Med hjälp av kol-14-metoden har några av träresterna daterats till 400- och 500-talen e Kr. Inom kort kommer fler träprover att analyseras. De enda fynden, utöver djurben, var en kam och en fibula (ett dräktspänne), som kan komma att spela roll vid dateringen.
Stort gravfält undersöktes
Öster om stolpraden undersöktes ett gravfält. Kungshögarna är så iögonenfallande att man knappt lägger märke till alla andra gravar, både storhögar och mindre högar, som finns i Gamla Uppsala.
Forskarna tror att det en gång funnits ett par tusen gravar i området, som under århundradenas lopp förstörts i samband med grustäkt och odling. Före den stora utgrävningen för Ostkustbanan hade endast ett fyrtiotal av gravarna undersökts. Det var därför med stor förväntan som arkeologerna tog sig an gravfältet.
Marken har i senare tid använts som åker, och var därför sönderplöjd, men förvånansvärt många gravar var ändå relativt välbevarade. Sammanlagt hittades 129 gravar från perioden 500-talet–1000-talet e Kr – alltså från folkvandringstid, vendeltid och vikingatid.
Det verkar inte vara Gamla Uppsalas aristokrati som fått sin sista vila här. Det riktigt fina importerade godset saknas, som vapendetaljer gjorda av guld och granater. Inte särskilt mycket vapen och hästutrustningar påträffades heller.
– Det verkar som att många av dem som begravts här tillhörde en välmående medelklass, om uttrycket tillåts. Många var nog hantverkare och handelsmän, säger arkeologen Malin Lucas, vid Upplandsmuseet.
Romerskt mynt i en av brandgravarna
Mängden gravgåvor varierade, i vissa gravar fann man endast en urna med brända ben, i andra låg svärd, glasbägare, spelpjäser och smycken.
Vissa av fynden avslöjar Gamla Uppsalas kontakter med omvärlden, bland annat glas från England och Frankerriket, arabiska och tyskromerska mynt, orientaliska knappar och en liten svan av glasmosaik – möjligen tillverkad någonstans i medelhavsområdet. Uppenbarligen har folk fått ta del av rikedomen på Kungsgården invid kungshögarna.
En del av gravarna tangerar båtgravarna i Valsgärde i fråga om fina föremål, men till skillnad från båtgravfältet finns bara brandgravar här och därmed har föremålen förstörts på bålet.
I en grav låg ett mynt som var en antikvitet redan när det hamnade där under vikingatiden. Det är präglat för den romerske kejsaren Commodus (161–192), som för många är bekant genom filmen Gladiator (2000).