Den flaviska amfiteatern: Colosseum

Innan Rom fick någon amfiteater hölls gladiatorspel på öppna platser som Marsfältet, »röstningsinhägnaden» Saepta eller de olika torgen, med temporära inhägnader och åskådarläktare. Först 29 f Kr byggdes en amfiteater. Sedan Nero störtats 68 e Kr greps kejsar­makten till sist av generalen Titus Flavius Vespasianus, som stod inför ett intrikat urbanistiskt problem: vad göra med Neros gigantiska palats? Vespasianus, som var av förhållandevis enkel börd, behövde upprätta goda relationer såväl med vanliga stadsbor som med aristokratin...

Fakta om Colosseum

Egentligt namn: Amfiteatrum Flavium (»Den flaviska amfiteatern»; efter kejsarfamiljen Flavius). Benämningen »Colosseum» är medeltida och syftar troligen på den kolossalstaty som stått vid den konstgjorda sjön i kejsar Neros palatsanläggning. Sjön dränerades för att ge plats åt arenan Numera återstår endast rester av statyns fundament.

Byggår: 72–80 e Kr.

Byggherre: Kejsar Vespasianus (dog 79 e Kr). Arenan invigdes av hans son och efterträdare Titus.

Arkitekt: Okänd. En smärre skandal då byggnaden var en aldrig överträffad inspirationskälla runtom i imperiet. Romerska arkitekter är sällan kända för eftervärlden.

Mått: Colosseum är en ellips, 188 x 156 meter.

Fasad: Fyra våningsplan med pilastrar, de första tre våningarna har öppna arkadbågar mellan de i tur och ordning tuskanska, joniska och korintiska pilastrarna, det sista mindre (och färre) »fönstergluggar» mellan korintiska pilastrar.

Höjd: 48,5 meter. Med de master av järn som höll soltaket uppe, kanske ytterligare 10 meter.

Material: travertin (utvändigt), tuff (invändigt), trä. Konstruktionen hölls samman av järnkrampor, vilkas sammanlagda vikt beräknats till tretusen ton. Man får därtill föreställa sig de dekorativa element i form av färgad marmor, brons, stuck, skulpturer med mera som en gång prydde byggnaden.

In- och utgångar: 80 (alla numrerade).

Arenan: Dess mått var 76 x 46 meter. Det förvirrande gytter som möter dagens åskådare, (gångar, passager och ramper för transport av människor, materiel och djur) doldes under antiken av trä och grov sand. Möjligen sattes arenan någon gång under vatten (för sjöstrid) men den lämpade sig egentligen inte för detta.

Beräknad åskådarkapacitet: Mellan 50 000 och 75 000 personer.

Kostnad: Okänd. Några forskare beställde ett kostnadsförslag från ett brittiskt företag för anläggande av enbart grundmurarna. Utan dräneringskostnader, moms och andra avgifter skulle det ha gått på 28,5 miljoner pund i 2003 års penningvärde.

Senaste gladiatorspel: Cirka år 430 e Kr.

Senaste djurspel: År 1332 (tjurfäktning inför tysk-romerske kejsaren Ludvig IV).

Markis skuggade publiken på Colosseum

Åskådarplaceringen tycks ha varit socialt strukturerad som en uppochnedvänd pyramid, med senatorer och vestaler på »första parkett», därefter riddare, följda av vanliga medborgare. Vi vet dock inte hur hårt systemet efterlevdes. Fick exempelvis senatorer ha sekreterare, tjänare och vänner med sig?

Sommarsolen kan vara mördande i Medelhavsområdet. Därför utvecklades ett sinnrikt system med vilket ett »segel», en markis av läder eller textil, skuggade åskådarna. Markisen var riggad på master av järn längs krönet av byggnaden och sköttes av matroser ur örlogsflottan. Eftersom markisen inte rimligtvis täckte hela läktaren fick de »finare» besökarna sannolikt hålla sig med parasoll (kejsaren satt i en egen loge, förmodligen under en baldakin).

Det finns inga bevis för att kristna »kastades till lejonen» på Colosseum. Andra arenor och cirkusar har nämnts i källorna men dessa lidanden (men många andra) kanske inte ägde rum på just Colosseum.

Från 1600-talet till 1800-talet var Colosseum föremål för intensiva botaniska studier. Den brittiske läkaren Richard Deakin dokumenterade i sin The Flora of the Colosseum (1855) hela 418 växtarter.

Publicerad i Populär Historia 7-8/2005