Har slaget vid Bråvalla verkligen ägt rum?
Enligt källorna stod slaget vid Bråvalla för att den tidens störste krigarkung skulle få en sista chans att komma till Valhall – Odens borg där fallna krigare festade varje natt. Dick Harrison har granskat vad vi egentligen vet om det mytiska slaget på 700-talet.
August Malmström skildrade Bråvallaslaget i två ofullbordade målningar. Här den andra, som han arbetade på från 1867 till sin död 1901.
Slaget vid Bråvalla är en av de mest kända drabbningarna i äldre nordisk historia, men också en av de sämst belagda. Om det verkligen utkämpats torde det ha skett på 700-talet, men redan detta är föga mer än en gissning.
Bataljen skall ytterst ha handlat om den danske kungen Harald Hildetands martialiska ära. Trots att han varit en dådkraftig krigarkung som aldrig skytt faran hade Harald klarat sig med livet i behåll ända till ålderdomen, vilket medförde en allvarlig risk för att han skulle dö sotdöden, det vill säga av sjukdom eller ålderdomssvaghet, och inte falla i strid.
Därmed skulle han inte komma till Valhall, vilket vore en tragedi för Harald och en missräkning för asaguden Oden, som gärna såg att danakungen blev en av de mytomspunna enhärjarna vid hans bord.
Oden dräpte Harald Hildetand
Därför kom Harald överens med sveakungen Sigurd Ring att de skulle mötas i ett stort fältslag, där Harald fick en sista chans att stupa som det anstod en tapper nordmannakung. På ena sidan kämpade danerna och östgötarna under Harald, på den andra svearna och västgötarna under Sigurd.
Efter att striden böljat fram och tillbaka lär Oden själv – förklädd till en man vid namn Brune – ha slagit ihjäl Harald för att försäkra sig om att kungen verkligen kom till rätt hinsides vistelseort. Därefter segrade Sigurd, som underlade sig Danmark.
Slaget vid Bråvalla skildras i Erik Dahlberghs mastodontverk från 1600-talet "Suecia antiqua et hodierna".
Saxo Grammaticus skildrar slaget
Förr uppfattades Bråvallaslaget som historiskt, men i dag förnekar majoriteten av historikerna att det ägt rum. Eller rättare sagt, vi menar att källorna är så dåliga att vi inte kan uttala oss om drabbningen som verklig händelse.
Slaget skildras främst i den danske historieskrivaren Saxo Grammaticus Gesta Danorum, som skrevs omkring år 1200, nästan ett halvt millennium för sent för att vara en god källa. Andra berättelser om slaget tillkom ännu senare och påminner starkt om Saxos historia. De källkritiska samtidighets- och beroendekriterierna blir följaktligen förödande för Bråvallaslagets historicitet.
MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV
Dessutom är skildringarna groteskt överdrivna, med uppgifter om tiotusentals deltagande krigare från halva Europa, gudomlig intervention och storpolitiska konsekvenser som inte nämns i någon skriftlig källa från epoken, inte ens på runstenar. Sett mot den bakgrunden har vi ingen annan möjlighet än att ge Bråvallaslaget underkänt.
Visst, historien om drabbningen kan mycket väl rymma en kärna av sanning, men det är omöjligt att komma åt den via Saxo Grammaticus. Alltså förblir det ett sagoslag.
Östergötland eller Småland?
Men om det trots allt har utkämpats, var möttes i så fall härarna? På denna punkt finns det sedan länge två hypoteser, som båda har förfäktats av stolta lokalpatrioter. Flertalet har gjort gällande att Harald och Sigurd möttes vid Bråviken i Östergötland, andra att slaget stod på Bråvalla hed i Skatelövs socken i Småland. I isländska medeltids-sagor lokaliseras Bråvallaslaget till Östergötland, i Erik Dahlberghs 1600--talsverk Suecia antiqua et hodierna till Småland.
Den store förkämpen för den småländska hypotesen, brukspatron Petter Rudebeck (1660–1710) på Huseby, menade för övrigt att många världshistoriska händelser ägt rum i trakten, bland annat trojanska kriget.
Publicerad i Populär Historia 12/2018
