios (Saint Denis på franska), var en fransk biskop som enligt legenden led martyrdöden genom halshuggning på 200-talet. Han avbildas ofta hållande i sitt eget huvud. 

I Kölnerdomen förvaras reliker som påstås komma från de tre vise männen.

© Shutterstock

2. Relikerna lockar till Kölnerdomen

Kölnerdomen, Köln. Byggd 1248–1880.

Katedralen i Köln är en av Tysklands mest kända byggnader, och landets största kyrka. Med sina två tornspiror på dryga 157 meter syns den välbekanta silhuetten på långt håll, trots att Kölns moderna stadsbebyggelse tränger sig alldeles inpå. Även invändigt är Kölnerdomen imponerande. Valven är över 43 meter höga, och räknas som de största i världen om man också tar hänsyn till bredden.

Den nuvarande kyrkan hade en föregångare som brann ned år 1248. Samma år började man bygga den katedral som nu kan beskådas. Byggnadsarbetet tog flera sekler i anspråk. Koret blev färdigt på 1300-talet, men arbetet på tornen slutfördes inte förrän på 1800-talet. Under långa tider stod byggnationen helt stilla. Faktum är att det är svårt att finna bilder på kyrkan som inte också avbildar byggnadsställningar, oavsett om det är gamla eller nya bilder. Än i dag pågår ständiga renoveringar.

Domen i Köln är en Peterskyrka, tillägnad aposteln Petrus, men kyrkan är betydligt mer känd på grund av relikerna från de tre vise männen. Sedan 1100-talet har relikerna, som påstås komma från de österländska »mager« som enligt Bibeln besökte Jesusbarnet och gav honom gåvor i form av guld, rökelse och myrra, funnits i Köln. Relik-skrinet i guld står i domens kor.

Stora fönsterpartier och den höga takhöjden ger ett fantastiskt ljus.

© Isogood Patrick/Shutterstock

3. De högsta valven rasade samman

Cathédrale Saint-Pierre de Beauvais, Beauvais, Frankrike. Byggd 1225–1569.

Staden Beauvais ligger i Picardie i norra Frankrike. Katedralen började byggas år 1225 och skulle få de högsta valven någonsin, nästan 48 meter höga. Men detta var mer än vad byggtekniken medgav. Koret rasade samman redan under byggnationen. Det återuppfördes och ett tvärskepp byggdes, men den största delen av katedralen blev aldrig påbörjad.

Dagens besökare möts av en gigantisk kyrka, men det man ser är alltså bara en del av vad som ursprungligen var avsikten.

Den som går in i Beauvais-katedralen finner en svindlande takhöjd som bevaras tack vare stora förstärkningar. Ljuset i katedralen är också av sällan skådat slag. En av poängerna med den gotiska stilen var just ljusinsläpp genom stora, konstfullt färgade fönster.

Bygget av den pampiga katedralen i Milano inleddes i slutet av 1300-talet och slutfördes inte förrän på 1960-talet.

© Timo Christ/Alamy/Imageselect

4. Katedralen i Milano byggdes under sex sekel

Basilica cattedrale metropolitana di Santa Maria Nascente, Milano. Byggd 1386–1960.

En mer överdådig gotisk katedral än den i Milano är svår att föreställa sig. Kyrkan är den näst största i världen, endast Sevilladomen är större, och olika byggherrar har i sekler lagt energi på att få den att se ut som en gotisk fantasi i ljus marmor.

Valven är 45 meter höga, vilket ger domkyrkan en enorm inre rymd, särskilt om man därtill lägger bredden på över 90 meter och längden på nästan 160 meter (båda måtten är yttermått). Men det är inte storleken som gör att Milanodomen är något mer än ytterligare en italiensk kyrka. Det totala antalet spiror uppgår till 135 stycken, fördelade över hela byggnaden. Turister kan se dem på nära håll genom att lösa en biljett som ger tillträde till katedralens tak.

Domen i Milano tog lång tid att slutföra, och arbetet låg stundtals nere eller försvårades av krig. Napoleon skyndade på arbetet på 1800-talet, men kyrkan blev inte färdig. Under andra världskriget utsattes den för bombningar, och den ännu inte färdiga kyrkan fick repareras. Sedan 1960-talet räknas Milanodomen som slutförd, men den kräver närmast kontinuerlig restaurering.

Det långa tidsintervallet har naturligtvis fått konsekvenser för kyrkans stil. Den är i grunden gotisk, men ingen skulle säga att den är en typisk, renlärig, gotisk helgedom, vilket har fått omdömena om den att skifta.

I Salisburykatedralen finns ett av världens äldsta fungerande urverk, tillverkat omkring år 1386.

© Shutterstock

5. Rekordsnabbt katedralbygge i Salisbury

Cathedral of Saint Mary, Salisbury, England. Byggd 1220–58.

Salisburys katedral började byggas på våren 1220. Tack vare en enorm kraft-ansträngning stod den klar redan 1258, vilket gör byggnaden till den snabbast uppförda gotiska katedralen i världen. Inom ytterligare några år kunde stadsborna även glädja sig åt en klockstapel, ett helt nytt klosterområde och två skolor.

Detta gjorde Salisbury till ett lärdomscentrum på 1200-talet. Staden kring katedralen blomstrade och drog till sig massor av människor, vilket vid medeltidens slut hade fått den att bli en av de största i England.

För att möjliggöra katedralbygget krävdes stora insatser, både genom arbete och genom donationer. Donatorerna blev länge ihågkomna, namngivna i en bok och uppmärksammade i förböner. Den mest magnifika gåvan av dem alla stod en kvinna för. Den i övrigt anonyma Alice Brewer lät kyrkfolket få så mycket marmor de klarade av att hugga under tolv år. Stenen användes bland annat till pelarna inne i katedralen.

Salisburys katedrals valvhöjd på drygt 25 meter är rätt blygsam i jämförelse med exempelvis katedralen i Beauvais. De engelska katedralerna var och är överlag mindre svindlande än de på kontinenten. Istället laborerade byggmästarna med djupverkan och intrikata valvformationer. Salisburykatedralen kan dock ståta med en tornspira på 123 meter.

Trondheim hette ursprungligen Nidaros, därav namnet Nidarosdomen eller Nidaros domkyrka.

© Shutterstock

6. Nidarosdomen ombyggd efter flera bränder

Nidarosdomen, Trondheim. Byggd cirka 1070–1300.

Nidarosdomen i Trondheim är Norges mest kända kyrka. I den vilar nationalhelgonet Olav den helige och domkyrkan användes förr som kröningskyrka.

Denna helgedom skiljer sig på många punkter från andra gotiska kyrkor. Den är inte lika uppåt-strävande som de franska katedralerna utan ger ett kompaktare intryck. Den knyter inte heller an till den nordtyska och sydskandinaviska tegelgotiken. Här har lättarbetad täljsten använts, vilket ger fasaden en mjukgrå lyster. Kyrkan började anläggas redan på 1000-talet, och är alltså i de äldsta delarna romansk snarare än gotisk. Detta, och inspiration från England, kan förklara det massiva och lägre uttryckssättet. I ornerade detaljer är Nidarosdomen icke desto mindre ett gotiskt mästerverk.

Kyrkan stod klar i början av 1300-talet. Den drabbades därefter av upprepade bränder och måste repareras. Efter två bränder i början av 1700-talet var stora delar av domkyrkan totalförstörd och endast murrester återstod. Under 1800-talet började man återuppbygga Nidarosdomen, och år 1869 inleddes ett stort restaureringsarbete som formellt avslutades 2001.

Kyrkan och dess omgivningar utgör ett av Norges viktigaste historiska besöksmål. Inte långt härifrån stod slaget vid Stiklestad år 1030, där Olav Haraldsson, senare Olav den helige, dödades.

Relikerna efter honom fick Nidaros att bli en vallfarts-ort. Människor kom från hela Europa. Här byggdes ett mäktigt biskopspalats, flera kloster, och staden blomstrade tills reformationen ändrade förutsättningarna.

Det stora tornet som hör till Sevillas katedral var från början en minaret till den moské som förr låg på platsen. 

7. Minaret fick plats i Sevillas jättekatedral

Catedral de Santa María de la Sede, Sevilla. Byggd 1401–1528.

Katedralen i Sevilla, som är den största gotiska katedralen i världen, började byggas i början av 1400-talet. Den tog drygt 100 år att färdigställa, vilket är ovanligt snabbt för ett så omfattande projekt.

Det är inte bara storleken som gör katedralen värd ett besök. Sevilla, liksom många andra spanska städer, har inte bara en kristen historia utan också en islamisk. Det anslående tornet, som försetts med en senare spira, är i själva verket en före detta minaret. På platsen fanns förr en moské, byggd i slutet av 1100-talet. När de kristna tog över staden i mitten av 1200-talet gjordes moskén om till kyrka, och vid 1400-talets början bestämde man sig för att bygga nytt, varefter den nuvarande byggnaden blev till.

Valven är 42 meter höga. Tillsammans med en längd på 135 meter och bredd på 100 meter gör detta att Sevilladomen ger ett enormt intryck. Det som annars imponerar här, mer än i många andra kyrkor, är de rikt dekorerade valven.

De höga pelarna har alltid utgjort ett riskmoment i konstruktionen. Redan i början av 1500-talet blev man tvungen att renovera katedralen, sedan klocktornet kollapsat. Efter en jordbävning 1888 fick man renovera den igen. En pelare rasade ihop och drog med sig delar av ett valv.

Sevillakatedralen är gravplats för Christofer Columbus och flera kungligheter, bland andra Ferdinand III av Kastilien och hans hustru Elisabet.

Roskilde domkyrka är begravningskyrka för danska kungligheter.

© Lars Laursen/Biofoto/Ritzau Scanpix

8. Tegelgotiken spreds från Roskilde

Roskilde domkirke. Byggd 1175–1635.

Skandinaviens bästa exempel på tegelgotik återfinns i Roskilde domkyrka. Kyrkan började byggas i slutet av 1100-talet, vilket gör den till en av de äldsta gotiska tegelkyrkorna.

Roskilde hade stor betydelse under medeltiden. Staden blev en kunglig centralort, och detta bidrog till att även kyrkan expanderade. Det fanns en gammal kyrka på platsen, men under den mäktige ärkebiskop Absalon påbörjades en ny, större och modernare.

Tegel var under danskt 1100-tal ett modernt materialval, liksom den gotiska stilen. Absalon och hans bundsförvanter i den danska riksledningen visade därmed att landet hade resurser och framtidsvisioner.

Sedan århundraden tillbaka är Roskilde domkyrka den danska kungliga begravningskyrkan. Här finns unionsdrottningen Margaretas praktfulla grav. Här vilar den mångsidige Kristian IV, liksom de sentida danska kungarna och drottningarna bland många andra.

Tegelgotiken kom att sprida sig från Roskilde. Materialet var hållbart, lättarbetat och förhållandevis billigt. I norra Tyskland, Danmark och Sverige finns talrika exempel på gotiska byggnadsverk i rött tegel. 

Altaret i Doberaner Münster, som ligger nära Rostock i Tyskland. Liksom Roskilde domkyrka är den byggd i tegelgotik.

© Martin Zwick/Reda & co/Universal Images Group/Getty Images

9. Doberaner Münsters fönster ger rosa skimmer

Doberaner Münster, Bad Doberan, Tyskland. Byggd 1220–58.

Norra Tyskland är, liksom Skandinavien, känt för sin tegelgotik, det vill säga gotiska byggnadsverk uppförda i rött tegel snarare än natursten. Ett av de främsta exemplen på tegelgotik är cisterciensklosterkyrkan i Bad Doberan utanför Rostock.

Kyrkan ligger en bit utanför Bad Doberan och ingår i ett större, ganska välbevarat, klosterområde som präglas av stillhet och grönska. Bland de övriga sevärdheterna kan nämnas ett gotiskt benhus från mitten av 1200-talet.

En besökare kan här få sitt lystmäte på gotik. Själva kyrkan, en rostfärgad koloss med ärggrönt tak, ligger i ensamt majestät mitt på en gräsmatta, omgiven av träd. Det är lätt att få intrycket att byggnaden är större än den är eftersom det inte finns något att jämföra med.

Längden är 79 meter och bredden 39. Den stora överraskningen väntar när man har kommit in. Kyrkans interiör badar i ett ljust, blekrosa skimmer, skapat tack vare det röda teglet och de stora fönstren. Vita, blå och gröna färger kontrasteras mot teglet, och här finns ett magnifikt 1300-talskrucifix. De högsta valven är drygt 26 meter höga.

En skandinavisk besökare kan passa på att besöka den svenske kungen Albrekt av Mecklenburg och den danska drottningen Margareta Sambiria. Båda är begravda här. 

Publicerad i Populär Historia 3/2020

Kanske är du intresserad av...

Läs också